God Jul
Nu drar vi i ett jehu till Hallen och farmor Saga samt ett lite okänt antal av B´s bedååårande syskon och syskonbarn...
Är lite osäker på om Hallen kan stoltsera med internet access så därför säger jag nu tack och hej för några dagar (antagligen två) framöver....
GOD JUL ALLA FINA MÄNNISKOR SOM JAG KÄNNER!!!!
PUSSOCHKRAM...
Störd sömn...
Och jag är inget fan av detta när jag ligger och njuter av min skönhetssömn....
Jag behöver genomgå detta moment ostört för att vakna upp som den fnatastiska Mickan jag KAN vara.
Jag vaknar inte upp med detta fina skinn, dessa klara ögon, detta glänsande hår, denna väl sammansatta kropp, dessa ringlösa ögon, denna skinande hy och framför allt detta fanatsiska humör.... OM jag ska bli störd av en hemtelefon som inte vill mig mitt bästa just idag....
Måste vara en misslyckat avundsjuk människa som inte klarar av att se Mickan sådär ostörd-sovandes fantastisk att denne måste ring-störa min sömn....
Stackars, stackars sate!!!
Ok, jag vet att jag inte lurade många av er....
Det är klart att jag inte vaknar med strålande humör! Ring-störd eller ej, första vakna timmen är i vilket av fallen, ren och skär djävulskap....

Så här vacker KAN jag vara strax innan vakning om jag har haft en ostörd natt....
Det är inte alltid jag vaknar så här vacker, men det händer, och då kan ingen, och jag menar INGEN motstå denna vackra människa...;-)
Julgåvor= goda gåvor???
Vet inte riktigt varför men det känns så inspirerande, så trevligt, så lustfyllt, så fantastikt, så.....
Jag finner nästa inga ord för hur lycklig jag är som får gå till mitt fantastiska jobb ikväll.
Det faktum att jag vet att det förnärvarande finns X antal chokladaskar och annat sött och fettigt från utomordentligt nöjda gäster, samt en eller två tårtor som vart över från julklappsutdelningen idag, har inget, och jag menar INGET att göra med min längtan efter arbetet.....
SÅ DET SÅ!!!
Nämde jag förresten att vårat hotell är nominerat som årets Clarion hotell?! Det är vi (lilla Östersund), Oslo, Bergen och Sign i Stockholm som är nominerade.
Och ni kan ju gissa hur extremt nöjda gäster vi har för att nomineras till detta pris...
Och ni kan ju gissa hur extremt många och fina chokladaskar vi får från våra fina gäster...
Och ni kan ju gissa hur fantastiskt gott det skulle kunna vara att gå till jobbet ikväll....
OM man brydde sig om att kunna sitta ostörd en hel natt och mula socker och fett utan att någon såg tragiken...
OM man gjorde det så skulle det kunna vara himmelskt att komma till jobbet...
Men jag, jag lockas inte av såna saker inte... Jag är bara en liten tjej som älskar sitt jobb för vad det är och som är otroligt tacksam över att ha ett jobb att gå till... där jag dessutom får äran att göra andra människor nöjda, glada och tacksamma.... Jag kan verkligen göra en skillnad för människor på mitt jobb, Oj vad jag är lycklig som har den möjligheten....
Jag skiter väl i chokladaskar!
Dans-dags
Förra året gjorde jag entre som förtidstragik som satt och slavade från början till slutet av detta lördags... hmm, nöje?
Mest för att jag var lite smygkär i en av dansarna och i och med att hon vann så var jag ju tvungen att hålla ut in i det sista...
Och nu ska den söta smilfinken Rabih, från den där musiktävlingen på TV4 vara med...
Så nu måste jag följa detta iår igen.
Även om nåt säger mig att det inte kommer att bli speciellt många veckor jag behöver sitta klistrad denna gång...
Förövrigt undrar jag när Peter Harrysson ska vara med i TV4´s Danslek alternativt samma kanals Skridskolek...?!
DET skulle vara värt hur många lördagar av mitt liv som helst....
Hur ska man kunna hålla reda på allt?!
Jag beskådade en thailändsk mamma med sitt barn som klurade på hur hon skulle få med sig barnvagnen på bussen.
En svensk mamma med sitt barn hjälpte denna thailänska kvinna med att förklara att hon kunde gå till busschaffören och be honom hjälpa till att fälla ihop vagnen och lägga den i bagageutrymmet under bussen.
Den thailändska kvinnan (som förövrigt verkade mycket stressad) såg tacksam ut, lämnade vagnen för ett litet tag, ryckte med sig barnet i handen och småsprang fram till busschaffören....
Det var då, som omöjligheten att hålla sig ifrån att vara en god medmänniska, uppenbarade sig...
Då jag helt plötsligt hörde den svenska kvinnan utropa;
"Vänta, nu tog du mitt barn..."
Påklädning och glögg
Jag hade nog glömt hur det var att klä en gran med en 1-åring....
Jag hade nog glömt hur många och små bitar en vanlig röd kula kan bli till....
Så nästa år har jag en härlig känsla av att jag kommer att vara glad att den minsta jag har i min närhet är två år och att man kanske kan hänga kulorna där man vill då, utan att behöva ha en stor del av granen som nertill är helt otäckt av fina och glittriga saker....

Wille var VÄLDIGT noga med stjärnan....

...and we don´t show the gran from the nedsidan....
Stilstudie i brott
Å så här gör man om man är 1 år och man på lovlig väg inte får mer tårta än de två bitarna man redan har tryckt i sig.....
Efter att ha dragit stolen till rätt position är det bara att klättra upp och hugga in....
....sen är det bara att mula så mycket det går....
...kanske ska kolla så att ingen ser mig, för säkerhetsskull bara...
....aj fan BUSTED, undrar om det är färdigätet för mig nu???
Jag vågar nog påstå att denna UNGA man relativt snabbt skulle bli utkastad från de bantningskliniker som han kanske i framtiden (om det fortsätter som i hans första levnadsår) kan tvingas husera på....
Blood Diamond
Nu är jag fullt medveten om att jag inte är någon filmrecensent, men OM jag hade varit en mini-Orvar så hade jag stoppat pressarna, skrikit ur för världen, låtit alla veta....
att jag ikväll har sett kanske den bästa film jag sett, NÅGONSIN!
Kan tänkas att dessa tre timmar kommer att leda till terapisamtal för resten av mitt lilla liv. Men det var det värt (och dessutom kan jag behöva det ialla fall)...
Hurra för att man fortfarande har förmågan att bli så tagen av något helt oväntat...
Och mindre hurra för att såna här vidriga historier är tagna från den verkliga verkligheten...
.....BLOOD DIAMOND.....
...se skiten!!!
Barnkalaset till ända...
Fasiken, om rädddningstjänsten mot förmodan skulle komma på att de inte längre behöver oss flickor så skulle jag gissa att vi skulle har en ruggigt fin karriär som festixare att erövra...
Jag och Anette är ganska överrens om att man som kvinnlig brandman inte kan komma till en bättre kår. Dom är såna goa gubbar.... ojojoj!
Och det säger jag inte bara för att dom kom och städade idag...;-)

Findukat för kalas

Jag och Anette blåste alla så välkommna på kalas...

Anette i arbete

Så här kan det se ut när räddningstjänsten har kalas... insatsledare på jour!

Raymond och Bernt var rädd att jourgruppen hade glömt sina sökare så de ställde upp som bärare...
..

Fräs unge, fräs!!!

Raymond funderar på att lämna räddningstjänsten och ta jobb som steward...
Sambubca-Turkisk Peppar? Sambubca-Turkisk Peppar? Sambubca-Turskisk?.....
Ärligt talat tror jag att räddningstjänsten har större nytta av honom...

Och vad kläckte han ur sig nu då..?!

...and the hatt....

...goes runt....

Bill och Bull.... jorå!
Vi har förresten fått vårat nästa uppdrag tilldelat;
Skotertur med övernattning i nån vacker jämtländsk håla.....
We fix!!!!
Samtal mellan Anette och mig nyss....
M- Nej, inte du heller va? Men jag tänkte att det löser sig någongång imorgon!
A- Ja, det blir nog bra. Festisar glömde vi, och kaffe, och ketchup och senap....
M- Jag kom också på det men det fixar vi imorgon....
A- Osså var det stängt där jag skulle hämta nyckeln. Men det är lugnt, jag fick tag på Bertil och han skulle sätta nyckeln i dörren klockan 11 imorgon. Så det löser sig!
M- Gud vad bra. Vi har ju som koll på läget nu då...
A- Ja. Jag ringer ikväll om det är något mer jag kommer på att vi har glömt...
M- Jag ringer också om jag kommer på nåt....
En stunds tystnad....
A- Ja men då hörs vi ikväll då....
Jä*la Maja
Det finns ett ungdomsprogram som går efter Bolibompa som heter Bobster. I Bobster på fredagar så finns ett program som heter Rampljuset där unga människor får visa sina upp sina diverse talanger.
Det finns en "jury" på tre personer som ska säga vad det tycker om dessa talanger och de kan även bryta ett framträdande om en av dem tycker att det är dåligt....
Dessa "jurymedlemmar" består av två pojkar och denna Maja.
De är kanske i 14-15-årsåldern. (Fast jag har egentligen ingen aning, vem vet vilken ålder dagens ungdomar är i....)
Men tillbaka till denna Maja då.
De gånger ett framträdande bryts så är det nästan, i princip alltid, Maja som bryter.
Det finns inget som passar Maja. Maja hittar fel överallt. Maja gnäller på allt. Maja dissar allt. Maja störs av allt.
Jag störs av Maja.
Maja too, kommer att förvandlas till en bitter gammal kärring....
Jag lovar och svär, det kommer att gå åt helvete för Maja.
Om inte jag vet... vem vet då???
Morgondagens barnkalas är nära nu...
Och vi kunde väl konstatera att det är kostsamt att anordna barnkalas a´la vuxen style...
Men nåt säger oss att killarna på stationen ska vara glada att just vi chefar, hade de stått som ansvariga så hade vi antagligen stått utan både partyhattar, fiskedamm, blåssaker, serpentiner, ballonger och kanyler......
Det kommer att bli så barnsligt roligt kalas imorgon... ojojoj!
Och den här överdjävligt onda halsen som jag vaknade med imorse kommer helt säkert att vara puts väck på söndag morgon med tanke på hur duktiga vi har varit även i konsten att handla järn och shots....
Hur svårt kan det va?
För det känns som en rätt simpel uppgift men i praktiken verkar det vara lika svårt som för Fredriksson att vinna en världscupseger...
Idag handlade det om barnens kläder.
B har en förmåga att sätta på Linus för små kläder. Och det må väl vara hänt, OM man inser fakta och tar av det lilla tighta plagget.
Nej istället får plagget sitta på.
Jag påpekar "lite" grinigt nåt om stackars barn som måste frysa ben och armar av sig för att pappan inte orkar byta ut kläderna. Samtidigt så ber jag B att ta bort dessa plagg som han har sett är för små, nästa gång det ska vikas tvätt.
Och visst, det skulle han ställa upp på att göra.
Och vad möter mig då i byrån när jag öppnar lådorna..... Fanskapet som är för litet och som B lovade att ta bort nästa gång han återsåg det... Ihopvikt och redo att användas igen!!!
Nu kan man ha tur och göra denna upptäckt på eftermiddagen och biverkningarna kan kännas hyfsat hanterbara.
MEN det kan också vara så jävligt att detta inträffar på morgonen och det vet vi ju alla vad det innebär.... en hel dag åt helvete.....
Så vad gör man?
Jag vägrar ju vara en sån där fantastikt perfekt mamma/fru som snällt säger att det gör inget, nu tar jag ensamt ansvar för detta så att det blir PRECIS som jag vill...
NEJDÅ
Det ska funka precis som jag vill även om B gör jobbet. Jag tänker INTE ta ensamt ansvar för att tvätta och vika och lägga undan.
Då slutar detta ganska snart i att jag har ensamt ansvar för hela jä*la hushållet...
OCH DET FÅR BARA INTE HÄNDA!!!!!!
Och gilla läget.... Hur jävla kul är det???
Flexibilitet personifierat
Nu har, givetvis, hela min illusion om en varm och skön innedag gått käpprätt åt ******
Men det gör mindre ont när man är flexibel!
Anette ringde nyss och undrade om jag kunde ta ut Lurvas på en prommis. Och nämde jag för henne att hon med denna fråga krossade min dagsplan?! Nej, för jag är flexibel.
Jag gör gärna en ny dagsplan för jag tycker ju faktiskt om båda Anette och Lurvas OCH jag är flexibel...
Så när jag ändå ska bege mig utanför tryggheten så tänkte jag att jag kastar om HELA dagsplanen på en gång. Vilket, mest viktigt, innebär att grabbarna kan få komma hem från dagis redan idag... Glädjande nyheter för de små! Mest för att deras mamma är flexibel!
Och när jag nu ändå ska ut med Lurvas så traskar jag vidare till gymmet i anslutning till prommenaden...
Min största förhoppning just nu är att Lurvas, som är lite dålig i magen, ska vara bättre idag så att jag slipper torka lösa bruna geggor när jag hämtar honom...
Annars funkar det också, flexibel som jag är!
Så nu ser dagen lite annorlunda ut än imorse.... Men oj så spännande denna dag kan bli med dessa förändringar hela tiden.
TUR MAN ÄR FLEXIBEL!!!

Lurvas på en bra mag-dag...
Innedag idag
Jämtland bjuder idag på sisådär lite mer än 20 grader (åt det negativa hållet) och jag funderar som mest på hur jag ska kunna undvika att gå utanför dörren idag....
Tidningen slängde B in när han gick i morse så den behöver jag inte gå några steg i kylan för att hämta.
Vette fan om jag hade tyckt att den var värd det idag ändå... man kan ju utnyttja tekniken istället!
Jag funderar också på om det verkligen behövs tränas idag, det är ju ändå några hundra meter i isande kyla till gymmet. Och jag är ju faktiskt så där fantastikst stark och fit att jag skulle kunna kosta på mig en dag utan svettbunkern...
Sen har vi ju det där med att hämta barnen på dagis...
Är dom verkligen så viktiga för mig att jag inte kan klara mig en natt utan dom? Vi kan ju hoppas på att det är varmare imorgon så att dom kan få komma hem till helgen ialla fall....
Om jag ska tänka lite på deras bästa så skulle dom nog uppskatta att få komma hem i helgen...
Jaja, vi får ta det imorgon när vi ser hur kallt det är!
Det som skulle kunna äventyra mitt varma skinn är om det går ett larm idag. Då skulle jag gissa att det blir lite av ett missnöje på stationenom jag inte ansluter tilll styrkan....
Så, in case of emergency så får jag väl bita ihop lill-käften och lubba iväg...
Men annars.... Neeeej!
Jag tror vi skiter i det där med frisk luft idag...
Hur saknade kan de bli???? Kan kanske vara skönt för B med en natt med oavbruten sömn...
Ljuva morgon....
Har han funnit sitt kall???
För när man redan som 1-åring sitter med fötterna på bordet, sötsakerna i högsta hugg, magen hängandes långt nedanför midjehöjd, allmänt överviktig med många valkar (som idag är oförskämt söta och gosiga men som om 20 år antagligen inte känns lika förtjusande) och ett självbelåtet flin över hela ansiktet.
Ja när man ser detta så kan man inte låta bli att undra;
Hur f*n ska detta sluta?
Och jag kan inte komma ifrån tanken att jag har sett detta förut...

...och det bådar inte gott för min lugna och sköna pensionstid....
Ansvarig?
Mickan uppskattar INTE anonyma gåvor...
Fast jag uppskattade den musikaliska begåvningen.... tokbra!
Tack... Spöket Laban???
Kolla in;
http://www.youtube.com/watch?v=d2W8PuFSrMM
Arbetsmorgon
Klockan är 08.00 jag har nu gått på jour och är, sedan B och pojkarna försvann, tokvaken...
Så nu går den lilla kapacitet som hunnit komma igång, åt till att lägga upp en plan för dagen.
Det vi vet är att en date med Anette är bokad vid 10.00-snåret.
Eftermiddagen spenderas med brandutbildning och brandövning på hotellet. Kanske äntligen att dagen är kommen då jag fattar nåt av det som skall göras på mitt jobb...
Så nu tror jag faktiskt att jag, klockan 08.00 plus några minuter, drar iväg till gymmet och arbetar litegrann.
Yupp, så gör vi...
Arbetsmyran Mickan är vaken!
Här är jag....
B var först på telefonen och svarade förstås.
Jag hör att det pratas löst om kåren och stationen och förstår av det att det är en av mina kollegor som ringer.
Så jag bara väntar på att B ska ge mig luren....
Några minuter förflyter och helt plötsligt avslutas samtalet!
Jag går givetvis på B och undrar vad han har för problem med att ge luren till mig och berätta för min kollega att jag var hemma.
B sa att han hade gjort det....
VA???
Om min kollega nu hade fått veta att jag var hemma, varför pratar han då på med B?
VARFÖR VILL ALLA BARA PRATA MED B HELA TIDEN!!!!!
Fatta att han bara är en föredetting, hans tid som världsmästare är över.
Nu för tiden är han helt ocool, helt i mitt våld och fungerar mest som min slav....
...och jag är brandman...
Vem är cool nu???
VA VA VA VA VA VA VA VA VA!!!

Those were the days my friend....
Stupande Mickan
Möjliga orsaker till att jag stupade igår;
* Stressat hem från jobbet i överkasst bilförar-väder samt väglag....
* Precis i tid till dagis luciatåg 07.30 där fingrarna var så nära förfrysning som det går att komma...
* Hem och sova några timmar, såklart alldeles för få....
* 11.52 går larm om villabrand, ila till stationen och försöka få igång skall-versamheten...
* Jag blir rökdykare i insatsen, vilket innebär att de nästkommande 5 timmarna spenderas med luftpaket på
ryggen...
* Att jag sugit i mig två luftpaket i väl ansträngt tillstånd...(det ÄR jobbigt att bryta upp plåttak)
* Att inse att alla luftpaketen är tömda, invänta rökdykarbussen från Östersund, samt inse att tre rökdykarmasker har frusit sig ur funktion....
* Att blöt och frusen se fram emot fika (som hembygdsgården i byn fixat till de gästande brandmännen) och komma fram till en hembygdsgård som INTE har varken värme eller vatten på....
* Att gå flera hundra meter till närmasta bebodda hus som kan tänkas vilja låna ut ett dass-rum till Mickan...
* Att inse att jag inte har ens en chans på miljonen att hinna till dagis och hämta grabbsen...
* Att inse att vi har övning med julstäd av bilarna på stationen att vänta av kvällen...
MEN SEN.....
* Efter 5 timmar ,och tyvärr, ett hus utom räddning är insatsen från våran sida klar och vi packar ihop oss och återvänder hem...
* Vi möts på stationen av besked att vi tar städningen senare och tar smörgåstårta och kaffe nu...
Precis vad vi behövde just då...
Men vart jag mindre stupbenägen pga fika..? Tyvärr, igår funkade det inte ens på Mickan...
Men hej och hå vad skönt det kan vara att stupa!
Den där jä*la ansiktsboken
Kollega- Mikaela, jag har hela gänget här på hotellet på Facebook, men jag hittar inte dig!
Jag- Nej, och det kommer du aldrig att göra heller lilla vän....
Kollega- Men varför?
(säger han och jag ser att han hårt funderar på om det är möjligt att det faktiskt finns människor som INTE är medlem i denna skit-bok)
Här kände jag att jag helt enkelt inte hade lust att dra mitt försvarstal igen om varför man inte ska sjunka ner till Facebook-nivån, så jag drog bara det mest nödvändiga...... igen.
Jag skriker ännu en gång den kort versionen;
-Våga vägra Facebook!!!!
Mys i ensamheten
Min fina vän och kollega Hannah kom just med lite söndagsmys till mig innan hon gick ut i friheten.
SÅNT förgyller vilken söndagsnatt som helst...
HON förgyller allt i sin väg...
Ljusglimtar
Jag har insett att på mitt jobb har vi världens godaste äppeljuice...
Denna äppeljuice är mitt bästa minne från mina BB-perioder (förutom barnen som så smärtfritt sa tittut och följde med oss hem förstås)
Och jag är så lycklig som har hittat denna glädjekälla igen!
Hallelulja!
Fel i kistan...
Det var längesedan det kom något fast ur någon av mina öppningar nu...
Det är dags nu
Och dags för det lilla blonda charmtrollet att sopa banan med den skånska muppen i den där musiktävlingen på TV4....
Nästa fredag är det över och arslet behöver inte vara placerat i soffan klockan 20.00 utan kan dallra runt vart jag vill....
DET längtar jag till!
Äntligen...
...har det skett, det jag väntat på så länge.
Linus har gett tillbaka på Wille!
Denna historiska händelse inträffade igår, i våran hall, i middagsväntan, vid sisådär 17,30-snåret...
Wille har under en stor del av Linus uppväxt, säkert som enda barnet i världen, gett sin lillebror ett oräknat antal tjuvnyp och även ett antal slag och sparkar som, om det fanns en barnpolis, säkert skulle ha klassat detta som misshandel....
Nu är det ju jag som är polis i vårat hem, även om Wille ibland tror att han besitter den positionen, och jag ser ju snällt lite mellan fingrarna när det är människor jag tycker om som begår brotten.
Och i Willes fall så har han ännu aldrig blivit frihetsberövad av konstapeln....
Jag har istället väntat och längtat tills den dagen då Linus själv kan ge igen så Wille själv får smaka på det han delar ut.
Och igår hände det alltså...
Wille puttade ner Linus från hans bil som han körde runt på. Linus ramlade ner på sin väldigt mjuka och stötdämpande rumpa och började grina.
Hittills är allt som det brukar vara och morsan var på väg mot brottsplatsen.
MEN DÅ!!! DÅ HÄNDE DET...
Linus får en uppenbarelse och inser att idag ska han bryta mönstret.
Så han slutar kvickt att grina, ställer sig upp, går fram till Wille OCH RYCKER HONOM I HÅRET!!!!! Inte bara en gång UTAN TVÅ!!!!
Min lilla son har äntligen insett att han minsann kan han också....
Nu väntar jag bara på att han också ska inse vilken liten tjockis han faktiskt är och att han kan vinna många fighter framöver bara genom att sätta sig på storebror....
Wille skulle ha lika liten chans att vinna den kampen som Fredriksson har i världscupen....
Frusen...
Då tänker jag på såna som vännen Jörgen som alltid går omkring i t-shirt och är helt obesvärad av detta...
Vad är det för fel på madame Larsson?
Vi kan ju helt klart utesluta det där med att jag fryser för att jag inte har något fett på kroppen, för det vet vi ju alla att det inte är någon bristvara på Larssonskan....
Så vad är felet? Vad för sorts cancer-form har man om man är frusen???
Äsch, jag tar och mular lite mer Toblerone (dagens överraskning från B) och hoppas på att kroppsfettet ska tillta och värma upp denna frusna kropp....
Fastna på mig och lämna mig inte alla söta goda Tobleronisar...
Försöka går ju...
Och mitt annars så kalla hjärta värmdes snabbt upp och jag sa överlyckligt; Jag älskar dig med Wille...
"Får jag hoppa upp på bordet nu då?" undrade han snabbt.
"Nej det får du verkligen inte. Vaddå, tror du att om du säger att du älskar mig så får du göra vad du vill???"
Och det klargjorde han tydligt att han trodde....
Visst, det hade kunnat funka.
Tyvärr var jag på helt fel humör för att låta mig luras av gulligull just idag.
Men kära älskling, prova gärna igen....
Luciaplaner
Min förhoppning var att Wille skulle vilja vara stjärngosse, alternativt lucia, så att jag kunde återanvända gosse-stassen från ifjol och därmed slippa åka iväg och lussehandla....
Om mina förhoppningar besannades??? Gör dom någonsin det.....
Nej, Willes svar var ganska tydligt när jag mycket vänligt frågade om han kunde tänka sig att vara stjärngosse i luciatåget...
"NEJ, jag ska vara julgran!"
???Julgran???
Så jag kollade upp detta med dagis, om de har pratat om detta eller om något annat barn ska vara julgran.
Men nej, det har inte varit på tapeten utan något som min uppfinningsrika son har kommit på helt på egen hand...
Så det var bara att gilla läget och handla garnityr. Vill grabben vara julgran så är det klart att han ska vara julgran.....
Köpte förresten en tomtedräkt också, om nu detta skulle vara ännu en ide som bara gäller just för stunden!
Arne är på G
Arne heter han förresten!
Min rädsla är nu att han ska säga att allt är som det ska.... DET ÄR DET INTE!!!
MEN.... jag sitter på ett ess i skortärmen (eller vad det heter)...
Går det åt skogen har jag en fuling på gång...
HoHoHo vad jag är excited....
Spöken...finns dom?
Senast idag, och många gånger förr, så har min 1-åring helt plötsligt vänt sig om från köksbordet, tittat ut i hallen, vinkat och glatt utropat "hejhej"!
Precis som att det verkligen fanns någon att heja på.
Mitt problem är att det aldrig har stått någon i hallen.... inte som jag har sett ialla fall!
Och jag funderar nu på om;
1. min som ser spöken och sånt som andra inte ser...
2. han helt enkelt har en låtsaskompis...
3. han bara älskar att uttala de få ord han kan och vill göra detta med största inlevelse...
Jag undrar jag....
Men mest är jag rädd...
...jag vill inte ha spöken i mitt hus...
Ulfbåge tillbaka på hotellet...
Läs detta som skrevs förra vintern och ni förstår;
http://hemmafrularsson.blogg.se/2009/february/utkast.html
Yes, she may be ill.....
Nattjobb....
01.00 gick ett larm om oljeläckage i kraftverket i Hammarstrand.
Eftersom vi i Krokom har en helt ny utrustning som bara vi och en brandingenjör i Östersund är utbildade på så drogs vi ut till Hammarstrand.
Berndt, Raymond och Hasse, som alla har utbildats speciellt för detta arbete åkte jag ut med.
Jobbet gick fruktansvärt smidigt och utan felkopplingar och annat som hade kunnat väntats....
Och det var tur det för annars hade vi aldrig varit hemma till klockan 08.00 som vi var då det var dags för moi att hoppa i säng nån timme innan B drog till arbetet....
Så nu sitter jag här och gruvar mig för nattens arbete på hotellet, det LÄR bli en tröttig natt....
Så nu har lag lagt Linus och satt Wille framför Bolibompa så att jag ska få en tjuvtimmes sömn...
.....Well earned I may add!
Natti
Dagens pump-klagan
Inte för att jag hatar att känna mig som mormor Ruth för 60 år sedan, jag tycker det är mysigt och framförallt varmt, att stå framför vedspiden...
Nej, det är inte det som stör mig...
Det som stör mig är att jag måste elda igång vedspisen för att PUMP-JÄVELN funkar minst lika dåligt som en viss herr Fredriksson....
Larm på larm
Andra larmet på 2½ dygn nu.... Håller Krokom på att gå under???
Eller är det dags att ta igen den sista mer eller mindre larm-lösa månaden....
Och visst alla vettiga människor, det ÄR synd att människor skadas MEN, räddningtjänsten måste ju också få utöva sitt yrke ibland....
Till moffa!
En vän som var uppe i svängarna på jobb kom förbi och passade på att mula lite kola och på kvällen kom Anette förbi och fick i sig lite, så det här ska nog gå åt....

Kola-kocken själv....
Sen hade killarna nån sorts show på bordet.... Där tog alltså min pli på pojkarna slut...

Wallmans Salonger nästa.....
Också slänger vi in en bild på vyn man vaknade till imorse....

From the bedroom-window.....
Om någon nu tycker att detta var ett aptråkigt inlägg så sluta inte läsa, det blir bättre om nån månad...
Det bästa vi kan göra för stunden är att skylla allt på pappa Staffan som har dragit till en annan del av världen och behöver få sitt barnbarns-behov stillat i form av bilder och fånigt dumma bildtexter....
Så är det!
Bättre tider kommer!
F*n för raviolisås
Alternativt sveriges mest städglada....
Iof sig så känns inget av alternativen riktigt rätt men man börjar ju undra när man låter sin 1-åring bära sin egen tallrik, full med efterlämmnad ravioli-sås, till diskbänken....
Borde man som mamma inte fatta att det kommer att gå åt skogen...
DET GÅR givetvis åt skogen....
En tallrik raviolisås splaschar väldigt bra och väldigt långt och väldigt högt. En tallrik raviolisås på trägolv och skåpluckor är MYCKET sås.
BARA SÅ NI VET!!!!!!
Hemmadag
Jag och de små pojkarna hemma idag.
Ingen arbetsvecka, ingen jour, inga planer, inga krav.....
Vi kan göra vad vi vill!!!!
Jag och Wille ska sätta igång Projekt; Julgodis!
Idag; kola! Men inte förräns den lilla har lagt sin go-tjocka kropp för vila. Jag tänkte att det skulle vara skönt att inte få kolasmet i HELA köket.... Med bara den större så finns ju chansen att vi klarar oss med bara halva köket nerskitat... det skulle jag gilla!
Och utöver det så fortsätter min jakt efter att få min luftvärmepump till perfektion.... det går inte riktigt smidigt det här inte...
Börjar ångra mitt köp..... Fan, fan, fan
Den där jävla snickar´n...
Dagens samtal var för att fråga vad han önskade sig i julklapp.
Wille berättade att han önskade sig Skopis, Kranis och Menta (Byggare Bob).
Tyvärr verkar han inte få något sånt från Carro. Henns svar på hans önskan var nämligen;
Men jag tycker inte om Byggare Bob......
Nähä.... Carro tycker inte om Snickar´n och då ska inte Wille få vara ett lyckligt barn då....
Dålig, sämre, sämst planering
När hela familjen har en ledig tisdag, B är arbetsledig och mamman är VÄLDIGT trött efter gårdagen, DÅ slår kidsen till och fixar sovmorgon till 10.00 då den första slår upp de små blå.
Det är sånt som gör att familjefriden bevaras.....
Förövrigt så har jag aldrig varit med om någon sämre genomförd party-planning än vad jag och Anette lyckades genomföra igår. Katastrofalt dåligt!
MEN vi hade en väldigt bra kväll på andra plan. Ätbara saker, skvaller, deeptalk och den där pavan vin förvandlades till en pava+ en box....
Det var två runda och glada tjejer som avrundade vinmåndagen någon gång vid nattetid.
Det är en tröttare Mikaela som nu samlat ihop familjen för en dag i staden....

Nöjda och glada måndagsfyllon...
Vinmåndagar borde ingå mer i människors vardagar...
Jo, vi lyckades iaf spika ett tema....
BARNKALAS!!!!!!