Nu åker jag in för att möta Lillfisen, och bara Lillfisen hoppas jag!
Jag är faktiskt livrädd att det ska ligga fler än så där inne. Tre barn, det känns ok men inte fler. Men faktum är ju att det faktiskt skulle kunna ligga två, tre stycken där inne och då, då skulle nog kanske paniken kunna vara ett faktum...

Eller så får vi väl kanske Blocka ut en eller två av dom....

Tänk vad svårt det kan vara att komma fram någonstans via telefon till landstinget.
Nu har jag suttit i sammanlagt en halvtimme för att försöka komma fram till ultraljudsmänniskorna.
Under denna halvtimme har jag hunnit prata med växeln sju gånger, blivit kopplad till röntgen en gång, blivit kopplad till ett ställe som jag ärligt talat inte har en aning om vad det är för något en gång, blivit kopplad till en läkarsekreterare som var på lunch (vilken avdelning det var missade jag, kanske var det Hanna) och blivit helt bortkopplad från festen två gånger....
När jag till slut som fram, den enkla vägen, så var jag tok-matt och tom i bollen och mitt rätta bitterfittajag hade hunnit krypa fram. Så jag var nog en bit ifrån mitt bästa jag när jag fick prata med den stackars barnmorskan som fick mig på halsen, som jag förövrigt tror var pappas vapendragares fru.....

Puh, pust och stön!
Men resultat vart det ialla fall och imorgon ska vi äntligen få se Lillfisen!

Grattis alla morsor där ute på eran dag.

Speciellt grattis till min lilla mamma!!!!!!

     
Jag fick en fin tårta när jag hem från jobbet i morse.

      
Linus jobbade hårt men hade svårt att få till en shysst skärning....

Idag kan det vara så att jag har lyckats plocka ihop en av de mest kompletta lösgodis-påsarna. (med ett undantag som var slut).
Det är helt fantastiskt vad nöjd jag är. Och allt från det bästa lösgodis-haket på mils avstånd, OK/Q8 i Krokom.

En liten detalj stör mig bara. Jag kan numera, Lillfisens fel, inte äta så mycket godis som jag normalt är kapabel till. Och detta är jättejobbigt eftersom jag vet att jag kan äta så mycket mer än jag gör. Och eftersom jag vet att jag kan äta mer så försöker jag förstås att äta som på "gamla" dar. Och då blir jag lite illamående. Och det är jag inte van vid att godis gör mig.
Så Lillfisen kommer garanterat att vara helt fantastisk när den kommer ut, men just nu har den till viss del krossat en av mina stora fritids-sysselsättningar....

Idag fyller Pappa Staffan år och jag och Herr B tryckte upp en t-shirt åt honom med texten "RÖR INTE MIN MUURIKKA".
Vi kom på idén efter ett matlagningstjafs mellan Carro och pappa där Carro försökte närma sig hennes kött som låg på stekning på muurikkan. Men alla som har varit med när pappa Staffan är igång vid sin muurikka vet att det enda rätta är att hålla ett behörigt avstånd, inte lägga sig i vad som sker och inse att detta är ett territorium som ingen ska inkräkta vid!

Men det är det värt, för fan vad gott jobb han gör där på muurikka-tronen....

   

Grattis älskade Pappa Staffan på födelsedagen!!!!!!

Willes födelsedag igår var alldeles strålande. Han hälsar och tackar alla för hans fina presenter!
Kul med överraskningsbesök också...

                     

                     

Jag kan bara inte fatta att min lilla kille är 5 bast.

Tack alla goknular för era gratulationer!
Jag börjar faktiskt att må ganska hyfsat nu, men början av detta äventyr kan vara några av de värsta två-tre månaderna i mitt liv...
Lillfisen har verkligen inte visat sig från sin bästa sida den första tiden i mig.
Jag har mått konstant illa, inte haft en chans att kunna träna de sista 2½ månaderna och käften har, trots 15 tandborstningar per dag, konstant smakat som en soptipp.
För mig som inte har haft en dag med krämpor med de andra två så har detta känts liiite ovälkommet och mycket främmande.
Men nu börjar det ta sig och det ska nog kunna bli en trevlig unge av denna också.....

                        

                                    ...Mickan är på tjocken!!!!!

                         

Idag har larmen avlöst varandra samtidigt som jag har gjort stora seriösa försök att sova...
Kan vara det som ligger bakom gäspningarna som nu avlöser varandra. Inte säker, men kanske...


Förövrigt vill jag bara upplysa folket om att det börjar ljusna vid tre-snåret nu! Tänk så mycket ni lär er genom att läsa denna blogg...

Jag sitter och försöker få kontakt med Wille. Jag försöker och försöker med alla tips och trix jag har. Men han är förlorad, helt uppe i sin stora idol som ikväll är med i Bolibompa....

Semestern fortsätter. Äntligen har Jossan kommit också.
4 dagar av våra två veckor återstår och det börjar väl kännas helt okej...
Ett oväder har vi haft också. Jäkligt häftigt att få vara med om dom här nere, blixtarna lyser upp himlen som om det vore dagsljus...

Försökte få upp lite bilder men Turkland verkar inte ha det som prioritet just nu....

Vi saknar er alla
Puss och kram och nyp i stjärten

Sådär då, på plats!
Och jävlar vilket ställe... tur vi ska vara här i två veckor!
Utöver morsans(moi) praktspya mitt i brinnande flygfärd så har det hela flytit på utan vidare större krämpor.
Jag gissar att ni vet på ett ungefär vad man gör på en medelhavssemester så såna ord känns överflödiga.

Lite bilder ialla fall;

En del av poolen


En del av ön i poolområdet


Side idag


Lunch på hotellet

På återhörande...
Puss och Kram

Nu drar vi! Idag är dagen kommen. Det är dags.
Om bara turkarna kör oss fram på ett vettigt vis så hörs vi nog snart igen.

Puss och kram och nyp i stjärten!

Jag saknar min Hjalmar nu. Det är konstigt att vara hemma ensam utan min äkta svans...
Nu är Hjalmar hos Farmor Saga och ska vara där medans vi andra intar Turkland.
Om ni bara visste hur bra vi har det som har Saga, hon tar hand om ungar och katter åt oss så fort det behövs. Hade vi haft en giraff så hade hon nog tagit den under henns vingar också om vi bad henne....

Hipp hurra för alla som har en farmor Saga i sina liv!!!


Jag och min älskade "svans"


Hjalmar och Sagas katt Larsson. Inte bästisar ännu, men garanterat snart så....

...KVAAAR!!!!!

Det börjar som bli lite dags nu... Apoteket, städning och jour, en dag som alla andra!

...KVAAAR!!!!!!

Och staden kallar för de sista inköpen!
Herrå

Jag sitter och återupptar gamla kontakter. Det känns bra!
Osså lyssnar jag på Indiedrottning på repeat. Har ni inte hört den (Orup såklart) så googla eller nåt. Ni kommer bá dööö stenhårt så bra den är....

Annars laddar jag mycket mentalt inför semesterstädet jag måste ta tag i idag...

...KVAAAR!!!!!

Sista arbetspasset avklarat....
Lite pep-talk med en pilot avklarat...

Jag börjar bli lite småredo!

Idag har jag tagit tag i ett samtal. Ett samtal som jag har längtat efter samtidigt som jag har oroat mig....
Men oj så skönt att det är gjort, det vart ju så bra!
Detta innebär också att jag nu kan dela med mig av "Erbjudandet" som jag skrev om i ett tidigare inlägg.
Det grämer mig fortfarande att jag var tvungen att tacka nej till det, men jag grinar inte över det längre...

Jag skickade för några månader sedan in en ansökan som utmanare i Galdiatorerna. Och vart uttagen!
Som bekant, så tvingades jag tacka nej. För mig som älskar träning, som känner mig hysfat stark och i hyfsad fin form, så var detta lite som en dröm. En dröm som var sååå nära att gå i uppfyllelse.....

Vad som stoppar en medverkan i Gladiatorerna?
Det kommer.......:)

                

...KVAAAR!!!!

Nästan så man ser ljuset i tunneln nu...

Skit också... Har suttit och läst att det är sorkfeber nu...
Jag har läst väldigt ingående om detta och fått veta att det lätt sprids när man krattar gräsmattan, speciellt om den är torr. Och man behöver inte smaka på de gamla ruttna löven, det räcker med att andas in skiten som sprids upp i luften.
Jag har också läst att sorkfeber bryter ut 1-2 veckor efter smittillfället.
Detta oroar mig eftersom jag i början av denna vecka tog tag i krattningen av gården och därför ska insjukna om ytterligare en vecka.
Detta känns inte bra, mest därför att jag då befinner mig i Turkland och ska semestra som allra mest. Inte ha kroppen full med sork-rester.....

Nej fy för dessa små ohyror. Let´s hope that the stålkropp kan stå emot detta med.....