Måndagskväll
Ett bra möte. Vi lade till nån pava rött till vårt party-planning ikväll.
Jag visste väl att det var nåt extra bra med denna kvinna.
Nån flaska rött. En måndag. Ingen av oss har jour. Båda är lediga imorgon. Ingen av oss är blondin.
Detta kan bli en bra måndagskväll......
Party comming up...
Jag och Anette har blivit tilldelade att fixa en julfest åt hela ligan på stationen. Otippat att det skulle bli just vi, men faktum är nog faktiskt att det kan vara den bästa lösningen....
Anette är alltså den andra och enda mer tjejen på stationen och jag har egentligen inte träffat henne förrän sista veckorna eftersom hon började sin del på Sandö när jag började på stationen.
Nu är hon klar på Sandö och tillbaka på stationen igen...
Och jag trodde ju givetvis att jag skulle hata Anette, jag ville ju som vara själv med alla grabbarna, men Anette är cool och bra. Nåt så ovanligt som en vettig tjej...;-)
I vilket fall så tokdundrade en snilleblixt ner i mitt annars så tomma huvud om temat (vi ska ju givetvis ha ett tema) och Mikaeinstein har begåvats med ideén om att ha.....
Tadah.... Dragqueen-tema....
Mest kul med tanke på vilket kön det är på 15 av de 17 brandmännen på stationen...
Det enda kruxet jag kan komma på skulle väl kanske, bara lite kanske, vara att om den gruppen som har jour (detta blir ju givetvis inte en dag som jag eller Anette har jour) får ett larm och skulle behöva rycka ut på en trafikolycka eller brand iklädd en kraftig make up....
Jag vet inte riktigt, men något säger mig att en liten, liten del av räddningstjänstens förtroende skulle kanske möjligtvis gå förlorat....
Men jag kan ha fel!
Vad tros? Temaförslag? Någon...?
Winnerbäck... Who?
Halva stan har ju varit på konsert med honom ikväll och jag verkar vara en av väldigt få människor som inte vet vem han är!
I vilket fall så stod jag precis och pratade med honom på hotellet och det var en fruktansvärt trevlig ung man.
Och eftersom det alltid måste vara nåt fel på en person så får jag väl gissa att i hans fall är det musiken. Jag skulle antagligen väldigt mycket oälska hans musik!
Men eftersom jag är en sån open-minded person, faktiskt inte trångsynt eller dömmande alls, så ska jag lyssna på det han gör....
Lyssna... och antagligen hata.....
Armlös, Benlös, Makalös...
Mikael Andersson är mannen jag träffade i veckan som gjorde ett sånt starkt intryck att en flaska Jäger bleknar i jämförelse....
Jag vet inte om det är det faktum att han faktiskt saknar armar och ben men ändå går igenom livet tacksam, nöjd och glad över vad han har och att han finns...
Eller om det är det faktum att han saknar armar och ben men ÄNDÅ klarar av ett vardagligt liv med allt vad det innebär.
Saker som i mina ögon borde ha varit en omöjlighet för en man utan armar och ben löste Mikael på sina egna sätt och gjorde det så att jag nästan började ifrågasätta om vi människor verkligen behöver våra armar sådär vidare värst mycket....
Jag fick förmånen att se Mikael In action, att verkligen se hur han utan problem skriver med en penna, äter en smörgås, dricker kaffe, tar upp och stoppar ner plånboken i jackfickan, använder mobilen, förflyttar sig osv... Visst det kanske tog lite längre tid än när jag tar upp min plånbok från jackfickan men nåt säger mig att han skiter fullständigt i det och definitivt inte ser detta som ett problem.
Det var längesedan jag kände mig så dum över att erbjuda någon hjälp. Där stod jag och frågade en man om han ville ha hjälp om och om igen... en man som helt uppenbart klarade sig utmärkt på egen hand de flesta gånger...
Mikael har ett eget företag där han håller i föreläsningar för stort som smått, och kommer chansen att gå på en sådan så är jag först i kön att vara där.
Jag undrar vem som blir mest tagen av ett möte med denna fantastiskt unika man?
De som suttit på en föreläsning och hört hans berättelse om hans liv från början och till där han är idag....
Eller är jag mer tagen som bitvis har stått helt stum och tittat på när han handskas med de mest självklara vardagliga saker...
Jag undrar jag...
Fast säkert är det så att ALLA som träffar denna man lämnar mötet med ett stort leende, en tankeställare och ett hjärta som värmer mer än den där Jäger-flaskan skulle ha gjort....
Mikael Andersson,
Armlös, Benlös och fan så jävla MAKALÖS!!!
Taxi Singsjön....
Eftersom jag är så lycklig som hela tiden får glädjen att vara folk till lags, så gjorde jag givetvis detta fortare än kvickt åt honom....
När jag precis ser honom gå ut ur portarna med lappen i handen så går det upp för mig att jag precis har skrivit ner min mammas telefonnummer, inklusive riktnummer..... VARFÖR???
Så mamma, om det ringer en materialare (eller vad det nu kallas inom musikbranchen) och frågar efter taxi så åk och hämta upp honom du... Han var rolig!
+ HAN KÄNNER MÅNS!!!!!!!!
En kvinnas storhet
Det är dock en annan, egentligen helt obetydlig, händelse som jag minns klarast från denna semester.
Vi stod i kö till receptionen då en kvinna kommer rusandes förbi kvinnan framför oss, som var först i kön.
Hon halvskriker nåt hysteriskt om att hon har jättebråttom, ungarna gnäller bla, bla.... Kort sagt, hon hade det som vilken annan småbarnsmorsa som helst!
Mickan kände såklart irritation och väntade bara på att första kvinnan skulle be henna att BACKA OFF!
Vad gör då denna första kvinna?! JO, hon stegar åt sidan, släpper förbi den hysteriska och uttalar orden det visar sig att jag aldrig ska glömma; Gå före du. Jag har inge bråttom, jag är på semester".
Jag höll på att tappa hakan, hörde jag rätt???
Jag tänkte att när jag blir stor och skaffar egna barn så kommer jag att förstå kvinnans agerande... Hah!
Inte för att jag har hunnit bli stor men jag har hunnit kläcka två barn och ÄNDÅ, så kan jag inte förstå att hon inte, vänligt men bestämt, bad den hysteriska att dra åt hel*ete, alternativt ställa sig sist i kön.....
Vad jag däremot förstår idag är denna kvinnas storhet och härliga syn på ledighet....
Alternativt att jag har mycket kvar att lära.....
Lena har fått igång mig
Vännen Lena hörde av sig igår när jag hade övning vilket gjorde att jag inte kunde svara just då.
Jag tänkte att jag tar tag i detta så fort jag kommer hem... jo tjena! Eftersom jag delvis är socialt inkompitent så drog jag ut på det där med att återkomma tills ikväll....dagen efter!
Är detta helt åt helvete eller ganska ok med tanke på mina sociala begränsningar?
I vilket fall så ledde detta samtal till att vi ska leka imorgon. Det ska bli kul med tanke på att jag helt och fullständigt har försummat min vän under perioden med mycket utbildningar och övningar....
Dock inte sagt att fru Sunding heller har legat på luren precis....
Så imorgon ska jag komma hem från jobbet, överösa småpojkarna med pussar och kramar och pussar tills dom blir så förbannad att de lämnar mig, alternativt spyr på mig. Sen ska jag sova min skönhetssömn på några timmar, hinna med att träna (kommer inte att finnas på den Larssonska kartan imorgon dock), leka med Lena, dinnera med Sundings, sätta på masken (sminka mig), klä mig och slutligen, kl 20,00, åka in till jobbet där jag förövrigt måste vara glad OCH LE hela kvällen (på natten behöver man inte vara så leende längre....)
Så nu undrar jag....Tror jag på fullaste allvar att jag är SUPERWOMEN eller???
Tror jag verkligen det? Eller är jag faktiskt det???
Mmm kanske det.....
Fast... Jag tror inte det!
Övning
Vi hade storövning ikväll. Rökdykning stod på schemat. Brand i industrilokal.
Var kul att rökdyka där, jag har ju mest rökdykt i villor tidigare och detta var betydligt mer svårsökt... men kul!
I övningen så kollapsade även en brandman och det var en bra grej att ta med i övningen.
Jag och Magnus var inne som rökdykare så vi kollade om han hade slut på luft, vilket han inte hade. Då var det bara att snabbt dra ut honom och påbörja "livräddning". Men 90 kilo Kent var ingen lätt match inte.....
But we saved his life.....
Vad göra?
Nu har Linus släppt ifrån sig en riktig stinkbomb, en sån som fastnar i blöjan...ordentligt och mycket!
Frågan är nu;
Ska jag ta hand om skiten...
...eller...
Ska jag vänta dom 5 minuterna tills B är hemma och ge honom en välkommen-hem-present....
Hmm???
En unik man...
Jag har träffat en helt fantastisk man som till och med har fått mig att släppa ifrån mig tårar på min annars så stenhårda fasad....
Tänk att det finns människor som berör främmande människor så starkt.
Alla borde verkligen få känna denna känsla någon gång. Alla skulle BEHÖVA känna denna känsla någon gång.
Denna man har fått mig att tänka till, att fundera, att förstå, att känna....
Åh vilken fantastisk människa.....
Åh vilken fantastisk upplevelse......
Åh vad jag beundrar denna man....
Record....
Jag tog nämligen rekord!!!
Och jag vet att man inte ska skryta om sådanahär saker, så DÄRFÖR, så ska jag inte klargöra den nya rekordtiden i silverfärgad Saab mellan Krokom och Östersund... men bra, det är den...;-)
Vad gör man inte för att komma i tid till arbetet och därmed hålla humöret i tiptop på sina väntandes kollegor....
Å andra sidan så hade det varit skitsamma om jag inte hade hunnit i tid, för Anna och Nina älskar mig ändå... (för det gör ni väl...?!)
Lite mer Å andra sidan, så går det jag gjorde till förmån för mitt ena arbete (hotellet) INTE RIKTIGT hand i hand med mottot vi har i mitt andra arbete (räddningstjänsten); "Det är bättre att komma fram lite senare än att inte komma fram alls..."
Å tredje sidan så skulle jag nog platsa hyfsat säkert i scouterna; "Alltid redo".......
God morgon/natt
Jag tror jag firar med att dra täcket över huvudet........
Tidig kväll
Linus lägger sig alltid vid sju medan den större varianten lägger sig vid åtta-snåret. Idag ber dock storlek större om att få gå och lägga sig samtidigt som Linus är i förberedelsestadiet.....
Och visst, vilka är vi att säga nej?!
Så här sitter vi nu, med en timmes extra lugn och ro.....
Men varför känns det som att detta kommer att kastas i ansiktet på oss inom en ganska snar framtid....
Hmm, jag väljer att ignorera detta just nu, tror nämligen att B står i köket och gör mig en latte, en överrasknings-latte!
Det är svårt att överraska mig....
Stoned firefighter
Kolla in;
http://www.youtube.com/watch?v=zlQSwY-YiH4
Nejdå...
Men vem vet, det kan ju helt enkelt vara så att jag inte är kapabel att mäta gradantal heller.....
Får nog bli ett nytt samtal till sävlige Richard och Co.
Sävlige Richard
Jag har en liten misstanke om att våran nyinköpta luftvärmepump inte riktigt fungerar som den ska. En liten misstanke bara men jag tror att den är befogad.
Eftersom jag verkar befinna mig i klimakteriet lite grann i förtid så går jag och fryser konstant, varvat med några värmeattacker på kvällen....
Därför körs nu både pumpen och flitigt eldande i kaminen, så att killarna inte ska behöva stå ut med alltför mycket av det fantastiska klimakteriehumöret som lätt kan uppstå när jag gnäller och klagar på att huset är köldskadat och pump-fan är trasig....
Det outtalade mottot mellan killarna här hemma verkar vara;
Hellre uttorkad av värmebölja än att stå ut med klimakeriekärringens klagosång om nedkylning....
I vilket fall så berättade jag för sävlige Richard att jag för tillfället har pumpen på 22 grader men att gradantalet i rummen bara ligger på 19 grader. SKA DET VARA SÅ undrade jag, ganska stillsamt faktiskt.
Då började han tjata på om fjärrkontrollen! Tydligen var det en viktig aspekt var fjärrkontrollen låg???
Jag frågade, kanske med ett svärord placerat någonstans, men fortfarande stillsamt vad han menade med det?
Han rabblade en ny soppa som jag såklart inte fattade ett dyft av och irritationen steg. Helt säkert från båda håll.
Jag förklarade igen, med lite större irritation i rösten, men fortfarande stillsamt att jag ännu inte fattar och att han får ta och förklara lite bättre....
Här känner jag att jag och Richard gled längre och längre ifrån varandra.
Han suckar och börjar om på nytt och jag märker ganska snabbt att han inte tänker försöka att förklara på ett annat sätt, så jag avbryter honom och meddelar att vi skiter i detta och avslutar samtalet. Mest för att min tanke var att ringa igen och hoppas på att en annan människa svarar då.
DÅ verkar det klicka till lite hos sävlige Richard och han tar ett helt nytt steg och säger åt mig att dra upp pumpen på max och låta den gå där i ca en halvtimme. En liten spark i arslet för att komma igång ordentligt!
Sedan skulle jag mäta hur varm utblås-luften är och är den 40-50 grader så är det inga fel på pumpen.
Så nu hoppas jag på att detta ska få pumpen att komma igång ordentligt.
Men framför allt så hoppas jag att sävlige Richard fattar att han kanske kunde komma till skott från början och inte en kvart och en irriterad Mikaela senare...
När jag insåg att detta var den enda vettiga hjälp som skulle komma så tackade? jag snabbt för mig och lade på luren.
Sävlige Richard tycker antagligen att jag är dagens mest pantade människa, men det gör inget för jag skiter fullkommligt i sävlige Richards åsikter....
Men framför allt så vet jag att jag har gjort B och säker även andra människor stolta idag. För hur irriterad jag än blev och även om jag ärligt meddelade sävlige Richard detta så HÖJDE JAG ALDRIG RÖSTEN!
Bra där Mickan, ett steg i rätt riktning.....
Nu ska jag gå och mäta utblås-luften...
Tjao!
Dilemmat...
Nu är jag hemma från shoppingdagen. Tröjor, tights och bodysar till förbannelse och en och annan byxa.... Må dom klara sig vintern ut ialla fall...
Men det mest väsentliga när man tar en tur till staden är ändå att gå till en RIKTIG godisaffär. Tyvärr så innebär detta ett dilemma för mig...
Det finns nämligen många affärer med halvgott men färskt godis, men det finns bara en med jättegott godis.
Tyvärr så har denna affär förmågan att allt som oftast "stoltsera" med ofärskt godis. Dvs att det kan, om man har otur, ta ett bra tag att tugga i sig en bit och risken finns att det kommer med bitar av tänderna i käftens arbete.
Så vad gör man? Gott med ofärskt eller halvgott men färskt?
Jag är fullt medveten om att det just nu finns vissa människor som suckar och tänker;
Vilka jävla I-lands problem....
Onsdag
En morgon när hela familjen är ledig. Detta ska närmast firas med en löprunda med B.
Sen ska jag in till staden för shopping. Helt plötsligt så har barnen inga kläder.... Vad hände där egentligen?
Inte ens lite arvegods från Wille till Linus verkar finnas till.... Jag är full av undran om vem som är här och snor, alternativt äter upp ungarnas kläder....
Sen kommer vi till dagens höjdpunkt.... VACINATIONEN!!!!! Yippie....
Jag ska förbli en av de få i världen som inte tjatar mig varm om denna gris-historia men måste ändå säga att hade det inte varit för barnen så hade jag DEFINITIVT INTE tagit skiten....
Visst ni förresten att det finns ett ämne som inte längre får användas i nagellack, som finns i el vaccino!!!!!
Mmmm, inte på en nagel men in med skiten i kroppen bah!
Felköp
Undrar hur f*n vi tänkte när vi köpte våran soffa.
Stor, snygg, skön och mörkgrå. Perfekt tänkte vi antagligen då, just för att även katterna var mörkgrå resp. svart och deras håravfall skulle synas mindre....
Undrar varför vi inte tänkte på barn istället, vita babyspyor som kom i kaskader i tid och otid för att senare utbytas till välling som åts och givetvis spilldes i soffan, även detta i en vit nyans. Även vaniljglassen är oftast vit och även den svullas ofta i soffan och lite svinn får man ju räkna med... rakt ner i den mörkgrå soffan!
Ett heltidsjobb att gnugga ren våran fina tygsoffa som vi inköpare inte handlade en dag då våran IQ-nivå låg på topp precis....
Synd också att jag inte med rent samvete kan lasta Wille och Linus för alla missöden då de, lyckligtvis för dom, har en morsa som är snäppet värre än dessa två tillsammans....
NÄ, nästa gång får B städa upp efter sina tre slasktrattar.......
Fotografen
Han är barnsligt, jag vet han är ett barn, förtjust i att ta bilder och sedan titta på dem.
Det jag vill ifrågasätta här är exakt vilket nöje denna lilleman kan tänkas ha av att titta på bilder av dammsugarslangen, Linus fötter, Tindras (mammas hund) klor, hörnet av vardagsrumsbordet, ett spis-vrede, ett otal tak-kort och några bilder tagna rätt in i en helvit vägg......
Jag bara undrar?!
Jag är av fel kön
Då var ännu en arbetsvecka till ända... Och nästa påbörjad....
Gick på jour idag och inledde kvällen med måndagskörningen.
Och helt plötsligt, där jag står bland mina kollegor (alla manliga) så slås jag av vad en vän sa till mig när jag berättade att jag hade genomgått och klarat av alla testerna för att bli brandman. Han sa älskvärt..;
"Men vem fan vill ha dig där när det brinner och man ska räddas... Om jag nån gång ska räddas ur en brand så ska det ju vara enbart för att bli utburen i famnen av en stor och stark brandman. Skulle du komma in så skulle jag säga tack men nej tack och invänta en manlig variant....
Det förstår du väl att ingen vill bli räddad av en tjej... Själva grejen med att vara med om en brand är ju att kunna berätta om när den sexiga brandmannen tog mig med storm.... den MANLIGA brandmannen..."
Till saken hör att min (manliga) vän är, jag skulle nog välja ordet sjukligt, intresserad av uniformerade män och för han att höra att det finns kvinnliga brandmän var som Bengtzing säger, ett slag i magen!
Jaja, vi får väl vara glad för hans skull att det inte finns speciellt många kvinnliga brandmän då....
För övrigt så var det sista Micke sa innan vi avslutade ikväll; "Nästa vecka ska vi köra skoter, bara så ni vet!"
Och jag bara undrar, lever han på samma planet som vi andra eller har han direktkontakt med väder-nissen där uppe? Snö? Nästa vecka?
Hahahahahahahahahahahahaha
Nu vet jag!
91-11-15 eller senare, för att vara exakt på dagen, så är man 18 eller äldre.
Så nu vet jag!
Håll i er ungdomar, inatt är jag ännu hårdare, svart på vitt ni vet.....
18 eller ej???
Många utav de som köper snus eller cigg på hotellet ber jag om leg på. (Mmm, så hård är jag)!
MEN, jag vet egentligen inte vilket år det minst måste vara för att personen ska vara 18 år!!!
Och hur går då detta ihop?
Jag resonerara som så att man ser på sättet som personen ifråga lägger fram leget på, om den är 18 eller inte...
Säger dom stolt; Javisst varsågod! Då är dom ganska nyblivna 18-åringar.
Tvekar dom när dom lägger fram det så är dom INTE 18, men gör en chansning på att jag är helt pantad och inte fattar nåt.... (har inte funkat hittils).
Drar dom resan om att det är glömt hemma är dom också ute på lögn-tåg.
Och säger dom att dom kan ringa upp mamma så att hon kan berätta ålder så är det också fejk. Då hoppas dom att man inte är så dum att man går med på det. Men det gör man! Och numret går (givetvis) inte ens till lilla mamsen. För mamsen har ju inte godkänt barnens nikotinbehov.......
Jag säger då det, dagens ungdom.....
Det är så konstigt....
Jag vet inte vart det kommer ifrån men snacka om att gästerna på hotellet ska vara chockade ikväll/inatt....
Snacket kommer att gå, Mickan skrattar och ler... Vad har hänt?!
Och ja, vad har hänt....?
I still got it......
Med sig hade de tagit en kille som från början mest ville följa med in för att värma sig.
Jag tror dock att han tyckte flickorna var roliga för han stod vid deras sida och skrattade och undrade nog också ibland vad han hade hamnat mitt upp i.
När detta långa hej hade avklarats och det var dags att avvika så fick jag en diskret lämnad lapp av killen;
"Hej, XX, du hittar mig på Facebook om du vill"
Hah, ledsen XX men jag VÅGAR VÄGRA FACEBOOK, IDAG, IMORGON OCH FÖR ALLTID!!!!!!
Så tyvärr så kommer vi inte att höras på Facebook, men det var väldigt fint gjort och en väldigt söt kille flickorna hade hittat, det får jag lov att erkänna!
Men framför allt.... jag får dom fortfarande på fall. Robert Brobergs killar eller inte, I´ve got it.....
Att sen människorna jag möter på natten oftast är mindre nyktra, känns som en struntsak i sammanhanget...
Willes nya vän
Jadå, det gick ju ganska smärtfritt det där med att ha med huliganerna på stationen.
Det var egentligen bara en gång jag kände att jag var tvungen att visa upp mitt rätta jag och börja gapa och skrika....
Wille hade ganska snabbt tagit plats i tankbilen och jag lät honom sitta där därför att han hade lovat att inte röra några knappar. Och fastän det kan låta konstigt så litar jag på honom, en 3-årig busunge, i just detta sammanhang....
Och vad händer då efter ett tag på stationen?! Jo helt plötsligt så hör jag sirenerna tjuta från tanken.
Och trots att jag ju har full tillit till 3-åringens förmåga att hålla fingrarna ifrån knapparna så slog den moderliga instinkten att börja gapa och skrika till på mindre än ett ögonblick...
Och medans jag gapar på och springer fram till tanken för att ta huliganen in action, så ser jag Raymons tok-skrattande nuna kika fram från passagerarsätet....
Självklart, jag hade ju glömt att det vuxna barnet också var där....
Willes drömkväll...
Jag klargjorde att det var utan mig, eller med mig och två små huliganer....
Bästa Tords svar?! Jag citerar;
"Nej, ta med ungarna du. Blir det nåt larm så får vi väl se... Är det nåt skitlarm som automatlarm eller bilbrand så får dom väl åka med..."
Åhh, jag är så glad att Wille inte hörde detta samtal, då hade väl tjatet om att få åka med i brandbilen aldrig tagit slut och vi hade kanske haft en ny pyroman i krokom med specialitet att tutta på bilar.....
Jag ser rubriken; "3-årig lintott... bilägarnas nya skräck!"
Grattis...
Och framför allt GRATTIS ALLRA FINASTE PAPPA STAFFAN!!!!
Guddas tjej vann... Igen!
Guddas stjärnskott var först över linjen....igen!
Viola Silas vann tolfe loppet på lika många försök. Idag Breeders Crown-final!
Och det finaste av allt är att hästen antagligen har en av sveriges mest älskvärda, tacksamma och nöjda ägare. Gudda som gråter som ett barn vare sig det är ett storlopp eller ett kasst provlopp som vinns.
Som är med för gemenskapen och kärleken till travsporten och hästen, och som "råkade" köpa in sig i en häst som blev en stjärna....
Gudda, ge med dig av din ödmjukhet till den stora del giriga hästägare som är med enbart för att försöka bli rik på en häst, och som i ärlighetens namn ger blanka fan i båda sport och häst....
Min vän Gudda.... Grattis, ni är värda allt och lite till!!!!!
Saknad
JAG SAKNAR.......
...Grabbarna..... .....Nicklas och Niklas... .....mer grabbar.....
.....Anders..... ....Kjell och Nicklas.... ....Ted......
...Markusarna..... ....pojkarna igen...... ......Kjell.....
Jag saknar till och med att ha levt i larmstället i två veckor.....
Tack och bock grabbs, förhoppningvis så kommer flera av oss att gå Sandö samtidigt så vi ses väl där!!!
Snipp, Snapp, Slut
Idag har det bara varit rena insatser. Vi har under dagen fått olika larm.
Min grupp fick dagen första larm. Drunkningstillbud i Storsjön, någonstans mellan Jamtli-bryggan och helikopterplattan.
Vi kom snabbt och smidigt iväg och insatsen gick bra och snabbt. Micke som spelade drunkningsoffer var väldigt nöjd med insatsen och hur han blev räddad. Markusarna var också nöjda, hoppsan hejsan!
Nästa larm att gå var en singelolycka med två människor fastklämda i bilen.
Första människan vart det ett snabbt uttag på. Dvs, läget var akut och han måste ut ur bilen så fort som möjligt.
Den andra skulle det göras ett säkert uttag på, han hade rygg och nackskador och var därför tvungen att stabiliseras ordentligt i rygg och nacke med kev-väst och nackkrage. Därmed var även bilen tvingad att klippas och rutorna att krossas för att komma åt den fastklämda skadade.
Markusarna och skadade Micke var nästan nöjda med denna insats......
Klippningen påbörjad
Taket är borta och Kev-västen på i ett "säkert uttag"
Snillen spekulerar, duon går även under namnet Markusarna
Dagens sista larm var en två-vånings villabrand där två människor fanns kvar i huset.
Denna insats gick skitbra och Markusarna hade inte mycket att klaga på, inget alls faktiskt!
Det var skönt att det gick bra idag för gårdagens varma rökykningsövning gick käpprätt åt helvete...
Jag var först inne som RD1 tillsammans med Nicklas och vi sökte igenom korridor och ett rum på nedervåningen utan resultat. Sen hittade vi trappan och gick upp på övervåningen där vi klargjorde att det var tomt.
Här började både mina och Nicklas knän att bränna när vi kröp, så pass att vi valde att ställa oss på fötterna trots att värmen är större ju högre upp vi kommer. Men här fanns inget val, golvet var stekhett. Orutinerade som vi ändå är så tänkte vi att det är väl bara att gilla läget.....
När vi hade gått ner för trappen igen så kände Nicklas att värmet tog ut sin rätt i form av yrsel så vi gjorde ett byte. Peder gick in som RD1 och jag fortsatte rökdykningen som RD2.
Vi fortsatte att söka av nedervåningen eftersom vi visste att det fanns en människa kvar i huset. Och vi förstod att det måste finnas ett rum kvar som vi inte hade hittat. Så vi sökte vidare efter ytterligare ett rum och vi vart mer och mer frustrerad av att inte hitta det vi sökte.
Vi tog ett break och satte oss ner i ca 1 minut för att försöka tänka till om vart det sista rummet kunde vara. När vi inte kom fram till något var vi tvungen att inse att vi var väldigt tagna av värmen och med info från Markusarna så var det bästa vi kunde göra att gå ut ur huset.
Vi insåg att det var dags att bryta men det kändes fördjävligt att gå ut utan att ha hittat den andra "människan". Kan inte ens tänka mig hur det ska kännas att missa en människa i en riktig brand när vi var så frustrerade över en docka... huvva, det är bara att hoppas att man inte behöver uppleva den dagen...
I vilket fall så kändes det som ett jävla nederlag. Markusarna var inte lika missnöjda som vi själva tack och lov. De tyckte vi hade gjort en bra insats men påpekade att vi borde ha rapporterat till insatsledaren när våra knän började svida. Tydligen så hade det blivit extrem värme i huset och det där var gränspuck på vad som är ok att vara inne i. Så nu har vi iaf fått känna på en extremt varm rökdykning....
Det andra dom påpekade var att den minuten som vi tyckte vi hade funderat över var det sista rummet låg, var i verkligheten 3-4 minuter lång...... Mmmm, man inser inte riktigt hur mycket värmen, tillsammans med hur fysiskt krävande rökdykningen är, tar ut sin rätt i huvudet. Det är här det är viktigt att RD-ledaren har koll via radion på statusen på rökdykarna.
I efterhand så var det en jäkligt bra lektion vi fick där inne igår och det var en skön känsla när dagens insats flöt på så snabbt och bra.
Annars tillbringades gårdagens förmiddag med taksäkring och repilering. Hans och Ulf tog hand om oss i dom lektionerna och det var skitkul, speciellt repileringen.
På väg ner.....
...repileringen var sjukt kul.....
...taksäkringen var inte helt tråkig den heller!
Och det hela slutade med att Kjell kraschade och dog....:-)
Rödkykning hela dan....
Akutsjukvård stod på schemat igår och det var en jäkligt bra dag. Patrik som tillbringade dagen med oss har jobbat på ambulansen i många, många år men har nu sadlat om till brandman. Han gjorde en kanondag och det var kul att få vara med någon som har sån erfarenhet som Patrik har.
Idag var vi tillbaka till det som denna vecka har ägnats nästan uteslutande åt, rökdykningen!
Imorse hade vi sökövning uppe på övningsområdet. Vi var i grupper på tre i varje där vi roterade så att vi alla fick vara rökdykare1, rökdykare2 och rökdyningsledare.
Jag och Niklas var som vanligt tillsammans men fick idag dras med Peder också.;-) Dream team ändå kanske...
Vi skulle iaf in i en "lägenhet" där det skulle finnas en människa kvar. Vi sökte av rum för rum och hittade ganska snabbt våran docka. Sen var det positionsbyte och samma sökning igen, förutom att dockan hade fått en ny plats.
Sökandet gick alldeles för fort, det var så kul så vi hade gärna kunnat leta ett bra tag till.
Sista gruppen fick kämpa lite mer när när det hittade sin "docka". Niklas hade lagt sig där inne för att spela docka och rökdykarna fick kämpa lite mer med ett få ut ett stycke Niklas istället för en docka....
Skoskydden är för att vi inte ska se något, det får ju inte vara lätt...:-)
Jag är RD1 och Niklas bakom mig som RD2 på väg in i "lägenheten"
Här släpar jag ut den hittade "livlösa personen".....
....som var väldigt död. Ingen HLR på denna inte...
Clownen Peder och skönheterna Niklas och Mikaela= Dream team!
Niklas och Peder och jag inväntar nästa omgång i varma bilen...
På eftermiddagen var det dags att packa luftpaketen igen och bege oss upp till övningsfältet.
Släckteknik! Också skitkul.
Vi gick in med fogfightern i en container där vi eldade flitigt med gasol. Här gassades det på och släckte vi på rätt ställe och med rätt hastighet så vart det bara svart i rummet... Blev det lite fel så blossade elden upp och sköt över oss.
Vid några tillfällen så sköt elden verkligen rakt över oss och det är häftigt att se vilken utrustning vi har. Visst blir tex. axlarna väldigt utsatta för denna hetta men att vi kan sitta där och se och andas på som vanligt är en skithäftig känsla. Om man bara lär sig att lita ordentligt på utrustningen så är det helt fantastiskt vilken utrustning Räddningstjänsten har i arbetet och på övning.
Jag, Peder, Niklas och Markus ska in i elden för släckninsövning
Eldhavet utifrån
Här sitter vi och värmer våra kalla små kroppar.....
In i hettan
Idag studerade vi brandförlopp. Teori på förmiddagen var ett bra sätt att förstå hur olika brandförlopp går till.
På eftermiddagen laddade vi luftpaketen och åkte upp till övningsfältet för att följa ett brandförlopp på plats.
Vi tände på en brasa i en container och satte på oss luftpaketen. Sen gick vi in och satte oss och studerade förloppet från antändning till släckning. En halvtimme blev facit i containern. Men det var ett jättebra sätt att se precis hur förloppet går.
För att få till en övertändning så hällde vi en hink bensin över brasan och det bara exploderade i lågor som slog upp mot taket och fram över våra huvuden. Skithäftigt att kunna sitta där och se ett stort eldhav flyga fram över våra huvuden... mäktigt!
Sen fick vi prova på olika släckningsmetoder innan vi lämnade brasan. En bra dag i containerna...
Imorgon väntar en heldag med akutsjukvård.
På väg in i hettan...
Inne i containern, dock lite långt ifrån brasan!
Signerat "Costanza"...
Mest pga att Markusarna ville se om han var kapabel att göra detta utan defekter på bilen.
Passagerarna var väl lite missnöjda med valet, mest baserat på herrns föregående händelser....
Och deras oro stillades INTE när "Costanza" utbröt; "Jag ska bara kolla om jag ser bättre utan glasögonen än med...."
Romantik på jobbet!
Jag fick en beudrare igår på jobbet, en av killarna i Robert Brobergs band.
Han började lite lätt med att beundra mina skor. Jag hade enligt honom VÄLDIGT fina skor.....
Idag fortsatte han sitt komplimanggivande..... Började lite lätt med skorna igen, sen fortsatte han med en inbjudan till morgondagens show.
Sen small det....
Jag gick så fint i mina skor, jag hade den rätta kroppen, det rätta leendet, den rätta hållningen, jag hade allt en kvinna skulle ha OCH jag hade PONDUS.... Lilla jag hade pondus, hahaha!!!
Nu är det givetvis många som starkt kommer att tvivla på att detta scenario har ägt rum.
Då vill jag bara poängtera att detta faktiskt har hänt! Detta är sant!
Och Hannah kan svära med sitt liv (det gör du Hannah!) att detta är sanning. För Hannah var med och kunde bevittna detta fina moment i tiden.... Hallelulja!
