HEMMA !!!
Hemma med alla pojkarna. Och dom mindes vem jag var... helt fantastiskt!
Krishanteringen vi hade idag på Sandö var nåt av det bästa jag varit med om på länge. En snubbe som heter Stefan Brattfeldt höll i detta och jag och de flesta andra satt helt tagna. Han var bla en av de första ner för att arbeta med offren efter tsunamin, det och MYCKET mer hade han att berätta om....
FREDAG....
...och vi har krishantering på schemat. SEN är det hemåkning, hem och pussa på pojkarna några dagar och sen tillbaka igen efter helgen.
Veckan har varit mycket trafikolycka, med losstagning (klippning av bilen) i fokus. Vi har också haft släckning med skum, då vi skumfyllde ett stort och högt hus som vi gick in i. Kem och vattenlivräddning har också stått på schemat denna veckan.
Mickan goes Michellingubbe... Kemdräkterna kan vara den värsta, mest osköna dräkten att ha på sig... av alla!
Dagens Sandö
Vattenlivräddning!
Heeeej
Jag hade visst en blogg en gång.... Kom just på det, livet kom lite emellan så att säga...
Om nån undrar så har Mickan det bra, har haft fullt upp med weekendresor med kära vänner, kommit in i livet som "lite äldre", blitt totalt utmattad av två huliganer på 6 och 4 år och åkt upp till Sandö igen.
Så var det med det
Puss Kram och Nyp i stjärten
BEPPE 1 ÅR !!!
Så nu har man ingen bebis längre.... 11-11-11, det var precis för ett år sedan (igår) som denna älskade 5 kilos-klump ploppade ut. Sen den dagen har han varit, och är, den gladaste människan jag känner....
Hurra Hurra Hurra för våran älskade Lillfis !!!!!!!!
Kalla karlar
Jag skickade ett meddelande till Danne, Sophies man, igår där jag sa att jag saknade Sophie. Tanken var kanske att få lite medhåll, lite gulligull typ; "Ja det gör jag med men vi får stötta varandra när saknaden bli för stor, hon kommer ju trots allt hem igen." Nån sånt hade jag önskat.
Nu vet jag att hans huvud är lite occuperat av en gammal Saab som han har fått att leka med men jag blev ändå lite knäckt när jag fick detta till svar; "Men hon har ju inte ens varit borta i en dag än..."
Hur kan han vara så känslokall.... vi snackar flera timmar här. Flera timmar hade hon varit borta....
Inleda "Operation Ebba" igen kanske..?!
Vi får ju faktiskt plats med två till här hemma. Chryslern har klarat av fem barn idag (tvivlade iof inte så mycket på honom). Hallen dock, som jag tvivlar STORT på, har också klarat av fem kids med vinterkläder rätt bra.
Så jag känner mig hoppfull, kanske vi ska gå in på "Operation Ebba" igen. Två gånger till bör vi kunna prova....
Änglar finns visst...
Igår stötte familjen på lite logistikproblem. Med Herr B på jobbet och jag som skulle vara på stationen och leda brandmännens rullbandstester så hade vi ett problem i att våra barn inte är kapabla att vara ensamna under en hel dag. Då är man överlycklig för att man har änglar till vänner.
Vips, så kommer Sophie in och tar över ruljansen, lunchar Beppe, leker, går och hämtar på dagis, går och hämtar på skolan, går hem, leker och längtar efter att barnens mamma kommer hem.
"Jag fattar fan inte att du orkar det här varje dag", sa hon och vips, så såg man att hennes framtida planer på att någonsin skaffa barn var som bortblåsta.
Men dom hade haft det ganska mysigt, de äldre hade skött sig vid respektive hämtningar, sen är det är ju lite oturligt att dom just nu är inne i en bråka-och-tjafsa-med-varandra-om-allt-period och att Beppe verkar vara lite mammasjuk, ja det var ju kanske lite oturligt....
Men jag vet och är helt övertygad om att skulle jag fråga igen så skulle hon vara här som ett skott. Kan man hjälpa så gör man det, så tänker hon...
Summasumarum= Jag är så glad att Sophie har stormat in i mitt liv som en rolig lekkamrat, en människa att lita på och en räddare i nöden.
Tisdagsstart
Men då börjar jag dagen med räddningstjänstens årliga läkarundersökning och fystest, antagligen så kul man möjligtvis kan ha en tisdagsmorgon.
Beppe hänger som vanligt på mammsen i allt hon gör. Idag går mamsens dröm som så att han somnar när jag går in till doktor Franzon och vaknar nån timme senare när jag har gjort färdigt rullbandstestet. Och att han sover sig igenom förflyttningen mellan doktor och rullband.
Så går mina drömmar för förmiddagen, sällan dom brukar slå in men ändå.... drömma får man ju.
Lördag...
...och dagsplanen var att åka till Åre. Så blev det inte. Nu har grabbarna istället en ny kompis här, från Blekinge. En go en. Dom leker förövrigt med samma leksaker i Blekinge som här, ingen konst att leka utanför landskapets gränser...
Snart kommer Miel hit och livar upp också. Det blir bra det.
Puh
Jag som tycker att jag har det lättaste livet i världen. Att det är toklugnt, rofyllt och fridfullt att vara hemma med tre barn hela dagarna. Barn som alltid gör som jag säger, som aldrig bråkar och som bara sitter lugnt och stilla på sina amå rumpor. MEN idag har jag inte varit med om lugn stund tror jag. Det var nästan som att anlända till himlen när Sophie kom och jag kunde parkera arslet på en stol och hinka kaffe med henne....
Nu ska jag till Therese på smyckesparty. Gissa om det är välkommet... Och speciellt bra passar det just nu när grabbarna fått umkull en hel bytta med pärlplatte-pärlor på golvet. En sisådär 1500 står det på byttan!
Frukost avklarad...
..bara resten kvar!
