Är det konstigt att man stupar efter en måndag ibland???


Möjliga orsaker till att jag stupade igår;

* Stressat hem från jobbet i överkasst bilförar-väder samt väglag....

* Precis i tid till dagis luciatåg 07.30 där fingrarna var så nära förfrysning som det går att komma...

* Hem och sova några timmar, såklart alldeles för få....

* 11.52 går larm om villabrand, ila till stationen och försöka få igång skall-versamheten...

* Jag blir rökdykare i insatsen, vilket innebär att de nästkommande 5 timmarna spenderas med luftpaket på
ryggen...

* Att jag sugit i mig två luftpaket i väl ansträngt tillstånd...(det ÄR jobbigt att bryta upp plåttak)

* Att inse att alla luftpaketen är tömda, invänta rökdykarbussen från Östersund, samt inse att tre rökdykarmasker har frusit sig ur funktion....

* Att blöt och frusen se fram emot fika (som hembygdsgården i byn fixat till de gästande brandmännen) och komma fram till en hembygdsgård som INTE har varken värme eller vatten på....

* Att gå flera hundra meter till närmasta bebodda hus som kan tänkas vilja låna ut ett dass-rum till Mickan...

* Att inse att jag inte har ens en chans på miljonen att hinna till dagis och hämta grabbsen...

* Att inse att vi har övning med julstäd av bilarna på stationen att vänta av kvällen...

MEN SEN.....

* Efter 5 timmar ,och tyvärr, ett hus utom räddning är insatsen från våran sida klar och vi packar ihop oss och återvänder hem...

* Vi möts på stationen av besked att vi tar städningen senare och tar smörgåstårta och kaffe nu...

Precis vad vi behövde just då...
Men vart jag mindre stupbenägen pga fika..? Tyvärr, igår funkade det inte ens på Mickan...


Men hej och hå vad skönt det kan vara att stupa!