Hemma igen. Eftermiddagen började på bästa sätt med en middagsinbjudan till Anna Maria, alla som känner mig vet ju att jag inte tackar nej till en chans att slippa slava i köket... Att hon dessutom är en jäkel i köket gör inte saken sämre.

Tack snälla vän för allt du gjort idag!

Sen åkte jag upp till ÖSK för lite skidor. B och Wille följde med, Linus stannade hos gudmor. Träffade min skidguru Tord. Det var ju bara att inse att B aldrig skulle kunna ge mig skidkunskaper utan skilsmässa, då tog Tord över! Och helt flötsligt börjar jag fatta lite av vad detta handlar om..... hälarna! Man måset utnyttja sina hälar. Han sa det inte ordagrant men jag tror att får jag bara fason på hälarna så blir nog loppet ett barnkalas...

Skidgurun med en ängels tålamod....

Han tog även med mig till två BRANTA backar, de var branta uppför, det var jobbigt. När vi kom hem och Tord och B pratade (på skidspråk) om vart vi varit så kom de fram till att en av de branta backarna som jag slet i har jag åkt förut. Jag kanske nämde att jag åkte skidor en gång för 4 år sedan, när jag och B precis hade träffats (för att imponera på B) och han hade då vänligheten att dra med mig till denna överbranta backe. Jag tror mig minnas att jag stannade halvvägs och var på väg att ta av mig skidorna då B mutar med att om jag åker upp för denna backe så skulle jag få en ciggarettpaus där uppe. Sagt och gjort, jag fick oanade krafter, tog mig upp och stod brevid åkarna som kämpade sig uppför, och rökte! Tänk vad människor förändras, det trodde dom inte, de som tittade snett på tjejen med ciggen, att hon 4 år senare skulle åka Milkoloppet! Hur jag fick med ciggen? Vattenbältet går att använda till andra saker.....

Eftersom vi känner så många gamla människor så har vi ju givetvis ett par läsglasögon liggandes hemma. (Enklaste sättet att bli älskad av en 50+are). För paniken är ju ett faktum när man ska läsa en snutt eller se en teckning och man inser att livshanken glömdes hemma. Wille fick på nåt sätt tag i dessa och har hela dagen sprungit runt som en liten gubbe......

      
                       En söt liten gubbe!

Nu är Wille hemma efter en ny helg i Undersåker. Det är skönt att ha lite tid för annat när han är där, men fasiken vad roligt det är när han kommer hem, den ungen kan lätta upp en begravning.... Men tanken slår ju en om hur mycket man faktiskt skulle kunna hinna med om man var ensamma, allt går ju som i ilfart när barnen är borta (eller sover). Lite annat tempo är det med hela ligan hemma, det ska bara göras "det och det", en enkel grej innehåller lätt fem olika moment för en 2åring..... You get old waiting, som min kompis Rick sa inför sin första uppskjuting!

Me and the astronaut.........
.......eller Rick, som jag kallar honom.

Föreläsningen var jäkligt bra, kan tänka mig att folk som bara är måttligt intresserade av rymden tyckte om detta, han gjorde inget för krångligt. Han visade många bilder från hans resor och berättade kring dem, på ett sätt som även amatörer fattar. Carro tillhör gruppen "måttligt intresserade" och hon var imponerad. Sen fick vi se en Flight video" och sen en frågestud. Jag frågade inget, jag tänkte att vi kunde ta lite tid efteråt, jag och Rick.
Vi blev kompisar, jag och Rick. Så vi pratade lite på det mer avancerade planet jag och Rick, som två personer som förstår varandra gör, precis som jag och Rick.
Rick är för övrigt vetrinär, han hade en egen praktik och jobbade även på ett Zoo, innan han blev antagen till NASA.  Han tillbringar för  närvarande en del tid på Harvard där han pluggar lite politik och liknande. Han har även jobbat inom "the army". Rick har varit hos NASA i 17 år och har med allra största sannolikhet gjort sin sista rymdfärd. Nu vill Rick skaffa sig ett liv.
Rick frågade lite om mig också, han verkade faktiskt intresserad, det var ungefär då som vi blev vänner, jag och Rick. Sen pratade vi lite om vintern och skidåkning, jag och Rick. Sen var det dags för mig och Rick att säga hej då. Jag fick en kram av min nya vän Rick, han är astronaut!

Idag tänkte jag och B att vi ville åka lite snowboard. Så vi ringde fammo och frågade om pojkarna kunde vara där medans vi tog en sväng till Bydalen. Fasiken vad kul det var, jag har åkt en gång under de sista 6 åren och kände mig lite ringrostig första åket, sen var bruden igång igen.... Däremot hamnade vi i tjafs om Bs senaste åk, han säger att han inte har åkt bräda på 20 år. Jag säger att det fanns väl  för fasiken inga brädor då. Och om det fanns så var det väl nåt proffs som höll på att prova på en ny uppfinning, inte en pojke från Hallen.... Nån som vill ta sida här, finns det nån möjlighet i världen att man åkte bräda för 20 år sedan...?

Pick a side.......

Åh, det var så jkla kul att åka igen, men jag tror nog att jag ska ta och köpa mig en alpinutrustning, det såg jäkligt kul ut med lagg under fötterna. Pratade om när Wille kan tänkas börja och kom väl överens om att starta med honom nästa vinter då han antagligen kommer att kunna åka "mer på riktigt".
Frågan är väl varför man inte tar sig iväg, vi har ju bara en timme till flera olika skidåkningar, varför inte bara dra? Det kommer jag göra nästa gång jag blir sugen igen.

Takterna satt i.....


Fjällen runt hörnet


Smygreklam på hög nivå.......

        
En snabb after ski...  Someone had to drive...

En god varm och kall senare åkte vi hem till fammo och blev bortskämda med middag och glass. Av nån anledning slocknade vi på soffan efter middagen, helt slut....måste vara det gräsliga fjälluften som gör en svag.......

Wille provar utrustning för sin premiärtur....

                                                    
Världens mest hjälpsamma fammo.....             Utslagen liga.....

Det var den fantastiska dagen. Imorgon byter vi underlag, då blir det en långkörare på längden med B.
Jag har ju i ett svagt ögonblick sagt att jag ska åka Fjällbryntloppet 1 februari. Jag sa detta efter att jag hade åkt skitfort i ca 500 meter en gång. Det gick verkligen fort och jag tänkte att det här kan väl jag, jag hänger på i loppet. Det jag inte tänkte på var att loppet är 16,5 kilometer långt och folk tränar för att vara med på sånt där. Min historia ser ungefär ut som såhär; ca 10 gånger har jag varit ute och åkt skidor...någonsin, aldrig åkt en sträcka längre än 10 kilometer samt ett för stor ego....    Men ioch med min totala orutin och brist på verklighetsuppfattning så har jag fått med B att åka med mig, I MIN TAKT!

Nu måste jag ladda inför morgondagen, har varit och handlat chokladkakor som jag hade ett sug efter sedan jag vaknade imorse.

Puss och kram

Attsiken vad synd....det blir ingen skidåkning ikväll. 23 grader, MINUS. Gör att pjucksen får stå orörda ikväll. Synd också att det ligger en godispåse i skafferiet... Ibland blir man missnöjd!

Carro skickade ett sms där det stod att det kommer en austronat till Mittuniveritet nästa vecka. Jag kommer att vara där!  Jag är sjukt fashinerad av rymden och har som en igel följt med i Fuglesangs äventyr, sena nätter för att se en uppskjutning som aldrig blev av, en ny natt för att se att han äntligen kom iväg, hans två böcker som plöjdes snabbare än jag någonsin läst ens en bok. Det är häftigt och för de flesta onåbart. I sommar ska Christer åka upp igen och jag sitter då bänkad framför TVn. Nästa vecka ska jag sitta bänkad framför en riktig austronat!

Gårdagskvällen vart som den vart.... Lite vad man kan förvänta sig då halva familjen Larsson var ute, endast pappa Staffan som inte var med.  Mamma vart, som vanligt, förfärad över saker hennes döttrar gjorde eller sade. Jossan skällde ut en kille som jag stod och pratade med och gick och hämtade B för att visa att jag minsann var upptagen. Sen passade hon på att skrika lite på några andra också på diverse olika grunder??? Carro vart nedslagen av en äldre kärring som vart utslängd efter incidenten. Hon lyckade dock ta sig in igen och när Carro sa till vakterna att det var hon så sa kärringen, och jag citerar "vill du ha mer stryk eller? " Har fortfarande inte riktigt fått klarhet i vad som startade det hela.  Jossan avslutade kvällen med att gråta på ett bord för hon trodde att jag och B skulle flytta ifrån varandra.....

Harrda ku harrda geit förstod jag mig inte riktigt på, för mig så var det bara en stor show signerad HP Burman! De andra gubbarna kändes mer som utfyllnad än att de utgjorde ett band tillsammans. Jag vet att det inte är alltför många som delar mitt tycke om HP Burmans storhet, men jag förstår inte varför! Visst han kanske är en av de fetaste som fortfarande klarar av att gå och ja han kanske är konstant onykter, han har knappt ork att prata eller sjunga mer än en mening utan att behöva hämta andan och förvåningen är total över att han ens fortfarande lever. Men vad gör det för en sån karl!

Storheten själv

När kvällen börjar närma sig slutet och jag står och förfäras över att HP Burman står rakt framför mig och jag inte fått höra det vackraste som någonsin gjorts, då kan jag inte hålla igen klaffen och jag hör mig själv skrika efter Jamtandstaus. Och det är här som hans storhet kommer in, för vem kan inte skriva en sådan låt utan att geniförklaras?! Jamtlandstaus är och förblir det vackraste som getts till världen. Det är inte ens så att man bör tänka bort hur sångaren ser ut för att det ska låta bättre, utan han är ju geniet som SKA ses med denna magiska poesi, fet, full, ful, svettig, äcklig, spelar ingen roll, det är HP, han är ursäktad!

Gitarren åkte fram och vad betydde det.......

Givetvis väntade ju han bara på att få höra det magiska ordet, för knappt hade jag uttalat det förrän han gladeligen delade med sig av sin storhet. Så där stod jag, tårögd och rörd för att han sjöng för mig, om mig. Jag vet, men jag vill gärna tro att denna poesi handlar om mig, just mig!
För er som inte har hört denna magnifika strof, varsågoda; http://www.youtube.com/watch?v=162SbR6_pGc

Sen avslutades kvällen med lite Treocomp. Bra killar som fick en otacksam uppgift att spela efter föregående under.

Delar av Treocomp, Willes gudfar Magnus till höger

Tack HP Burman för ännu ett moment!

Gårdagens SPA var härligt. Första gången jag var på SPA kliniken. Möttes i receptionen av en inte otrevlig flicka, Tycker dock att det kan vara lite mer än "inte otrevligt" då man har ett jobb där man ska få folk att känna sig välkommna där de ska tillbringa en hel dag. Och då kan man väl åtminstonde säga välkommen! Och när man går runt och plockar lite disk och fyller på fruktskålen kan man väl bjussa på ett litet leende... Och man kanske inte behöver börja städa poolen och stänga av bastun en timme innan stängning och se besvärad ut när jag kommer och ber om att få igång bastun igen för stället är ju faktiskt fortfarande är öppet och det finns gäster kvar.... men hon var ju inte otrevlig.
Nån som däremot var mycket trevlig och gjorde det mesta rätt var rara Ringmor.Hon hade gjort ett mysigt bubbligt kurbad som efter en paus avslutades med en fantastiska massage. Bestämde mig då och där att jag minsann ska börja gå på massage.

        
Mammi och Jossan                       Uppfriskande kurbad

         
    Bubbelbad inne och ute                                               Tack för en konondag!

En lugn och skön dag, tack mamma och Jossan! Och Carro...big mistake!!!

Jag och Lotta hade planerat ridning idag men -26 grader satte käppar i våra hjul....
Nu blir det chokladbolls-bak med en stugsittande Wille....

That´s the life of a housewife.....