Idag var jag sådär elak igen och skattade högt åt folk som jag inte känner....

Jag beskådade en thailändsk mamma med sitt barn som klurade på hur hon skulle få med sig barnvagnen på bussen.
En svensk mamma med sitt barn hjälpte denna thailänska kvinna med att förklara att hon kunde gå till busschaffören och be honom hjälpa till att fälla ihop vagnen och lägga den i bagageutrymmet under bussen.

Den thailändska kvinnan (som förövrigt verkade mycket stressad) såg tacksam ut, lämnade vagnen för ett litet tag, ryckte med sig barnet i handen och småsprang fram till busschaffören....

Det var då, som omöjligheten att hålla sig ifrån att vara en god medmänniska, uppenbarade sig...
Då jag helt plötsligt hörde den svenska kvinnan utropa;
"Vänta, nu tog du mitt barn..."