Jamen då var det dags för Mickan att ta lite ledigt då...

Går härmed officiellt av jouren. Lämnar härmed officiellt (snart) över barn och hushåll till farmor Saga. Har inofficiellt packat "nån" flaska eftermiddagsvin.

Nu drar vi på en liten weekend med Lena och Ola till Sundsvall. God mat, vin, shopping och ledighet.

Eftersom vi åker till Sundsvall så kan man ju tro att jag och Lena vill åka till Ikea också. Det vill vi inte!
Vi kan helt enkelt inte se tjusningen i att trängas och svettas och knuffas och plågas bara för att få handla fina saker till våra redan så fina hem.... Nehej då, fy f*n för Ikea.
Det som är lite tråkigt här är att Ola och B har tjatat till sig ett besök ändå. Tjatet blev för mycket så vi släppte till. Det vart helt enkelt för mycket att hela tiden höra tjatet om;
-Kan vi inte åka till Ikea, de har ju sååå fina saker där, billiga också. Också behöver ju du lampor till hela huset, också kanske du behöver några vaser och lite sängkläder och någon hylla och lampa till Willes rum.
Så är det ju så charmigt att mysa runt i en människofylld och kramgo miljö där man kommer riktigt nära sina medmänniskor. Också kan vi ju fika lite nu och då under tiden. SNÄLLLA!!!!

Ja så där har det låtit ett bra tag nu i Krokom och i Dvärsätt, så nu har vi alltså släppt till och Ikea får fin-främmande i helgen....
Vad gör man inte för husfriden......

Jag har ju kommit på att jag ska måla om köket igen och det var dags att ta tag i alla skåpluckor ikväll....

Utan att nämna varför så kände jag att det denna gång var dags att göra jobbet från grunden, alltså sandpappra och dona innan jag målar....
(Detta har absolut inget, och jag menar INGET, att göra med att jag fick göra om den där tripp-trapp stolen som jag "skyndade" mig igenom för nån vecka sen).

Så nu är det på riktigt redo att måla dessa luckor en gång för alla. Innan jag kommer på en ny färg som köket måste målas i förstås....

Men det som retade upp mig denna gång var B som kläcker ur sig, efter att jag med mina bara händer hunnit svetta mig igenom en lucka;
"Undrar om du inte ska ta putsmaskinen till det där..."

JASSÅ VI HAR EN MASKIN SOM FIXAR DET DÄR!!!!!

Phu, då var halva galna veckan avklarad, bara den mer sansade delen kvar nu... kan jag hoppas!

Det enda som stör mig just nu är att en av mina favorit-brandmän är på Räddningsskolan Sandö och avslutar sin utbildning.
Eller...själva saken i sig stör mig väl inte så mycket kanske... Jag menar, rökdyking dagarna i ända, träning, räddningsinsatser, god mat, roliga nya vänner, lämna hembygden för ett tag... hur kul kan det vara egentligen???

Nej det som stör mig är att han ljuger för mig! Han lämnade precis rapporten att kvällens träning blev inställd pga poker, öl och bastu!!!
POKER, ÖL OCH BASTU!!!!! HaHaHaHaHa
Att du ska behöva ljuga för mig för att jag ska tro att du trivs där uppe..... HaHaHaHaHa
Det var lågt Kjell.... Poker, öl och bastu!
Det kan du ju tro....



Och för oss som inte lever livet i bitterhet så bestod kvällen av pannkakor och mjölk....
OCH DET DU Kjell Thorin, är sanning så in i helvete......


Det är ju också tur att jag inte är bitter för att vi inte fick gå Sandö samtidigt.....

Då var det som snart dags då....
Det där skidloppet som måste avklaras för att slippa starta längst bak på Tjejvasan, eller som de rutinerade rävarna säger; seedingloppet, går av stapeln imorgon.

Jättekul hade det kunna vara om det inte var för att jag;

1. Har åkt skidor 7 gånger denna vinter

2. Jobbar inatt

3. Måste, i princip, åka direkt från jobbet till skidstadion


Man kan ju hoppas på att jag kommer att längta så förbannat mycket efter sömn så att jag avverkar åkningen fortare än fort för att snabbt kunna återvända till mina täcken....
Man kan ju också hoppas att planen att sova ett par timmar på ett rum efter jobbet fungerar fläckfritt...
DET skulle vara uppskattat imorgon!

Då var min vecka som ensanmstående över och jag har återigen tid att trycka på tangenterna.
Dessutom funderar jag starkt på att med omedelbar verkan avbryta mina planer på att bli permanent ensamstående....

Skulle väl kunna säga, utan att gå till överdrift, att skiten sannerligen inte kommer ensam!
Det var bara Mickan som var ensam då följande hände;

*Storbrand i Östersund som resulterade i två dygns, ganska oavbrutet, arbete...

*Till följd av branden och många styrkor där...; väldigt många förstärkningslarm i början av veckan....

*Linus vart lite småsjuk i mitten av veckan....

*Linus var väldigt sjuk i slutet av veckan....

*Mer till följd av branden så led Mickan av enorm sömnbrist.....

*Mitt i den galnaste sömnbrisperioden avbröts första "nattens" oavbrutna sömn av ett väldigt obligatorskt möte på jobbet....

*Givetvis har det också varit arbetsvecka....

*Storövning med stationen, före, under och efter barnens läggtider...

*Och som toppen på moset, eller vad det heter, tog godispåsen slut en kväll EFTER att Q8 hade stängt......

HUR MYCKET MER SKIT HADE KUNNAT KOMMA TILL MICKAN???!!!


Mickan har även lärt sig att för att vara ensamstående så KRÄVS det en fammo, en mommo, en moffa och världens bästa grannar.....
OCH DET HAR JAG!!!!!!!!

Då har det hänt!!!!!
I 3½ år har jag klarat mig. Mina änglar till barn har skonat mig.

Men nu...
Jag hade på känn att den lilla skulle bli den tuffaste nöten, men att det skulle börja just idag....
Det hade jag inte lagt in i planeringen....

Att han just idag, mitt i mammans brinnande garderobs-rensning, skulle ta pennan om KLADDA NER VÄGGEN!!!!
Det, låg INTE med i min planering.....

Jag har kommit in i ett målarstim för tillfället. Här målas hejvilt!
Och det är ju som bara att ligga på när man väl har flytet i handleden.

Ständigt dyker det upp nya saker i synfältet som kan målas.

Idag tog jag bla. tag i tripp trapp-stolen för att göra den vit, och samtidigt kommer Pella på besök.
Givetvis kom han med lite synpunkter på måleriet också;

P- Har du putsat ytan innan du började måla nu då?

M- Nej, tror du verkligen att jag behöver det?!

P- Ja, det är ju bra så att det sitter bättre.

M- Jamen det tar ju sån tid det, om jag målar på på en gång så går det ju mycket fortare.

P- Gör det då. Ska du inte ialla fall ta isär delarna så att du inte målar fast dom i varandra?

M- Det blir ju också en massa extrajobb, jag jobbar ju inte så jag!

P- Nej men det kan ju bli lite svårt att flytta plattorna sen om du vill ändra lägena, ifall det sitter fast.

M- Jamen då får vi väl ta en hammare och banka loss dom då. Allt går att lösa....

Sen släppte vi ämnet och drack kaffe.


Tänk om jag skulle göra alla mina måleri-projekt från grunden. Då skulle jag ju aldrig bli klar med allt!

Det är så bra med mig, jag har så mycket bra ideér.....

Min sedan länge braa idé om att måla köksgolvet sådär snyggt, blankt och vitt har nu färdigställts!
Det är ju som lite tungt att komma igång, så det har tagit ett litet tag från att idén föddes för ca 1½ år sedan till idag 22.59 då det officiellt blev färdigkladdat!

Och så snygg min braa idé blev!

Det är så bra med mig.....
Jag är så full av allt möjligt!!!

Morgonpromenaden med Anette avklarad.

Dagen skidpass med Pella på ingående.

Dagens samtal till skitföretaget Varmt Hem samlas kraft till.


Och kylan är tillbaka....

Nu vart det kallt igen... inte sådär så man undrar varför man ska gå utanför dörren-kallt, men ändå....
Så på dagens skidpass drog jag med mig Pella, en av killarna på stationen. Inte ska man frysa själv inte!

Mitt nya projekt nu är att få honom att också ställa upp i Brand-SM. Tänk om man kunde få med ett helt gäng från stationen dit... känns iof lika osannoligt som att Fredriksson någonsin skulle ta en medalj igen, men en kan ju tjata....

Har förövrigt uppmärksammat att folk tycker att Brand-SM låter allvarligt.
SM liksom!
Jag själv har uppmärksammat att folk inte har fatta grejen....
Det är ju lugnt ju, förstår ni hur lite kvinnliga brandmän det finns i Sverige?! Och det vore väl själva fan om dom som finns är längdåkare hela bunten..... Så kan det ju bara inte vara......


Eller??? Det kan det väl inte???
Det ÄR väl lugnt???

Nu har jag äntligen tagit mod till mig att trotsa min ihärdiga förkylning som aldrig har modet att bryta ut rejält.
I två månader har jag dragit på detta halvdana skit och nu är måttet fyllt, rågat eller vad det heter...

Idag tog jag på mig skidorna för första gången iår och drog ut på dryga milen i Krokom kommuns absolt vackraste skidspår. Solen sken, tempraturen runt noll-strecket och vinden minimal. Kunde inte ha begärt så mycket mer....

Det enda jag skulle kunna tänkas att mer begära är att lära mig själv att knipa igen gapet ibland...
Jag svor ifjol på min odöda mammas grav att åka tjejvasan, och måste därför också åka seedinglopp som går om två veckor.
Som om inte detta räckte så har jag också gapat runt att jag ska åka Brand-SM i längd....
Så nu har vi seedingloppet om två veckor, och om det går åt helvete så att jag måste åka ett till så går det om tre veckor. Sen är det Brand-SM veckan efter det och 1½ vecka senare Tjejvasan.....

Allt detta hade kännts ganska kul om det inte var för att;
1. det inträffar SNART
2. jag inte har rört konditionsbiten på två månader
3. det KÄNNS att jag inte har kunnat konditionsträna på två månader


Så summa sumarum....
För femtielfte gången.....

Jag måste lära mig att veta när det är dags att knipa igen....

Jag har en kollega på hotellet som brukade röja runt med en kollega på stationen "back in the days..."

Hon (hotellet) berättade om han (stationen) och hans kompis fantastiska raggningsteknik, som i mina öron låter helt fantastisk och hysteriskt rolig.
Hon berättade att varje gång de var ute på kalas så raggade de tjejer helt enkelt genom att låtsas vara piloter!
Sjukt kan man tycka, men enligt henne så funkade det SKITBRA! De fick napp varje gång pilotämnet kom upp...

Så jag var ju tvungen att kolla om detta stämde.
Och idag efter en utryckning så hade jag och min kollega lite "egentid" i rökskyddet när det var dags att återställa och fylla luftpaketen. Så jag passade då på att visa att man minsann inte kan låta något gå obemärkt förbi Mickan inte....
Jag drog det jag visste och fick snabbt som fan svaret;
"Så var det INTE. Vi låstades vara präster!"

Tydligen hade detta funkat lika bra det och jag bad om ursäkt för hur vi hade kunnat missupfatta detta så kopiöst. Jag vart också väldigt förvånad av att hon hade så kasst minne.....

MEN....


Nån timme senare så fick jag ett SMS av min stationskollega;
"Hon hade rätt. Vi var ju faktiskt piloter under ett år."

Men nu är Mickan Pickan ARG!!!!!!
Jag vart arg och besviken första gången. Andra gången argare och besviknare. Men nu, nu skiter jag bara i eländet.....


Igår, en timme efter att jag hade entrat arbetets dörrar så gick ett larm om en brand.... En styrka dit och en styrka fick åka in till Östersund för att passa på stationen där då dom var på branden.... Och Mickan missade kalaset!

Imorse, 20 minuter innan Mickan kom hem från jobbet gick ett larm om en soteld.... Pga folks oförmåga att köra bil på ett vettigt sätt så...... Mickan missade festen!

Idag, en halvtimme efter att Mickan stormat arbetets dörrar gick ett larm om passning på stationen i Östersund.... Mickan skiter i detta nu!

Och för att göra allt lite lättare så har mina fina kollegor med jämna mellanrum snällt erbjudit sig att hämta upp mig... alldeles säkert bara för att jag inte kan!

Dock tror jag att de känner min arghet och vill rädda världen från ett Mickanskt utbrott, för de kom faktiskt förbi på jobbet inatt och hälsade på en snabbis och med sig hade dom lite godis....
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag jobbar med världens bästa brandmän!!!!!

Denna familj innehar numera en pistol.
Tyvärr inte en sån som jag kan använda till att tex. skadeskjuta B med när jag blir sådär arg att inte enbart nävarna räcker till...
Nej, det är en såndär leksakspistol i plast som skjuer iväg röda gummisaker med sugpropp som fastnar på lyckat valda underlag.... om man har slickat den tillräckligt blöt vill säga!

Jag och B har bestämt att vi aldrig, under inga omständigheter, ska uppmuntra våra barn att från tidig ålder kunna utveckla en tillräckligt fin teknik för att kunna ta värvning som taliban eller som en skolmassaker-kille genom att köpa leksaksvapen.

Men nu har som sagt detta skitit sig rejält och vapen finns numera på Strandvägen.
Det var när vi förra veckan var till mina fina vänner Miel och Fredric och myste med en god middag som pojkarna fick sina julklappar lite i efterskott.
Och det var redan i den första julklappen som Wille öppnade som en pistol ramlade ut.
Mamma Mickan log lite försiktigt och yttrade ett vänt litet "Oj"... Som i "Oj vad fint" fast jag stannade vid bara "Oj"...
Miel utbrast glatt och snabbt; "Han får väl leka med pistoler hoppas jag?!"
Hade här varit en människa jag inte känner så väl så hade jag kanske låtsats lite grann, tackat och sagt att visst är det ok att pojkarna leker med pistoler...
Men nu handlar det om min kära Miel som jag älskar och inte hymlar inför så därför blev svaret ett rakt ärligt och högt "NEJ! HAN FÅR INTE LEKA MED PISTOLER"
Detta öppnade såklart för en situation som Miel behärskar väldigt bra, att charma och prata sig ur diverse situationer.... Just denna situation löste hon med dessa ord;
"Jomen det går bra, det här är ju i utbildningssyfte! Skidor har han ju redan och nu har han också utrustning så att han kan träna på att skjuta, så att han snart kan börja med skidskytte...."

Eftersom Miel, som på riktigt heter Anna Maria Nilsson "arbetar" som skidskytt, har bestämt sig för att Wille också ska gå samma öde till mötes så antar jag att det just nu mest handlar om att tacka och gilla läget.... Det är ju ändå hon som ska träna honom till en duktig skidskytt.
Frågan är väl om jag VILL att han ska bli en skidskytt......


Miel med den blivande skidskytten och hennes gudson Linus.....


...och Miel på jobbet

Eftersom jag är en sån uppskattat härligt ärlig människa så ska jag nu berätta om hur jävla less jag är på denna förbannat tidsdödande, hjärncellskrävande och kanske till och med totalt onödiga syssla...

Jag är så jävla less på att känna tvånget att prestera (inte min grej i livet), att göra folk nöjda (sannerligen inte min grej i livet) och att tänka till lite extra (we don´t even go there...)
Ibland känns det som att det inte ens är kul att gnälla och hänga ut misslyckade idioter längre... (HAR iaf varit min grej i livet)

Nej, jag känner mig helt enkelt förbannat färdig och klar med min blogg!


Det som nu ställt till det i mitt beslut att lägga ner Hemmafruns liv är några läsare som nu klivit fram och blottat sin saknad efter Hemmafrun.

Bla herr Wassdahl som så fint önskade ett gott nytt med att tacka för den underhållande bloggen...
Men kanske framför allt för att Hemmafruns liv tydligen spelar en sån stor och betydande roll i Söta Annas liv!
När jag i måndags var tillbaka på jobbet så passade hon på att blotta just sin stora saknad av min värdelösa närvaro de senaste veckorna...
Och i just hennes fall så har jag rubbat hennes väl inarbetade dagsrutiner med min frånvaro.
Det är tydligen så att hennes dag börjar med kaffe, Aftonbladet, Expressen och Hemmafrularsson! Varje dag! Året runt!
Och då tänker jag så här; om jag har lika stor betydelse som världsnyheterna i hennes liv (jag ska inte lägga in alltför stor vikt i att hon läser om världen före hon läser om Hemmafruns liv, jag är ju inte bitter...) så kan jag ju inte vara orsak till att hennes morgonrutiner aldrig mer blir sig lika.... Speciellt då jag vet att hon är den enda människa jag känner som är en värdig motståndare i kategorin "Vidervärdigt morgonhumör"!

Så för eran skull och om någon annan av mina trogna bryr sig så ska jag göra ett hel... eller nej, men iaf ett halvhjärtat försök till att åter komma i fas.....
Det är inget jävla nyårslöfte det handlar om, inget löfte överhuvudtaget, men jag SKA FÖRSÖKA!!!


Det ska jag!!!!