Avklarat... Hemma igen

Jamen då var ännu ett oskuldstagande avklarat....
Jag, Lilla Mickan, som åker skidor för andra året i livet, för sjunde gången denna vinter, halvförkyld, på halvdåligt före, men fullständigt obitter har gått i mål i min första Tjejvasa på plats 283 av 7434 åkare....
Lilla jag, 283e personen av över 7000... det är ju helt sjukt.
Lilla nybörjar-jag.... Fan vad Herr B ska ha vallat bra!

Sen åkte jag Krokomsturen idag, 1 avslappnande mil, och kom 3a av 28 personer....
Mickan is on the go!!!!

Miel, vad gjorde vi innan OS respektive Tjejvasan??? Har vi varit snälla iår eller har vi andats godsaker...?!


Den absolut bästa vallaren och servicemannen man kan ha....


...han kan så mycket mer än att bara valla.


On the crime-scnen...


Sista posen som oskuld....


Så här åker Mickan...


...och så här åker Mickans arsle!



Första posen som o-oskuld!



Och välförtjänta björnkramar i mål


Målsträckan


Och nu undrar givetvis alla..... Gjorde hon ett helt lopp utan vurpor?!
Neheej... det gjorde hon INTE!
Mickan korsade mållinjen på mage/knä/höft eller vad det nu var som nuddade snön!
Jag ramlade en meter innan målet och kröp över linjen.... Men det gick ju det med!!!!


Förövrigt vill jag bara tacka för alla fina lycka till och gratulationer.....
Ni har verkligen gjort mig jätteglada!

Alla tänker....

Såg väderprognosen för nästa vecka.
Det ska snöa EN, en endaste ynka dag, i Mora då och det ska givetvis vara på Tjejvasan-lördagen....
Det var väl självaste f*n!

Nu kanske ni tänker,  vad är hon så upprörd över...
Då ska jag meddela att B säger att det är tungt att åka skidor när det snöar. Jag gissar att tre mil då kan kännas väldigt tungt.

Nu tänker B kanske att varför ska hon helt plötsligt nu börja lyssna på vad jag säger???

Då tänker jag att det har jag inte riktigt gjort, men jag håller sakta på att ställa in mig på att detta kan bli, med all skit som händer och hänger ihop med detta oskuldstagande, lite halvjobbigt...

Och Mickan tycker ju om när allt är lätt..... 
Mickan är en lat sate!!!

En söndag i livet

Vad som händer under en dag;


*Får ett fruktansvärt besked av pappa och Jossan....

*SMS från befäl; "Vaken för uppdrag?" (det var jag EJ)

*Väckning av telefon

*Förfrågan om att åka in till stan och köra lastbil

*Väckning med hopp på magen av söner och sambo

*Mysigt 1-års kalas

*MAX-middag

*Arbetsstart

*Drama på arbetsplats

*Kolla skidskytte

*Vittnar eller förhörs (vad det nu heter då man är oskyldig men vet saker)

*Kolla skidskytte

*Mår piss över det fruktansvärda beskedet


Sen lallar det vidare... som vilken söndag som helst....








Lost and NOT found

Jag har tappat bort min förlovningsring!
Mycket har jag tappat och glömt i mina dagar men denna trodde jag inte att jag skulle lyckas förlora.....
Det gjorde jag!

Jag tog av mig ringen när jag skulle rökdyka på branden igår och la den i brandbilen. Sen glömde jag givetvis bort den tills imorse då jag insåg att något saknades....
Så swicsh till stationen för att snällt låta Pella tvångsleta med mig. Men att hitta nåt så litet där inne var ju ungefär lika svårt som för Fredriksson att ta sig till OS.
Så här står jag nu utan ring och ser ut som "back in the days...."

När jag beklagade mig för Anette så tjöt hon;
Nu är ju du singel igen... tjohoo!!!

En vecka kvar

Imorgon skulle jag ha åkt ett sista lopp innan Tjejvasan nästa vecka. Men min hals är fortsatt ovän med resten av min kropp så jag får stå över.

Pratade med Pella idag och han undrade vad jag borde åka för tid för att det skulle vara bra.
Det undrar jag med!

Så disskutionen som följde lät kanske inte vidare intelligent när vi båda började gissa hej vilt på något som vi inte har en aning om....

Nån som vet? Vad är bra för en "glad" amatör?
Om man åker under 2½ timme, är det ok månne tro? Eller är det kasst....
Jag får ialla fall tro att jag är helt värdelös om jag överstiger den tiden....
Och med min halvtrasiga hals så kanske jag ska vara glad om jag kommer i mål innan pensionärerna också....


Och med facit i hand så kanske jag skulle ha avstått rökdykningen igår också.

Obitter igen

Tänk om alla bara visste hur obitter jag är för att jag missar The Melody Festivale varannan lördag....

Obitter.....
Det var ordet det.....

Skulle även kunna vara mitt andranamn!

Jossans språkbehandling

Jag har en väldig söt och fin och go lillasyster. Lilla Jossan. Hon är så fantastiskt underbar.

Och inte för att jag någonsin skulle vilja säga något elakt om henne, verkligen inte...
Men om jag skulle måsta... skulle jag verkligen måsta så skulle jag kanske säga något om att hon kanske inte är den skarpaste kniven i lådan alltid.....

Jossan har en blogg och jag kan bara inte låta bli att länka till hennes senaste inlägg som är så fantastiskt fantastikst!
Det är min åsikt.

B´s åsikt;
"Är det verkligen lagligt att missbruka svenska språket på det där viset?"

http://josefiinelarsson.blogg.se/2010/february/bloggade-nyss.html



Och jo, det är det språket som gäller om man är cool......

Ny brand

Puh vilken dag!
Hann precis komma innanför dörren imorse efter jobbet när larmet gick och ännu en storbrand i Östersund var igång.
Flera kårer har varit på plats hela dagen och kvällen och släckt och brutit upp tak.
Jag fick avlösning av Pella på eftermiddagen och kunde stupa ner i sängen klockan fyra för att sova nästan fyra hela timmar....
Denna natt på arbetet kan komma att innehålla en del aktivitet för att hålla vakenheten i schakt....
Och en hel del varmt te för att värma upp halsen. Fick i mig en del rök när jag var uppe utan rökskydd...

Under natten och morgondagen ska brandmän ha beredskap på plats, men jag har jour så jag är bunden till våran station imorgon. Ska bli skönt att kanske kan sova ikapp litegrann.... Men ett sånt här stort larm brukar kunna leda till flera...


Nu ska Mickan unna sig en Helnöt med den kära nöten jag lever med....

Storsökaren

Min "man" tillbringade gårdagskvällen sen jag hade åkt till jobbet med att leta reda på ett kvitto som han hade slängt fastän jag hade klargjort att det skulle sparas.
Detta innebar att han fick gå igenom kökssoporna bit för bit, och när han inte hittade kvittot där så var det inte mycket annat att göra än att gå ut till soptunnan och ta fram den senaste påsen som hamnat där och gå igenom den också.
Allt detta utan resultat!

Döm då om min stora förvåning när jag senare öppnade plånboken och hittade kvittot som hade gjort ett kanonjobb och flygit ifrån soporna till min plånbok.... Konstigt!

Men ännu mer konstigt, sen när lägger jag kvitton i plånboken???

meddelande


Message from Limpan till Miel....

Fy sjutton vad du åker kära gudmor...
Jag såg dig på TVn. Tycker fortfarande att det är jättetråkigt att kolla på skidskytte men jag biter ihop.... Mamma och pappa säger att det är viktigt...
Du har missat fettodagen i Krokom. Skynda hem snart så vi kan äta tillsammans....



Återseende

Då har vi stött på varandra igen då. Jag och killen med noll-kropps-koll....
Han kom idag igen när jag var på gymet och vi hade faktiskt ett trevligt pass tillsammans.
Han är faktiskt trevlig så länge han vaktar glappet sitt.

Så nu har vi alltså träffats två gånger och jag har bestämt att när och om vi ses nästa gång, då är det dags att ställa den lille glapparen inför rätta....


Förövrigt så ska noll-kropps-koll-killen till Alperna och springa nån springtävling i sommar.
Kanske ett bra tillfälle för honom att kolla in hur kropparna på Alp-mupparna ser ut....
Memorera.....
Och skilja mig från dem....

Överraskning

Mamma ringde igår och sa att hon skulle komma förbi med en överraskning. Så hon bad mig att hålla mig hemma. Och jag höll mig hemma.
Sen stövlar överraskningen in... Min kusin, hans fru, deras femåriga son och den 6 månader supersöta lill-bebben.
FRÅN USA!!!

Där fick jag den bästa överraskningen på länge.
Det var jätteroligt att träffa dem alla igen och se hur fantastiskt bra Wille och Kendrick lekte med varandra, trots att de inte kunde prata med varandra alls. Kroppsspråket funkade superbra och dom skrattade och lekte.
Jag skrattade också då Wille om och om igen bad den engels-språkige Kendrick, på svenska, att prata svenska med honom... Hmm, budskapet gick inte ända fram där....

Sen var det ju det där med sötis-bebben. Oj vad Mickan blev sugen på att gosa med en ny bebbe, en alldeles egen en....
Sen kom verkligheten ikapp mig och jag insåg att jag ju inte alls vill gå igenom bebistiden en gång till, jag har ju hunnit bli bekväm igen nu.
Jag orkar inte med en skrikig bebis som ska vakna flera gånger per natt, som ska spy ner soffan och annat som kommer ivägen, som ska ha specialmat...ofta...
Nej, Mickan vill inte ha en ny bebbe, hur mycket jag än inbillar mig att jag vill det.... NO, NO, NO


Lilla söta Abigail och hennes fina mamma Cynthia....


Kusin-vitamin Anders, också brandman...


Wille och Kendrick


Och lilla Abigail som jag har planer på att kidnappa.....

Startled klart

NU efter en lååång väntan var då seedningsgänget för Tjejvasan klar med sitt arbete.
Efter mitt seedningslopp för några veckor sedan så får jag starta min första Tjejvasa från starled 2 av 10.

Och ja, pissigt kan man tycka, varför inte platsa längst fram när man ändå är där i krokarna....

Klent Mickan!

Löparkropp....my arse

Det kom en kille och började träna lite efter mig idag på gymmet och givetvis börjar man snacka lite löst med varandra. Det började som ett mycket trevligt samtal med en mycket trevlig ung man.
Ända tills han öppnade glappet och spottade ut något som han borde ångra BIG TIME.....
Så här lät det;
- Du springer mycket va?
-Det händer väl... säger jag lite stolt och antar att han har sett mig ute på mina rundor.....

Sen tänker jag till och bestämmer mig för att fråga varför han frågade...
- Hurså, fortsätter jag därför...
- Du har en löparkropp, säger den förr så trevliga killen (som by the way själv var löpare)

Om han bara visste hur stort fel han gjorde där.....

Mickan har INTE, för fem öre, en löparkropp. Tack och lov.
För det första har jag faktiskt ett arsle.
För det andra har jag fett på kroppen...
Men framförallt så har jag en kropp som påminner lite om en kvinnas, med arsle, höfter, fett, kurvor och diverse defekter......
Jag är INTE, och jag menar INTE en plankliknande, plattarslad löparmupp....

Jag är ju för faen biffig ju....




Hata Kramfors

Eftersom jag inte kan stoltsera med mer än sex skidåkartillfällen denna vinter så känns det lite tungt inför tjejvasan om två veckor.
Därför åkte vi till Kramfors igår för att åka en tävling som var 2.5 mil (hyfsat lik tjejvasans 3 mil). Denna tävling var vidervärdig. Första milen var det bara uppåt, den ena backen jävligare än den andra. Detta innebar givetvis branta backar hemmåt.
Men väl längst uppe där vi nu var så var det väldigt vackert i den strålande solen och jag funderade starkt på att skita i att åka fort och istället lulla på i lugn och ro och bara mysa i solen....
Då uppenbarade sig en ny backe och jag vart förbannad och svicsh så var tanken om att lulla på borta....

Så Kramfors får aldrig mer besök av Mickan.
Men jag längtar nu till Tjejvasan där backar a´la kramfors tycks vara obefintliga....

Nu ska jag till gymmet. En anledning till att det varit lite skidåkning kan vara jouren...
Men gymmet hinner man ifrån snabbt om larmet går....

Skorpor

Min minsta son tycker om skorpor.
Inte så att han tycker att det är gott att äta en skorpa till fika eller lite då och då.
Nej han tycker om skorpor på det sättet att man i princip jämt ser honom med en skorpa i handen.

Ioch med att han har en väl inövad procedur inkluderat att flytta stolar och klättra på diverse saker så har denne unge man sett till att han har fri tillgång till skorpor.
Och detta i sin tur gör att jag lite här och var i huset hittar skorpor.
Ofta ligger dom i hans leksaksbil där han gömmer diverse saker. Jag vet inte, men han kanske sparar till sämre tider.....

Men imorse iallafall, så hittade jag en ny gömma där den lille uppenbarlige hade varit.

I duschen hade den lille hamstrat denna gång...

Vinkvällar

Då har svinlös-firar-vinet kommit fram.
Och jag tänker på Anette.

Jag och Anette tycker att det är dags för en ny vin-drickar-kväll-vilken-dag-i-veckan-som-helst....
En sån där där vi i all enkelhet och helt utan dömande kan tävla i konststycket att vara den värsta bitterfittan....
Vi har ganska jämna resultat hittills....

Problemet är bara att jag och Anette har jour olika veckor. Först har hon och veckan senare är det min tur, sen kommer en vecka då vi båda är jourfria men då ska det alltid krocka med våra arbeten....
Sen börjar allt om igen.

Nu kan man tycka att vi borde kunna umgås utan vinet...
Och det kan vi. Det gör vi. Ofta!
MEN om ni bara visste vilken bättre bitterfitta man blir efter några glas rött...

Amigo

Sitter här efter Bolibompa och TVn står fortfarande på, ingen som kollar men jag uppfattar att ett program som heter Amigo pågår.
Och jag undrar; vem är killen som leder detta program?
Han är helt galen, verkar tokknäpp, har energi värre än fem treåringar, färger som inte matchar OCH, han har två olika skor på sig.
Normalt skulle detta ha retat gallfeber på mig, men denna kille är ju bara helt fantastisk!
Go Amigo, AAAmigo!!!!

Osvinigt

Svinkoppor= Negativt!!!!

Yippie nu blir det röj imorgon...
Min och pojkarnas inplanerade stadsdag blir av.
Och framförallt så blir middagen och Melodifestivalen hos Hans och Therese av....
Oss slipper man inte så lätt...


Så nu återstår väl bara att fira med ett glas (flaska?) rött...
Eller?!

Svinigt

Jag och pojkarna hade en sån mysig dag inplanerad, vi skulle iväg på så mycket roligt bus...
Så krossas allt av att Wille dragit till med misstänkta svinkoppor.... Starkt jobbat där!

Så dagens enda strapats kommer att bestå av BVC-besök....
Willes känns rätt missnöjd av att missa Funday.
Och Linus verkar rätt nöjd så länge han har en skorpa i handen...


Så just nu funderar vi på vad vi ska göra med alla blöjor som blivit över sen Wille slutade som Libero-sponsor...


....nya vårmössor kanske

Hur ska detta sluta?

Jag känner nog ingen, och då menar jag INGEN, som rapar så mycket som min lilla Linus....

Grabben slår sin moffa med hästlängder...

Och mamman längtar minimalt tills han blir äldre...


Limpan, aka king of burps....

Whoopsiedeisey...

...kan man säga när något går lite, eller kanske mycket, galet.

Något gick just ganska mycket galet...

Jag skulle idag vara lite wild and crazy och köpa en blondering till B.
Han gick i princip utan tjafs med på att låta mig göra detta.

Bra val sa jag då...

Sen visade det sig att det var något fel på produkten.
När vi hade sköljt ur håret så såg vi att just nu skiftar hans hår tre olika nyanser. Inte nödvändigtvis tre nyanser som ligger nära varandra i färgskalan....


Vi kan väl säga som så att det lär ju bli lite mindre brudar som hänger i häcken på honom ett tag framöver.


Nu har jag iaf erbjudit mig att klippa av en del av misstaget och det vore ju själva fan om det skulle visa sig vara fel även på saxen....
Det lär vi ju få veta efteråt!

Inget åkande

Idag är det dags för Brand-SM. Utan Mickan.
Jag blev helt enkelt inte tillräckligt frisk för att kunna åka.

Lika bra det.

För det var ju ganska skönt att ringa och avboka hotellrummet igår.
Vem vill sova gott i en säng som man inte behöver bädda. Vem vill äta frukost utan att behöva ta hand om disken.
Nej jag är ganska nöjd med att slippa dessa besvär. Det är bättre att vara hemma där jag vet hur allt funkar intill minsta detalj och där jag får jobba och ta hand om allt själv.
Så tycker jag. På riktigt!


Också var det ju det där med själva tävlingen.
Jag är inte speciellt sugen på att svettas ikapp med andra brandmän.
Att bli andfådd.
Att ha solen strålandes i ögonen så man inte ser nåt och kanske ramlar och bryter ett ben.
Jag vill heller inte träffa och bekantas med brandmän från andra delar av landet, jobbigt.
Att behöva lära sig nya namn och träffa folk som jag inte redan känner känns onödigt, jag har ju redan vänner!
Så är det den där banketten efteråt. Vem vill dit och äta mat som man kanske inte tycker om och dricka vin så att man kanske får ont i huvet.
Sen när man ska åka hem dagen efter så kanske man har lite promille kvar så att man åker dit för rattfylla och blir av med körkortet.

Och då kan man inte jobba som brandman längre.

Så jag gjorde helt klart rätt som stannade hemma!



Och nej.... jag är inte bitter....

Arbete först....

Eftersom våran plan att springa Fjäll-orienteringen i somras sprack pga årets ENDA dubbelbokning så tänkte vi vara ute i GOD tid för att ta oss dit iår.

Så ikväll kom vi på att om vi bokar in detta redan nu så kan det ju inte gå fel.... då måste ju allt annat få stå åt sidan.

Så vi kollade upp när och var spektaklet utspelar sig och vi såg att det var Bruksvallarna som gällde.
Då utspelarde sig följande konversation på Strandvägen;

B- Det är ju bra, jag kan ringa Anders Södergren och kolla om vi kan låna deras stuga.

M- Ja, gör det....

....VÄNTAN.....

M- Ska du ringa eller???

B- Men vi måste väl inte ta det just nu. Ska han inte få avklara OS först, så kan vi väl ta det här när han har kommit hem?!

M- Tycker du............

Nya ting...

Vi hade storövning ikväll. Trafikolycka.
Hemma på stationen igen efter övningen var det rena rama julafton. För vissa iallafall.

Vi hade fått nya larmställ till oss allihopa. Skinande fina nya larmställ.
Och här är en av situationerna då jag ser en tydlig skillnad mellan mig och Anette vs. grabbarna.

Jag och Anette förvandlades snabbt till två små barn på julafton. Tänk att få öppna de alldeles nya oprövade fina kläderna....
Galaklänning eller larmställ är skit samma, det är ju så spännande....


Så hör man grabbarnas röster brevid;
- Va fan ska vi med det här till, vi har ju redan kläder....

- Våra andra ställ är ju så sköna och inarbetade.....

- Ska vi behöva gå in dessa stela nya kläder nu....

- De här är ju rena...

- Också ska vi behöva pröva om allt passar också....


Mmm, vi ska nog få dessa fina män att plocka fram deras väl gömda feminina sidor också....

Drugs är inte för mickan!

Tandis-Johanna gjorde ett halvdant jobb idag. Mickan gjorde ett kanonjobb idag.

För att börja med Tandis-Johanna så uteblev min lullighet totalt. Inte fan fick min tillvaro rosa kanter och gilligull inte.
Nej, det lugnande bet inte på mig.

När jag påpekade detta så vart svaret att hon inte kunde ge mig större dos än vad jag redan hade fått.
Vaddå har jag en kroppshydda som en elefant eller???
Eller har jag knarkat för mycket i mina unga dar att jag blitt imun? Jag fattar ingeting...

"Sjuksköterskan" sa att hon tyckte minsann att jag såg lite trött och lullig ut...
Tro fan det när jag har jobbat en hel natt och sen ska konfronteras med min mardröm.... Men det var bara ren och skär trötthet hon såg.....

Jag skulle nog behöva en elephant-injection för att bli härligt lullig.....


Till Mickan då.... What to say... Jag var så duktig att jag själv vart rörd efteråt!



Snart dags...

Oj vad jag är rädd för mitt 08,10-möte med Tandis. Jag jobbar som fan med att ladda och peppa mig själv...
Plättlätt tänker jag....
....samtidigt som jag skakar, svettas och darrar.

SAMTIDIGT måste jag säga att jag längtar tills jag får i mig mitt lugnande.... Ska bli skönt att se livet från den ljusa, rofyllda sidan...

Ja, skev är man....
...mest som vanligt då...

Lugnande

Just nu känner jag att planering inte tillhör den bit av hjärnan som fick den större delen av cellerna....

Jag ska ju som bekant till fröken tandläkare imorgon och pga mina problem att umgås på ett avslappnat sätt med tandläkare så innebär detta besök en dos lugnande.

Det jag känner vart lite galet är att detta besök vart inplanerat en jobb-vecka....
För allvarligt talat, om jag nu ska gå på lugnande så är det ju klar som korvspad att jag vill njuta av efterdyningarna av lugn och harmoni i vaket tillstånd istället för att behöva åka hem och sova!


Nä, vart galet det här! Nästa gång är det arbetsfri vecka som gäller när det är Tandis-dags så att man får en ärlig chans att njuta till den sista ångan....

Nya vuxenpoäng

Jag gjorde något totalt oväntat och helt nytt för mig i Sundsvall i helgen.
Detta var inte bara roligt för att jag nu skulle kunna gissa på att mamma är väldigt stolt över sin förstfödda.
Utan även för att jag känner mig så fruktansvärt vuxen.


Jag köpte mig en klocka!


Men det som var allra roligast var nog i morse när jag checkade ut SAS-besättningen och två av flygvärdinnorna berömde min fina klocka....

Stolt som en tupp rätade Mickan på axlarna, log och försökte dölja upphetsningen när jag svarade;
Den här gamle vännen... Ja han går troget på år efter år.....

Skiten är här...

Jamen ganska nöjd då jag i helgen har berikat livet för personalen på IKEA, ett antal pubar och resturanger i Sundsvall samt berikat mitt eget lilla liv med en massa shopping.
En superhelg har vi haft jag och mitt Crew....

Sen kom då vardagen och allt sket sig igen....
"Icke frisk" lydde mitt omdömme om mig själv i måndags morse. Och det var klart den skiten skulle komma just nu när det endast återstår en endaste vecka till Brand-SM... det är väl själva f**
Så nu verkar det som att man inte får chansen att berika Falun med sin fantastiska uppenbarelse heller....
Man kan ju hoppas att det vänder lite snabbt, men det kändes långt borta när jag idag på väg till gymmet skulle springa ca tre steg över en snövall och var efter det ungefär lika slut som jag antar att jag skulle ha känt mig efter en mara....

Så vart jag påmind om att jag ska till tandis imorgon. Vilket i Mickans liv är förenat med gigantisk rädsla...


Som sagt, det skiter sig....
RSS 2.0