Oj vilken härlig mors dag jag har haft. Trots, eller tack vare, att halva dagen har tillbringats i sängen....

Mina söner kan vara de mest handlingskraftiga 4- respektive 2-åringarna som finns!
De har lyckats snappa upp att jag önskar mig ett par örhängen från SNÖ. Också har de åkt till stan och köpt, alternativt snott, dessa örhängen. SEN har de också skrivit ett vackert kort till sig kära mor, där det står att det är från dom och att dom älskar mig.....

Jag säger då det. Vilka barn jag har fått till.
Det tog tid och ork, lite mindre hår och lite hesare röst. Men nu är vi där!
Mina grabbar är nu självgående.....

Och mannen spenderade tiden efter att jag åkt till jobbet med att baka en tårta. Han är självgånde iband han med.....


Det är mycket möjligt att jag har de tre bästa pojkarna man kan ha....

Det är för att få uppleva såna pass i gymmet som jag gjorde idag som jag traskar iväg dag efter dag....
Idag var ett perfekt pass som man önskar aldrig skulle ta slut. Det kändes tungt, det VAR tungt. Vikterna var stora. Musklerna jobbade stenhårt. Det pumpade ordentligt. Flåset ansträngdes rejält. Varje repetition gjordes alldeles enligt stilguiden, allt och alla som skulle avverkas avverkades. Inga genvägar. Bara hårt och riktigt arbete för att ansträngt ta sig igenom alla reps.
Men framför allt, det gjorde ONT! Så fantastiskt, härligt, skönt ont....
Tänk om man alltid hade dessa dagar med härlig smärta i bunkern.... Idag gick Mickan (tro´t eller ej) med ett stort leende hemmåt!

Men vad säger man; Allt härligt har ett slut!
Så även här. Jag sitter nu och väntar på att B ska komma hem så jag kommer iväg på kvällens löprunda. Inte alls vad jag gillar att göra. Men jag vet att det måste göras och att jag ska ta mig igenom dimman.....

Jag vet inte vad det beror på att jag inte älskar löpningen. Men jag skulle gissa att det beror på att det är så jävla jobbigt. I gymmet är det en härlig smärta, det gör ont. I löparspåret är det bara vidrigt ansträngandes jobbigt.
Men jag drar mig ut på mina rundor för att jag vet att jag aldrig EFTER en runda har ångrat att jag drog iväg och kämpade mig igenom stegen.


Summa sumarum.... Mickan är en lat jävel som är rädd för att känna sig riktigt ansträngd. Smärtan man upplever i gymmet däremot, är skönt härligt levande!

Frukost i min härliga ensamhet och dagsplaner smids ihärdigt.....
Morgon-styrka efter frukosten och sen tror jag nog att trädgården ska få min hela odelade uppmärksamhet. Den här strålande solen verkar ska hålla i sig så det blir nog till att vända land och plantera några storkrukor med blommor..... En ny underbar kärring-dag helt enkelt....

Igår gjorde jag en inventering av mina plantor här inne. Nu när mycket har kommit upp så kan man ju faktiskt se vad som är vad och det hade blitt en salig blandning där det borde ha varit varje sort för sig....
Men nu är det klart och Miel, du kan snart komma och hämta årets gurkplanta!

Oj vad jag blev rädd igår kväll på jobbet...
En STOR MC-knutte klampar fram och tillbaka i lobbyn och efter ett tag kommer tjejen, inte heller hon ser ut att kunna köras över vidare värst lätt...
Jag tänkte att här är det bäst att förbli vänlig för att inte få flera galningar efter sig.

Då börjar tjejen att prata! Sen vågar jag mig på några ord, och sedan lägger sig den STORA i ordväxlingen.
Och satan i gatan om inte vi hade trevligt. Dom var sjukt trevliga. TROTS, att dom var norskar......
NORSKA MC-MEDELMMAR!!!!!

Vi vilket fall så klarade jag mig ur samtalet som var MYCKET trevligt, utan skador.
Klockan 05.00 kom detta trevliga par hem imorse med orden; "Är klockan bara fem???"
Sen fortsätter ett nytt samtal där vi skrattar så tårarna rinner, jag, MC-knutten och hans hårda tjej.
Ett tag sen jag skrattade så galet med gäster.
Ett tag sen jag skrattade så galen överhuvud taget förresten....


Och mitt i mellan allt detta så kommer mina två favorit-snusare in. De brukar komma till mig för att stilla sitt snus-behov och för att leka lite lekar och gå igenom roliga händelser sen sist.
Den blonda gjorde mig mycket glad och varm när han på väg ut vände sig om och sa;
"Mikaela, en dag kommer jag att fria till dig"

Kör hårt tänkte jag, jag är öppen för alla förslag....