Då var den ensamstående veckan över och jag tycker nog att det flöt på bra. Visst, några större och några mindre psykbryt kanske utbröt, men så blir det ju....
Visst blir det väl så...?! Ibland....?! Eller hur...?!

Så nu är alltså vardagen här igen och jag funderar om jag ändå inte tyckte att den ensamstående cirkusen var den att föredra ändå.....

...ensamstående mammas liv så har nu grabbarna somnat. Den äldsta efter lite Let´s Dance-mys med mammi och den yngste efter utmattning av Bajsboken.
Mamman själv laddar upp inför jobbet som serviekvinna för grabbarna på deras skidtävling imorgon. Lilla Krokomsturen!
Uppladdningen innehåller lite rödvin, mammans alltså, och det känns bra. Det BLIR bra!

...som ensamstående och jag tycker att det flyter på bra.
Idag står bla på listan att byta en sladd som jag såg var skadad. Kanske att jag tar och mekar lite med bilen också....

....att vara ensamstående när man har en sån som Elin!

Är vad jag kan titulera mig som de närmsta fyra dygnen. Och vad händer då?
Jo, man börjar första kvällen med att anlita barnvakt för att kunna vara med på kvällens obligatoriska rökdykningsövning.
Men innan det så har man städat, diskat, dammat, tvättat, vikt tvätt, hämtat ved och tränat.
Annat man kan göra som ensamstående är att använda skruvdragaren själv utan instruktion, man kan spika upp saker som man vill, i vilken vägg man vill. Man får dra kablar, rensa avlopp, byta däck på bilen, laga punkan på cykeln, byta packningar och dränera huset.
Allt detta kan/får/måste man göra när man är ensamstående. Det kanske inte behövs, men man kan. Och eftersom det inte finns någon som övervakar vad man tar sig till så föreslår jag att man gör´t.
Mest bara för att man kan.....

Som den lilla föredetting och sanna friidrottsälskare jag är så var det en fröjd att få se flickan Bengtsson slänga ihop några svenska rekord och junior-världsrekord ikväll... En sann jävla fröjd!

Nämdes det att flickan är 17 år?
17 ÅR!!!!!!

...på nya gymmet och jag är på väg!
Som ett barn på julafton!!!
Allvarligt, jag känner mig som ett barn på julafton......

Idag har jag skrivit in mig på ett av de två ny-öppnade gymmen i metropolen Krokom. Tänkte jag skulle börja träna. Kanske kan vara kul, kanske är min grej. Och sprojlans nytt gym, jag kanske kommer att tycka om det där med träning.....

...tro att nåt är fel här då mina tidigare inlägg idag inte har lagts in....
Inget jag riktigt vet, men det känns väldigt fel... lite som det inte borde vara helt enkelt!

Imorse vid lämning på dagis så återberättade fröken Caroline vad lilla söta Mira (vars pappa också är brandman) hade sagt när jag kom till dagis.
M- Där är Mikela, hon var på brand igår...
C- Jasså var hon det
M- Jaa, alla gubbarna var där........

Man tackar man tackar! Man tackar ödmjukast!

Vissa saker gör mig irriterad. Mer irriterad än vanligt. En av dessa saker är Herr Bs nagelband.
Karln bryr sig inte, har aldrig brytt sig och kommer aldrig att bry sig om att ta hand om sina nagelband. Ändå är dom mycket finare än mina och jag bryr mig iallafall så pass att jag tar hand om dom kanske en gång i halvåret.....

...det var inte jag!!!

Innan Miel åkte iväg till staterna för två veckor sedan så lovade jag henne att jag skulle kolla på tv-programmet Solsidan som hon sa skulle vara nåt att älska. Det tog mig två veckor, men nu har jag gjort det....
Och hej hopp i universum.... jag är tydligen inte världens enda Mickan!!!!

Det är tur man har begåvats med förmågan att vara vacker utan den nattliga skönhetsömnen.....
För har man valt att behålla barn som Linus så har man liksom också sagt ok till att vissa dagar lita helt till sin naturliga förtrollande skönhet.
Inatt tex. Herr B hade turen att få den lite mer stillsovande Wille brevid sig. Jag hade lite mindre tur med att få helikopern Linus brevid mig. Sparkar var femte minut gjorde att jag liksom inte riktigt hann somna om innan det var dags att vakna av en ny vänsterfot.
Så vad gör man nu?! Min plan är att dra dagens första träningspass och hoppas på det bästa.
För er andra... hålla sig undan kanske?! För även om mitt ansikte pallar nätter som dessa så törs jag inte lova att humöret har begåvats med samma fantastiska förmåga....

Wille har varit benhård med att han minsann ska lära sig åka skridskor när han fyller sex år. Inte i år, inte nästa år utan när han har fyllt sex år.
Men eftersom han nu behärskar slalomskidorna så pass bra på egen hand så tyckte jag att vi kunde klämma in lite skridskoupplärning i vinter också. Ska man bli NHL-proffs och försörja morsan på gamla dar så lär man ju ska börja i tid....
Så idag drog vi iväg och köpte ett par skridskor till honom och glad, det vart han. Nu ska det inte längre läras som sex-åring utan fyra-åring, det går lika bra det.
Fast åka, det säger han att han redan kan. För att vara exakt så lät upplysningen så här;
"Men mamma jag kan ju åka, det är ju bara att vika ut fötterna åt varje håll. Också måste man ju också hålla balansen så klart!"

Idag är det lite av lyckokänslor som sköljer över packet på Strandvägen.
Herr B har ÄNTLIGEN fått en tid för sin operation. En riktig tid, för en operaton som faktiskt kommer att ske... Bra jobbat där landstinget!
Så jag bestämde mig där och då för att ta med grabbarna upp till operationsstaden Umeå för att kunna terrorisera Herr B med besök i tid och otid. Så en minisemster med hotell får det bli för oss oopererade. Finns väl nåt lekland och badhus i Umeå också skulle jag tro där huliganerna kan gå lös....

Det här med att Linus stoppar allt i munnen börjar gå lite överstyr nu. Ikväll var det hårsprayens tur att få bekanta sig med Linus inre. Gapa, stoppa in sprayen, spraya och grimasera.... Sen skölja!!!
Och jag vet inte riktigt vad det är som får pojken att stoppa i sig allt. Kan ju vara att han tycker att vi är snåla med att föda honom så att han har tagit saken i egna händer. Eller så är det så att han är missnöjd med livet i allmänhet och försöker avsluta det hela med att förstöra sina inre organ.
Eller så är det helt enkelt så att hissen inte går ända upp på pojken.......

Vad vet jag!