Willes nya vän

Jadå, det gick ju ganska smärtfritt det där med att ha med huliganerna på stationen.
Det var egentligen bara en gång jag kände att jag var tvungen att visa upp mitt rätta jag och börja gapa och skrika....
Wille hade ganska snabbt tagit plats i tankbilen och jag lät honom sitta där därför att han hade lovat att inte röra några knappar. Och fastän det kan låta konstigt så litar jag på honom, en 3-årig busunge, i just detta sammanhang....
Och vad händer då efter ett tag på stationen?! Jo helt plötsligt så hör jag sirenerna tjuta från tanken.
Och trots att jag ju har full tillit till 3-åringens förmåga att hålla fingrarna ifrån knapparna så slog den moderliga instinkten att börja gapa och skrika till på mindre än ett ögonblick...
Och medans jag gapar på och springer fram till tanken för att ta huliganen in action, så ser jag Raymons tok-skrattande nuna kika fram från passagerarsätet....

Självklart, jag hade ju glömt att det vuxna barnet också var där....




Kommentarer
Herr B

När jag såg hemmafrun gå lös med högtrckssprutan, så undrar jag om det inte bor ett vuxen-barn i henne oxå...

2009-11-09 @ 20:27:31


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0