Avresa snart!
Det har, som väntat, blitt liiite smått stressat här hemma. Om en kvart måste vi åka till flyget. Jag sitter på toan och skiter, drar ett sista blogg inlägg och klipper tåklorna. Jag kan så mycket på samma gång...
Vi åker alltså till Arlanda snart, hotellar där över natten och åker till San Agustin (tror jag det heter) imorgon.
Om det förresten inte heter så dit vi ska så vet jag ialla fall att det är till Gran Canaria jag ska. DET. VET. JAG.
Om jag inte hinner störta och dö innan dess förstås.
Kanske hinner vi höras nåt mer innan jag lämnar detta land, annars hörs vi nog från sommarön.
Puss och Kram och Nyp i stjärten!
Vi åker alltså till Arlanda snart, hotellar där över natten och åker till San Agustin (tror jag det heter) imorgon.
Om det förresten inte heter så dit vi ska så vet jag ialla fall att det är till Gran Canaria jag ska. DET. VET. JAG.
Om jag inte hinner störta och dö innan dess förstås.
Kanske hinner vi höras nåt mer innan jag lämnar detta land, annars hörs vi nog från sommarön.
Puss och Kram och Nyp i stjärten!
Sämst någonsin... skulle jag tro
Idag har Mickan stått för vad som kan vara historiens sämsta gympass.
Motivationen började tryta när jag precis kommit till gymmet, klätt av mig alla många kläderna (det är kallt ute nu) osså går ett larm. Alltså på med alla många kläderna igen och springa till stationen.
När vi var hemma på stationen igen så bestämde jag mig för att bege mig till gymmet igen. Väl där så kände jag exakt hur lite laddad jag hade blivit inför detta pass.
Men jag började, och jag lallade mig igenom en halvtimme när telefonen ringde och checklista, resplaner och annat viktigt inför avresan imoron avklarades.
Det var här jag insåg att jag skulle göra bra mycket mer nytta hemma än på gymmet så jag packade ihop, klädde på mig och knatade hem.
Men ändå coolt på nåt sätt att man lyckats göra ett sånt rent jä*la skitpass kan jag tycka...
Den snickrande brandmannen
Det var en bild på Mickan i en av lokaltidningarna i lördags. Det var när vi vart larmade till en trafikolycka och tidningen var där och fotade.
Det var inte så att man såg mitt ansikte och förstod att, där är Mickan. Men Herr B hade sett det ändå han.
Det gjorde han klart för mig när han sa; -Det var en bild på dig i tidningen igår, från den där trafikolyckan!
-Jasså, och hur vet du att det var jag?, undrade jag.
-Jag såg det på sättet du stod på. Du står likadant när du sågar!
???????????????
Det var inte så att man såg mitt ansikte och förstod att, där är Mickan. Men Herr B hade sett det ändå han.
Det gjorde han klart för mig när han sa; -Det var en bild på dig i tidningen igår, från den där trafikolyckan!
-Jasså, och hur vet du att det var jag?, undrade jag.
-Jag såg det på sättet du stod på. Du står likadant när du sågar!
???????????????
Jossan
Hon ringde igår kväll. Jag kunde inte svara så hon lämnade ett meddelande där hon sjöng Jerry Williams "Did I tell you that I love you..."
Det är som att hon har nån radar. En feeling som tar in Mickan-vibbar. Och idag gjorde hon det på exakt rätt dag, jag skulle inte kunna få höra detta på en mer passande dag.
Kan hända att en liten fågel viskade till henne att Mickan behövde uppmuntran, vad vet jag... Men det är skit samma.
Ett förbannat stort hjärta, det har hon ialla fall den lilla slarvmajan....
Det är som att hon har nån radar. En feeling som tar in Mickan-vibbar. Och idag gjorde hon det på exakt rätt dag, jag skulle inte kunna få höra detta på en mer passande dag.
Kan hända att en liten fågel viskade till henne att Mickan behövde uppmuntran, vad vet jag... Men det är skit samma.
Ett förbannat stort hjärta, det har hon ialla fall den lilla slarvmajan....
Kändisen, del 2
Uppvaktningen har fortsatt. Helt ärligt, en mycket trevlig man. Men framför allt, en mycket rolig man.
Vi har druckit ramlösa (pga parasiten), skrattat, utbytt livshistorier, och haft det mycket trevligt. Då han POFF, som en jävla bomb, förstör stämmningen totalt!
Han har mage att fråga; "Har du ansiktsbok?"
Vi har druckit ramlösa (pga parasiten), skrattat, utbytt livshistorier, och haft det mycket trevligt. Då han POFF, som en jävla bomb, förstör stämmningen totalt!
Han har mage att fråga; "Har du ansiktsbok?"
Det där med parasiten
Som många vet så är det just nu, kanske, små flitiga parasiter i vattnet i Östersund.
Detta är ju så fantastiskt. Ioch med att inkubationstiden är 7 dygn så hinner jag, om jag blir sjuk, med att tillbringa semestern på Gran Canaria med att skita vattniga diarrer och ha kramper i magen. Och det är ju strålande, för detta är ju ett perfekt sätt att tillbringa en semester på...
Sa jag att det känns spännande....
Detta är ju så fantastiskt. Ioch med att inkubationstiden är 7 dygn så hinner jag, om jag blir sjuk, med att tillbringa semestern på Gran Canaria med att skita vattniga diarrer och ha kramper i magen. Och det är ju strålande, för detta är ju ett perfekt sätt att tillbringa en semester på...
Sa jag att det känns spännande....
Positivt
Mickan är just nu flitigt uppvaktad av en svensk kändis.
Bra för hennes ego...
Bra för hennes ego...
Snart så
Om ganska precis en vecka så har systrarna Larsson hunnit landa på Gran Canaria, bott in oss, andats DJUPA andetag, ätit mysmiddag, druckit gott, badat och antagligen också hunnit kämpa, bitvis ganska hårt, för att behålla familjefriden.
Åh vad jag kommer att sakna de där dryga 20 minusgraderna....
För dom i solen
Familjens helg tillbringades i stugan i Bydalen och soldyrkarna bjuds här på lite vintermys
Natti natti
Så här hittade jag grabbarna ikväll när jag skull kolla om de hade somnat.
Det hade dom inte. Dom hade flyttat till en större säng och Wille hade dragit igång sagostund.
Myspys!
Det hade dom inte. Dom hade flyttat till en större säng och Wille hade dragit igång sagostund.
Myspys!
fredagsmys med kids och katt
Jake
Våran minsta son Linus kallas som de flesta i våran omgivning vet, för Jake. Döpt efter grabben i 2½ män.
Detta är mest pga den slående likheten när han skrattar gott åt sina egna rapar och fisar, när han petar i näsan och stolt visar upp sina fynd, när han om och om igen säger va? och verkar dummare än tåget, när han mular allt ätbart som finns i närheten och när han tycker att dagens underhållning är att trycka fram sina rapar och skitar.
Idag, när Linus bara är drygt två år så skrattar vi gott åt likheten. Men fortsätter detta så har vi all anledning att känna oss oroliga för våran sons framtid....
DÄRFÖR ar det så skönt att kunna visa upp dessa bilder och tänka att det kan ju faktiskt bli så här också...
En klok liten tänkare.....
...kan det ju också bli!
Grattis!!!
Alla pappor, fäder, pappisar, farsor, farar och allt vad ni kallas, på eran dag!
Men speciellt grattis till mina två favvo-pappor Pappa Staffan och Pappi Bertil.
Jag älskar er!!!
Men speciellt grattis till mina två favvo-pappor Pappa Staffan och Pappi Bertil.
Jag älskar er!!!
En kärleksförklaring
Wille till sin mamma idag; (Mamma=Jag)
W- Du är världens bästa mamma. Jag älskar dig!
M- Åh vad glad jag blir när du säger så...
W- Men blir du inte SKIT-glad...?
W- Du är världens bästa mamma. Jag älskar dig!
M- Åh vad glad jag blir när du säger så...
W- Men blir du inte SKIT-glad...?
Testerna avklarade
Idag var det dags för Räddningstjänstens läkarundersökning och fystester.
Inga uppenbara sjukdomsfall och fystesterna gick bättre än väntat med tanke på att jag inte kunnat röra arslet på många veckor, och att jag fortfarande känner mig långt ifrån den där toppen...
Tack min lilla kropp som bär mig igenom allt
Inga uppenbara sjukdomsfall och fystesterna gick bättre än väntat med tanke på att jag inte kunnat röra arslet på många veckor, och att jag fortfarande känner mig långt ifrån den där toppen...
Tack min lilla kropp som bär mig igenom allt
Jeppe
I helgen har mina kusiner Jessica och Jeppe och deras föräldrar Sten och Nina flytt Stockholm för ett besök i Östersund. Och det är självklart alltid lika kul att träffa dom eftersom det sker så sällan. Men en av de abslout mest fantastiska sakerna jag vet är att träffa Jeppe.
Jeppe är min CP-skadade kusin som det är svårt att tillbringa tid med utan att man blir innerligt varm, glad och tacksam. Han är helt fantastisk och jag önskar verkligen att jag kunde tillbringa mer tid tillsammans med honom. Jag önskar att alla hade en Jeppe i sin närhet!
Jeppe med grabbarna som alla tre tycker om varandra
Jeppe och Linus flörtade lite med varandra
Och min mormor "Olloll", nyfylld 86-åring, tog ork till sig och följde med och körde rullator-race med Wille
Så glad som ABBA gör Jeppe, så glad gör han mig.... Minst!
Jeppe är min CP-skadade kusin som det är svårt att tillbringa tid med utan att man blir innerligt varm, glad och tacksam. Han är helt fantastisk och jag önskar verkligen att jag kunde tillbringa mer tid tillsammans med honom. Jag önskar att alla hade en Jeppe i sin närhet!
Jeppe med grabbarna som alla tre tycker om varandra
Jeppe och Linus flörtade lite med varandra
Och min mormor "Olloll", nyfylld 86-åring, tog ork till sig och följde med och körde rullator-race med Wille
Så glad som ABBA gör Jeppe, så glad gör han mig.... Minst!
Surprise
Oj vad upptagen jag har varit. Har haft en välbehövlig, kan hända livsavgörande, myskväll med middag, vin och Anette.
Gårdagen så hängde jag med en doktor på sjukan. Sen hängde jag med Tandis Katja som förövrigt gjorde sitt jobb så bra som det går och har fått Mickans klartecken att röra mina gaddar igen. Nästan på samma villkor som Tandis Sven.
Sen tog vi en tripp till Vemdalen för att överraska Jossan som nu har flyttat dit för säsongen. Jag hade tvingat till mig Annas hjälp för att överraskningen skulle funka. Överraskningen vart väl sisådär när det väl var dags för ankomst men jag väljer att inte beskylla mig själv och Anna för det utan det är helt och hållet Jossans eget fel att det inte riktig vart en hjärtattack av chock....
Drömmar´n drömmer om snö....
....och vips, så finns det snö!
Och kanske Vemdalens sötaste säsongare
Gårdagen så hängde jag med en doktor på sjukan. Sen hängde jag med Tandis Katja som förövrigt gjorde sitt jobb så bra som det går och har fått Mickans klartecken att röra mina gaddar igen. Nästan på samma villkor som Tandis Sven.
Sen tog vi en tripp till Vemdalen för att överraska Jossan som nu har flyttat dit för säsongen. Jag hade tvingat till mig Annas hjälp för att överraskningen skulle funka. Överraskningen vart väl sisådär när det väl var dags för ankomst men jag väljer att inte beskylla mig själv och Anna för det utan det är helt och hållet Jossans eget fel att det inte riktig vart en hjärtattack av chock....
Drömmar´n drömmer om snö....
....och vips, så finns det snö!
Och kanske Vemdalens sötaste säsongare
Stora ändringar
Fick ett samtal från Tandis idag. Jag har ju grinat till mig en lösning på problemet att Tandis Sven har slutat, som innebär att jag får göra mina sista besök på ett annat ställe där Sven finns ibland. Med Tandis Sven.
Men nu hade alltså Sven blivit tvungen att resa bort på fredag och eftersom besöket handlade om mig så ringde denna vänliga receptions-människa till mig för att berätta detta. Enligt hennes ord ringde hon därför att hon visste att jag bara vill behandlas av Sven och att hon var medveten om min Tandisskräck hon hade full förståelse ifall jag vill ändra tiden och vänta tills Sven kommer tillbaka.
Själv ger jag mig fan på att det i journalen står "flick-stackarn är skiträdd för oss, hon beter sig värre än en femåring och hon borde lära sig att slappna av nån gång ibland. Var snälla mot henne och gör jobbet så fort ni bara kan så slipper vi henne snabbast. Kan dock vara svårt att göra jobbet då hon ska fjanta på som hon gör hela tiden, böla och sånt..."
Efter övertalning så gick jag ialla fall med på att träffa Tandis Katja istället. Hon skulle ju vara, och jag citerar; "Fantastisk och med mycket stor erfarenhet, hon har arbetat som Tandis i 25 år. Hon är också van och väldigt duktig på att handskas med Tandis-rädda personer och hon kommer att ta hand om dig på bästa sätt."
Och eftersom jag vet att Katja är kvinnan som äger dessa praktiker, att hon har ett trevligt leende (har jag sett på bild) och viktigast av allt hon är över 40 år, säker 45 tillochmed, så gick jag med på att fräffa fru storchefen.
Så på fredag ska Katja Edling få bekänna färg....
Men nu hade alltså Sven blivit tvungen att resa bort på fredag och eftersom besöket handlade om mig så ringde denna vänliga receptions-människa till mig för att berätta detta. Enligt hennes ord ringde hon därför att hon visste att jag bara vill behandlas av Sven och att hon var medveten om min Tandisskräck hon hade full förståelse ifall jag vill ändra tiden och vänta tills Sven kommer tillbaka.
Själv ger jag mig fan på att det i journalen står "flick-stackarn är skiträdd för oss, hon beter sig värre än en femåring och hon borde lära sig att slappna av nån gång ibland. Var snälla mot henne och gör jobbet så fort ni bara kan så slipper vi henne snabbast. Kan dock vara svårt att göra jobbet då hon ska fjanta på som hon gör hela tiden, böla och sånt..."
Efter övertalning så gick jag ialla fall med på att träffa Tandis Katja istället. Hon skulle ju vara, och jag citerar; "Fantastisk och med mycket stor erfarenhet, hon har arbetat som Tandis i 25 år. Hon är också van och väldigt duktig på att handskas med Tandis-rädda personer och hon kommer att ta hand om dig på bästa sätt."
Och eftersom jag vet att Katja är kvinnan som äger dessa praktiker, att hon har ett trevligt leende (har jag sett på bild) och viktigast av allt hon är över 40 år, säker 45 tillochmed, så gick jag med på att fräffa fru storchefen.
Så på fredag ska Katja Edling få bekänna färg....
En sak....
...som jag dock verkar suga ordentligt på är att hålla mig ren från färg när jag målar. Jag vet inte hur det går till men jag har färg ta mig fan överallt. På nåt sätt, vet inte hur, så hade jag även lyckats få färg under strumporna. Detta märkte jag när jag såg vita tåmärken på golvet där jag stod och målade. Även Linus Tripp Trapp-stol har råkat få sig några roller-drag... Det är märkligt.
Fast det jag målar blir ju iaf snyggt, skit samma om det är fult där jag inte var tänkt att måla, det skulle ju ändå inte vara så....
Fast det jag målar blir ju iaf snyggt, skit samma om det är fult där jag inte var tänkt att måla, det skulle ju ändå inte vara så....
Produktiv
Jag har inte haft tid till bloggen idag. Jag har haft fullt upp med att träna (jävligt lugnt, inte riktigt kry ännu), måla allt möjligt som inte såg vitt nog ut i huset, jag har borrat och skruvat, jag har tagit tag i saker som redan borde ha tagits tag i, jag har nästan färdigställt den ceriserosa tvättstugan och jag har snickrat, typ.
Men framför allt har jag insett att jag skulle ju klara mig skitbra utan en karl. Det mesta kan jag ju och jag har nu insett att en hammare och en skruvdragare eller borr eller vad det heter, fungar kanon i Mickans hand.
Hejja Mig!
Men framför allt har jag insett att jag skulle ju klara mig skitbra utan en karl. Det mesta kan jag ju och jag har nu insett att en hammare och en skruvdragare eller borr eller vad det heter, fungar kanon i Mickans hand.
Hejja Mig!
Kvällskvisten
Gunnar han.... sover?
Linus sover alldeles definitivt!
Stilstudie i sågning
Och vi gör det i köket. Mest för lathetens skull...
Och NEJ, hon är inte på smällen!!!
Och NEJ, hon är inte på smällen!!!
Nej...
Nu tror jag att jag bara vill gå och droppa dead. Inte helt säker men jag tror det. Ialla fall lägga mig ner och försvinna ett tag, kanske på obestämd tid, och sen bara ploppa upp också är allt bara sådär inihelvete jävla skitbra!
Det tror jag att jag vill!
Det tror jag att jag vill!
