Ganska skönt att det är ute nu...

Tack alla goknular för era gratulationer!
Jag börjar faktiskt att må ganska hyfsat nu, men början av detta äventyr kan vara några av de värsta två-tre månaderna i mitt liv...
Lillfisen har verkligen inte visat sig från sin bästa sida den första tiden i mig.
Jag har mått konstant illa, inte haft en chans att kunna träna de sista 2½ månaderna och käften har, trots 15 tandborstningar per dag, konstant smakat som en soptipp.
För mig som inte har haft en dag med krämpor med de andra två så har detta känts liiite ovälkommet och mycket främmande.
Men nu börjar det ta sig och det ska nog kunna bli en trevlig unge av denna också.....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0