Den här ballongen kan vara det största bekymmret jag har i mitt liv för närvarande. Den är upphov till så många bråk, så många slag, så mycket skrik, så många tårar och så många syskonfighter.
Kanske att allt hade varit bra om ballongen hade haft ett syskon, men detta var den sista ballongen som killarna packade på ungarna på ICA en dag för många månader sedan.
Jag förstod ju att det skulle bli tjafs om en enda ballong men tänkte samtidigt att en ballong dör ju ganska snabbt och då är ju problemet liksom all gone.
Nu var tyvärr våran ballong ett odödligt exemplar. Den har stått pall för alla utmaningar och strider som en 3-åring och en 5-åring kan utkämpa. Och då ska ni veta att här snackar vi MÅNGA månader sedan den kom in i våra liv. Många månader.
Nu vill jag alltså ta livet av denna ballong men vad ska jag sedan skylla på? Till och med killarna har ju fattat att den är odödlig. Allt kommer ju skyllas på mamman. Hur tar jag mig ifrån mardrömen jag lever i?