Då har Miels beslut att lägga av med skidskyttet nått omvärlden. Nåt som vi har pratat om en del när hon har velat fram och tillbaka. Jag har givetvis tagit mitt ansvar och avrått henne från att sluta, mest för att hon inte ännu ska behöva inse hur tråkigt och alldagligt svennelivet är.
Nu ska hon alltså behöva noja sig över om hon ska ha potatis eller makaroner till korven... eller ska man kanske ta köttbullar? När jag skulle ge en hel del för att få noja mig över om jag skulle sova middag klockan 1 eller klockan 2.
Men nu är alltså hennes middagslurar över och innan hon hittar ett nytt jobb så ska hon vara min nanny. Det ska hon. Det får jag hoppas att hon inte har glömt att hon ska.
Snacka om att hon kommer komma springandes efter landslaget igen och böna och be om att få komma tillbaka, där inga 4-åringar, 6-åringar eller småfisar finns att skåda....

Välkommen till verkligheten då... Den suger, du kommer antagligen att älska den!