Så kan det gå...

Hah, jag vart påmind om ett samtal jag hade med en vän för ca 1 år sedan då vi kom in på småbarnsåren.
Vi var rörande överrens om hur skönt det var att ha kommit ur träsket med blöjor, hjälplöshet, speciell barnmat, skrikande, bajsande, avbrutna nätter och spyor.
Jag hade nog relativt nyligen kommit ifrån Linus blöjor och dylikt medans hans barn är i skolåldern.
I vilket fall så var vi rörande överrens och överöste varandra med komplimanger om hur klart och klokt vi tänkte.

Och jag minns verkligen att jag tyckte så då, jag var verkligen färdig med bebistiden och hade inte en enda tanke som kunde få mig att vilja börja om.
Och nu sitter jag här, tjockare än någonsin, och inne på mina sista dagar som valross. Vad hände?
Herr B har ju varit lite av den drivande kraften bakom iden att skaffa en 3a och nån gång på vägen i det snacket så har jag hunnit ändra åsikt och nu tycker jag faktiskt att det ska bli jättemysigt att snusa på min bebis och byta hans bajs...
Jag känner ingen brådska i att Lillfisen ska komma ut, hade det inte varit för att han växer sig större där inne och att jag är näst intill orörlig och klumpig så hade han gärna fått vara kvar ett tag till.
Men jag längtar så efter att få träffa honom!


Kommentarer
Dagge

Tålamodet räcker nog en liten stund till. Bara resten kvar, Mickan!

2011-10-27 @ 16:18:01


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0