Ibland blir saker helt enkelt inte som man trott.

Jag fick igår ett erbjudande som jag aldrig hade trott att jag skulle få. Hoppats, javisst många gånger. Men aldrig riktigt kunnat tro det skulle kunna hända mig.
Nu har det gjort det, och jag har skrattat och jag har gråtit.
Skrattat för att jag faktiskt har fått detta erbjudande, jag är stolt som fan över att ha fått det och, i min värld, är det här hur stort som helst.
Och jag har gråtit, tårar av glädje och stolthet men mest ledsna tårar, eftersom jag inte kan tacka ja till detta.
Andra saker i mitt liv hindrar mig från att göra det här och det känns förstås skittråkigt.
Men det är jag som bestämmer över mitt liv och jag har gjort mina val. Val som bla har lett till att detta inte går att tacka ja till för min del.
När jag har fått tid att smälta det här så kommer jag att vara mer än nöjd med hur allt har blivit ändå, det är jag övertygad över.
Men just nu så känns det bara som att jag har gått miste om en once ia lifetime-chans, och just nu suger det.....