After the race
I Linus fall så verkar han ju inte vara dummare än att han förstår att man får fika även om man bara har sprungit två meter. Så hans "lopp" kan ha varit ren och skär super-taktik också.
Själv så är jag nöjd med min egen insats också. Hejjandet gick bra tycker jag och the candybag satt som klistrad i min hand, (i knät när jag körde bil).

Uppladdning. Nästan så att man kan skymta entusiasten i honom....

Här är det däremot glädje på hög nivå över att få lyfta benen

Äntligen fika och bästa att hålla hårt i närheten av andra

Mina kära små grisar
På nåt konstigt sätt så gick inga av dom bilder som jag var med på att lägga in. Kan inte förstå varför nätvärlden inte vill ha mig med. Speciellt eftersom jag var så sjukt snygg och fräsch och smal och brun och bländande och asläcker.... Synd ni inte fick se mig den dan då allt klaffade...

Va roligt att stöta på din blogg! Va ju typ ett par år sen vi gick föräldragrupp me din Linus och min Ida-Jane när du va nyinflyttad! Knepigt att man aldrig stöter på dig på byn! Hoppas allt är bra och lycka till me nya bebisen!
//Ann-Charlott Palmquist
Vad kul att du hittade den... Vi får väl se till att stöta på varandra då..:) Hoppas ni alla mår bra. Kramar