Som ni trogna vänner vet så springer jag en hel del. Inte alls för att jag "njuter av tiden med bara mig själv och naturen", för det gör jag inte. Tvärtom tycker jag om att springa ungefär lika mycket som jag tycker om Fredriksson... vilket också ni trogna läsare vet hur det är med det...

Men idag hade liksom vinden vänt, alldeles säkert bara för idag men ändå....
Både jag och Pella var laddade och började på strålande humör. Och med den starten och den vackra kvällssolen som sken oavbrutet så gick milen underbart lätt. Benen bara flög fram.
Tänk om man kunde känna så här varje gång man ägnade sig åt denna börda...


Nu ska jag och mannen fira in min lediga vecka med en flaska vin.... För det är mer än rätt!