Familje-sammanhållning...
Linus var inte på stråland humör och var less efter en halvtimme. Wille satt och domderade och påpekade Bs cykelteknik...
Jag fick en strålande idé att B kunde stanna ett tag och plocka lite hallon till killarna och komma ikapp mig senare. Det gjorde dom också... jag hörde, mest på skriken, på långa vägar att de var på väg ikapp mig.
Då hade Wille hunnit surna till för att B inte stannade och plockade fler hallon (att det inte fanns hallonbuskar i närheten skulle tydligen ordnas via trolleri). Linus var också sur för att det inte fanns fler hallon, (detta har inte har berättat för oss, mest för att han inte kan prata, men vi vet av erfarenhet att när det inte finns nåt ätbart att stoppa i våran älskade lilla tjockis så kan det en gång så fina humöret tryta)....
Sen, via lite magi, fick vi dom på humör igen och resan kunde forsätta med enbart Willes cykeltips och beordringar....
TILLS.... en timme och 13 minuter hade passerat, då sa de rullande familjemedlemmarna tack och hej. Mest för att inte skada våra barn permanent.....
Så för att dra lite slutsatser;
Sammanhållning; Lite si och så
Tålamodsprövande; Hög belastning
Tinnitusproblem; På god väg, mycket tack vare Linus
Löpkänslan; Åt helvete
Framtiden; Löpning i mitt liv, med eller utan familj, FINITO!!!!!
VILKEN TRÅKIG JÄVLA SYSSELSÄTTNING..................


Så j..la lätt kommer du inte undan...
Löpning med omotiverad familj = NEJ!
All annan löpning = Ja tack!
Har du tråkigt när du springer får du försöka att vara bättre sällskap åt dig!
Men jag är ju så tråkig att inte ens jag själv gillar mitt sällskap...;-)