Då har jag avklarat min första trafikolycka. Och det vart precis en sådan som jag och ett av mina befäl, Micke hade suttit och pratat om för några dagar sedan. Ganska lugnt och inte så "smetigt"...

Det var en mamma och tre barn som väjde för en älg. Dom hade alla tre lyckats ta sig ur bilen själva när vi kom fram. Skrubbsår och blåmärken var de synliga effekterna.
Annars var det tre chockade och ledsna små barn.
Jag gav barnen en varsin "Flammy", en liten brandmans-nalle, och det är konstigt ändå vad lite det krävs för ett barn att komma ifrån verkligheten för en stund.
För ett tag så slutade gråten och barnen la all fokus på att kolla in vad för mjukt de hade fått. Och att se i vilket krampaktigt tag det äldsta av barnen höll sin nalle igenom hela förflyttnings-processen in i ambulansen. Som att det var hans trygghet där han satt, och på vägen till sjukhuset innan han fick möta sin mamma igen.

Det är häftigt med barn, det syns inte alltid på dom, vad modiga dom faktiskt är.....