Nu skulle nog vissa hälsa mig välkommen in i matchen igen. Och jag får la tacka och bocka!
Helgerna känns så fullsmockade med allt som ska hinnas och allt som man vill hinna. Så vem f*n har tid att blogga egentligen???
Också tänkte Wille att han kanske skulle prova att se hur högt datorn kan ramla innan den går sönder... från köksbänkhöjd klarade den sig hyfsat! Men känns just nu ungefär lika långsam som Fredriksson i jämförelse med respektive värstingar....
Så nu får vi lämna in den till nån som kan fixa problemen... Kanske nåt för ovanstående att tänka på.
Som sagt... våra ungar är dyra i drift!

Lördagen tillbringades med syster och melodifestivalen OCH SEN... så var det BENGTZING!
Mötte upp Hannah och Jörgen och rusade ner till stället som hade tagit sitt lilla förnuft till fånga och bjudit in Hon! Vart en jättekul kväll men jag undrar... VARFÖR kan inte folk (mer än ett hundratal) inse storheten i denna lilla människa??? Alla kloka Östersundsbor borde ju varit där och välkommnat in henne i nästa års melodifestival..... Då är hon där!

Tänk att vi fick med Jörgen på detta.... svårövertalad värre.....

                                                
Han höll humöret uppe på topp......        ......tills Hon började, då var det nån som fick nog!


Och när vissa fått nog så tog kvällen fart för andra....

Det vart en härlig kväll ute.... Tur det, så sällan som det händer!

Söndagen tillbringades på 3-årskalas med 5 stycken mer eller mindre 3-åringar och deras småsyskon i mer eller mindre 1-årsåldern... Tack och lov att Lena tänkte till när hon satte gränsen vid 5 ungar...
      
Smart tjej......


Grabbarna var mer än nöjda och Moi var mer än nöjd med tårtan...