Nu har jag varit ute och sprungit i Krokoms vackra skogar och skogsvägar i drygt två timmar. Väldigt trivsamt att umgås med mig själv några timmar men väldigt påfrestande för mitt, i vissa fall, instabila psyke. Jag lever ju i en jobbig period av björnskräck...
Jag är på fullaste allvar livrädd att jag ska möta en björn i skogarna och bli dödad efter ett tag. Först måste ju givetvis björnen leka lite med mig och plåga mig en massa innan han dödar mig på riktigt.... Detta har hänt och lär hända igen....
Jag är lite splittrad, för hur jävla kul är det att springa längs en motorväg då, som känns som alternativet...?!

Gårdagskvällen var viktig. Jag insåg att jag inte känner mannen jag lever med alls!
Jag har levt alla åren med B i tron om att han kunde sjunga. Han kan ju spela gitarr, kan man inte automatiskt sjunga då..?
Iaf så har jag tagit detta för givet och aldrig krävt honom på en audition, vilket resulterade i en käftsmäl igår när vi på sentimmarna drog igång Singstar....
Min premiär som Singstarstjärna?! Och även om man inte är nån Bengtzing precis så blev mina omdömen klart godkända... blev till och med betraktad som en äkta Singstar vid ett tillfälle. Nåt som inte B riktigt lyckades med.
I princip alla gånger han sjöng så blev omdömmet Tone Deaf..... inte konstigt att David alltid ville sjunga med B, han vann ju alltid!
Men trots nya, skrämmande sidor hos mannen så hade vi en skita-kul kväll..... Tack för den allihopa!


En, enligt spelets regler, Singstar och ibland Rinsing Star.....


...och en förvånad B... Tone Deaf?!  Jag???  Can´t be....