Det har tagit ett tag men nu är vi hemma. Har haft en superskön dag.
Började då som bekant med en skidtur, första på tre år. Man skulle ju kunna tro att det är en hel del av denna varan i våran familj med tanke på B´s bakgrund, men nehej..... Det var ju inte precis  i skidspåret vi träffades! Men vart jag står i längdfrågan har jag aldrig döljt för honom, total öppenhet har varit min grej där, han har alltid vetat att jag tycker längskidor är en skittråkig sport. DÄRFÖR, är det lite överraskande att det var moi som drog ut familjen idag. Och DÄRFÖR är det lite överraskande att jag faktiskt tyckte att detta var helk OK.
Wille var ju på dagis så det var vi andra som var ute. Waldo skötte sig jättebra när han fick springa lös. Konditionen är fortfarande inte på topp men så mycket bättre.....
Bertil som är lite utav säkerheten själv på det här fick äran att ta Linus på ryggen. Linus som förresten var den som antagligen var lyckligast ute i spåret.











Gissa om mamma är stolt över sin förstfödda nu....

Sen följde en stadsdag med shopping och middag. Wille var hos Carro och Linus sover ju värre än en tonåring så vi hade all tid och lust i världen..... Nästan alla klappar klara, bara nästan, men det är också bra tycker jag.... Och gud vad härligt att få gå i affärer och plocka, sedan vi flyttade från stan och fick en till knodd så är det inte riktigt vardagsmat längre.
Hann med en snabb-date på jobbet, men där var det stormöte på G så vi Krokomsbor var ju inte riktigt prio ett idag....

Givetvis hann jag surna till lite också, B hade nog lite problem med att känna igen min person innan det inträffade. Jag hade ju bestämt att vi var sugna på kinesmat eller Thai när vi ändå var i stan. Det sistnämnda gick åt skogen imorse då jag läste att våran favvo-thai är stängd för renovering och det andra alternativet gick givetvis också åt skogen då de även där byggde om. Inte sagt att det kanske inte var dags, men måste allt hända när Krokomsborna är i stan??? Det var ungefär här som B började känna igen mig igen. Nu hade jag också gett mig f*n på att jag skulle ha jätteräkor så vi bestämde oss för att prova en ny kina, stort misstag. Man ska inte prova nya, det finns en anledning till att man går till samma gamla, om och om igen. Och i det här fallet var väl den största anledningen (förutom att jätteräkorna självklart var slut), att vi hade lite problem att konversera med tjejen som mötte oss, men det kan man väl ta,, vi får väl prata med de andra då.Tänkte vi. Här vart det jobbigt, ingen av de tre som vi hade någon sorts kontakt med kunde svenska på ett sätt som man tycker borde vara hyfsat självklart på en resturang i Sverige. Speciellt då inte så många av Östersunds invånare pratar kinesiska..... Och det här med att man alltid får presenter på kinaresturanger, är det månne tro ett sätt att be om ursäkt för att språkkontakten spricker rätt så rejält...? Jaja, det är som det är. Men maten var inge bra heller. Hur man nu kan misslyckas med kinamat.

Sen åkte vi och hämtde Wille och allt vart bra igen.
That´s the life of a housewife......