Då har halva helgen försvunnit i ett nafs. I vårat fall har den tillbringats i Hallen. För er som inte känner Jämtland så är det liten by (eller håla som man också kan kalla det). B är uppvuxen där och pojkarnas farmor Saga bor kvar i huset. B skulle ta med mig på dans i fredagskväll, Jannez spelade på Hallgården. För mig är ju detta en främmande värld, en gång tidigare har jag varit med om denna landsortssyssla. Började tydligen i trogen Hallen-anda, hos grannen där halva byn var samlade med dricka och en lammbog. Men trevlig var det, speciellt för att husägaren Åse var en skön människa.


Husägarinnan och ego

Sen bar det iväg till dansstället och det var ju en annorlunda upplevelse, men kul var det faktiskt. Har försökt tänka hur jag ska beskriva denna kväll men vete f*n hur jag ska göra det, jag tror lite att man måste ha varit på dans i nån håla för att förstå hur det går till.


Det här är innan jag tappade tålamodet i disskutionen om varför Jannez vägrade spela Bengtzing......

Men det vart en rolig kväll med bymänniskorna och alla andra trogna fans (ja, det funkar tydligen så i branshen, man förföljer banden man älskar) som hade rest  genom Jämtland för dessa herrar.....
Men bäst var nog i början av kvällen när farmor tog barnen och jag och B fick dela en flaska vin i badkaret och sen duscha och sminka sig i lugn och ro...eller förresten, att få tid att sminka sig överhuvd taget....


Masken på.....


Detta hittade vi i fammos säng när vi kom hem....sött som socker

Jag får nog återkomma en annan gång, Linus gråter efter mjölkmaskinen nu. Ska försöka hitta tillbaka till det flitiga bloggande jag hade i veckan.

That´s the life of a housewife......