Glafisen

Jag skulle vilja vara lite mer som Lillfisen jag. Han är liksom glad jämt. Det är bara att titta på honom så möts man av ett stort leende. Han vaknar med ett leende, han somnar med ett leende. Allvarligt, hur kul kan en bebis liv vara? Han får ju inte ens äta godis.
Synd han inte pratar pojken, då kanske man kunde få ett litet bli-glad-tips nån gång om dagen.
Eller så tittar man bara på honom och sköjls med.....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0