Nu är semestern bokad och klar. Som vanligt provar vi ett nytt hotell och det här blir jäkligt bra. Det tror jag.
Med Hanna och Jörgen som flygsällskap så kan ju till och med flygresan bli uthärdlig för Mickan...

I vinter byggs ett nytt poolområde med vattenrutshkanor och lekplats. Barnklubb för kidsen. Gym för mig. Och Spa för Herr B.
Ahh vad jag längtar efter dessa två veckor nu. Alldeles underbart lugna och fridfulla säkert. För jag antar att det är så det är med tre kids......

Vi har, mest som vanligt, suttit och tjatat oss less på oss själva angående att Linus som vanligt inte är det minsta kapabel att sitta still vid matbordet.
Fy f*n vad vi låter, jag och Herr B.
Efter att vi andra hade ätit klart så började myrorna i brallan att somna och han vart faktiskt stillasittande och åt upp sin mat. Då frågade Herr B;
- Var det inte lugnt och skönt att sitta stilla och äta upp maten och slippa vårat tjat?
Linus tänkte, kanske cirka, en halv sekund innan han bestämt sa (skrek);
-NEJ!
Och ungefär i den sekunden var han också borta från köket....

Therese har stickat en helt perfekt åkpåse till Lillfisen. Alldeles lagom varm nu när vintern vägrar.
Sen är hon ju så galet fiffig att hon gjort ett hål i den så den kan användas i bilstolen... Smurtig är hon!
Osså brandbilar till knappar. Tack kära vän. Lillfisen älskar den.

Svårt att tro att jag har handskats med bebisar två gånger förr. Jag är ju så lååångsam... Det finns liksom inget invant tempo. Lite som Fredriksson på en bra dag.
Klockan 12.00 skulle vi in och hämta Herr B på jobbet för att åka till Resia och boka årets Turkland-semester.
Det sket sig.
Så vi bestämde att vi skulle komma när vi var klara. Det bestämde vi för två timmar sen.
Rimligtvis så borde jag och en bebis klara oss på en timme, det är ju inte så att Lillfisen har något större behov av att sminka sig och fixa håret just idag.
Men här sitter vi alltså, två timmar senare. Lillfisen på sin resturang och resturangen bloggar.

Men efter det är vi nog på G!


Ska tydligen bara sova en stund först....

...är en äkta, mycket erfaren, soffpotatis!

Herr B frågade mig nyss;
- Vad heter brandmannen som du brukar spela poker med i Sundsvall?
- Du menar Sam?

Och där har vi det ju, Sam! Det kan ju lillfisen heta, att jag inte har slagits av denna snilleblixt tidigare.....


Kan detta vara en liten Sam..?!

Ska det behöva se ut så här på en 3-åring och 5-årings rum..?! Nu snackar vi, till råga på allt, killar!!!!

Ett år har jag väntat... och längtat.
Idag fick jag avnjuta mitt favoritvin till en god middag. Mat till Lillfisen har jag en hel del till övers av så ikväll ska den nyttjas.


Det var nästan godare än vad jag minns....

Idag var grabbarna bjudna på Jamal´s 4-års kalas. Ungarna hade skoj och vi vuxna hade mys med gofika.
Hanna var där med Mira och det var kul eftersom jag inte hunnit träffa henne sen bröllopet och Lillfisens kläckning. Allt bara flyger iväg, Lillfisen har till och med hunnit bli 2 veckor....

Jamal och storasyster Malak

'
Mamman och pappan, våra vänner Wheeam och Mustapha


Fikat


Ungar....


...och mer ungar


Mira och Malak hängde mest med Lillfisen. Blir bra barnvakter av dom två....


Och Wheeam som nu ska tjata till sig en 3a... All lycka till där....

Och nu är det helt plötsligt lördagskväll. Tänka sig....

...kanske om en het date med Peter Jöback, kanske om en date med en flicka.
Fast mest troligt så drömmer han att han pussar på sin mammi!

Sicken pussmun fisen har...

Imorgon ska jag och resten av brandmännen (fast ändå halva gänget) på stationen iväg och spela bowling och käka. Vilket innebär att jag kanske, mest troligt, missar nåt mål mat med Lillfisen.
Därför var vi tvungen att prova så han tar flaskan nu. Och det gick ju bra det, i så unga år.....

Mammi hade pumpat ut och pappi med Fis myste...

Jag var på jakt efter strumpor till Lillfisen idag, strumpor som faktiskt sitter kvar på fötterna. Lillfisens allra största problem i livet är ju faktiskt att strumporna alltid åker av.
Så jag kom på att jag till de andra bara hittat ett par som funkar, Lundmyr of Sweden. Så jag drog till Barnens hus för att shoppa loss, men vad har hänt? De är borta! Kaputt. Väck. All gone.
Så jag provar ett annat par som är gjorda i samma material. Kommer hem och läser på förpackningen att jag har köpt vantar. Men jag provar vantarna på de små fossingarna och shit pom fritt vad de satt som gjutna...
Nu känner jag att jag äntligen har jag äntligen hittat rätt i livet!

Bästa fotvärmarna! (funkar säkert på händerna också)...

Idag har jag och Lillfisen varit och hälsat på Olloll. Ett kärt möte som tog kål på Olloll´s armar...
Sen var jag på jobbet och introducerade Lillfisen och bjöd på negerbollar... Gott och Annas dag var räddad!
Sen var det shopping till Lillfisen och födelsedagsbarnet Jamal på stan och Barnens hus, och ett möte med min vän Tina där vi tävlade om vem som varit kassast på att höra av sig på sistonde. Oavgjort där, men jag förlorade det hela på att jag är minst uppbokad....
En bra dag idag! Kan man nog kalla det...

Wille hördes nyss skrikandes från övervåningen:
- Paaappa, bebisen har skitit!!!!!

Och mamman är så stolt att hennes äldre söner vet vem av föräldrarna dom ska ropa på.
Rätt man på rätt plats!

Linus är helt under isen. Heter det väl va? Han har feber, är hängig och helt orkeslös. Det började sent igårkväll då vi var upp och stoppade i honom alvedon. Sen har det fortsatt.
Så nu ligger hela packet hemma i soffan och slappar och kollar film. För tillfället, samt för femtitolfte gången, Bärgar´n. Hör ryktesvägen här att Nalle Puh är på gång. Sen skulle jag kunna tänka mig att det dras en Toy Story. Fast bara kanske... vad vet jag egentligen om två ungdomars snabbt skiftande ideer.

Jag ska just nu iaf lägga ner all kraft och energi jag har på att få igenom våfflor till lunch...


Pigg, piggare, piggagare och piggast? Eller tvärtom kanske? Börja närmast kameran eller längst ifrån, resultatet lär vara detsamma.... You choose!

...är en smånöjd babysitter-slappare!

Jag och herr b skulle ut på en promenad, eftersom jag äntligen kände mig kapabel för det ändamålet. Det slutade med att vi nu sitter och väntar på tant doktorn. Jag tror att hon möjligtvis, mest troligt, kan hjälpa mig med ett av dessa skitiga efter-förlossning-problemen..... Tänk vilka snilleblixtar man får efter 3 minuters promenad!

....och flinar samtidigt.

F*n tro om han inte drömmer om mor sin!

Jenny och Stefan är här med ungarna och har käkat middag. Sen började Nova dansa med Blixten. Katten såg måttligt road ut.....

Igår gick vi och nattade oss på vanligt sätt, jag lekte resturang med Fisen det sista jag gjorde. SEN undrar jag vad som hände? Vad exakt innehöll resturangens kvällsmål...? Efter kvällsmål somnade vi alla och vaknade först när fisen ville ha frukost... Klockan 07!!!!!!! Bra jobbat fisen. Mamma är stolt!

Nu är det ganska precis en vecka sedan jag började fråga barnmorskorna om dom trodde Lillfisen skulle hinna titta ut innan Idol började. Kanske, var de första buden jag fick. Efter regelbundet tjat så kunde jag senare sluta tjata då det stod ganska klart att det inte skulle bli nåt Idol den veckan.
En kvart efter idol var slut, 21.46, tittade han ut!


Alla tre gångerna jag har varit på Östersunds sjukhus för att föda barn så har jag mött såna fantastiska barnmorskor. Jag har nog aldrig känt mig så omhändertagen som vid mina förlossningar. Jobbiga och mindre jobbiga förlossningar så har dom, tillsammans med Herr B, gjort allt så förbannat bra.

Med Wille, som var en långdragen helveteshistoria, gick jag igenom fyra skift med barnmorskor. Den allra första jag mötte heter Margareta. Hon tog hand om en skraj förstföderska på allra bästa sätt och jag kommer ihåg hur ledsen jag blev när det var skiftbyte och hon byttes ut.
De andra jag hann möta var också superbra och jag överlevde den gången...
Med Linus, som var en ganska snabb historia så blev jag inlagd på ett rum av en undersköterska som sa att barnmorskan snart skulle komma in. Vem kommer in...?! MARGARETA!
Och Linus var snabb ut så denna gång fick jag behålla Margareta hela vägen ut och det var så himla skönt och tryggt att se hennes ansikte hela tiden.
Med Lillfisen hade jag under nästan hela förlossningen en helt fantastisk barnmorska som hette Eva-Marie. Hon var helt i klass med Margareta och tog hand om mig hela tiden. Utan att ljuga så kan jag ärligt berätta att hon lämnade våran sal en gång under hela tiden. Annars var hon i min närhet hela tiden.
Och jag var så glad att det såg ut som att Lillfisen skulle komma att förlösas av henne. Men allt stannade av mot slutet så jag fick veta att det skulle bli ett skiftbyte innan Lillfisen skulle hinna komma ut.
Jag minns att jag suckade och bad;" snääälla kan du inte stanna", precis när jag ser Margareta komma in i rummet.
Jag andades ut och slappnade helt plötsligt av när jag insåg att jag skulle förlösas och lugnas av Margareta ännu en gång.
Hon har nu alltså varit med med alla mina tre och förlöst två av dom. Cooolt!

Och utöver alla fina människor på BB så var Margareta och Eva-Marie över varje dag förra helgen när Lillfisen hade kommit och pratade. Lyckostar alla tjejer som får träffa dom här människorna...

OBS. Lättstötta människor kanske inte vill se bilderna, men gör inte det då... Fast lättstötta människor kanske inte läser denna blogg när jag tänker efter...

Margareta och Herr B första gången, för 5 år sedan


Dagens början förra fredagen


Maskaen med lustgas, min vän i nöden och den ständigt närvarande Eva-Marie i bakgrunden


Eva-Marie, en läkarstudent, doktor Margareta och mysigaste undersköterskan Soile. Läkarkillen var förövrigt den enda som fattade min lustgashumor.... festlig kille!


Lycka....


Och ännu större lycka när Lillfisen äntligen kom.
Grattis på 1 veckas-dagen gullunge!!!


Trebarns-farsan och fikat som jag längtade så efter, men som jag inte fick behålla många minuter efter intaget.

Vi har sedan en tid tillbaka bestämt med Linus att den dagen Lillfisen kommer hem från BB så är det dags att sluta med nappen som han har på nätterna. Så i måndags letade vi reda på alla, gjorde ett paket och skickade iväg till tomte-nissarna.
Han har inte pratat om napparna alls och jag och Herr B är förvånade över hur lätt match det här vart...


Sex nappar hittade han


Ett riktigt avsked till varje napp


Och idag hade han fått post från tomten. Linus, han var helnöjd!

Då har Lillfisen precis hunnit fylla två dygn som snart ska firas med PKU-prov på en 48e levnadstimmen.
 Det andra dygnet blev kanske inte det bättre av dom två, lite väl mycket gråt så länge det inte var mat inblandat. Men å andra sidan, vem f*n känner inte på det viset...?
Igår bröt jag som sagt lite samman av Bertil-Brist men hade en trevlig avslutning på kvälllen med några andra föräldrar och "Så mycket bättre".
Idag kom mina tre killar på eftermiddagen och stannade över middag och Bolibompa. Självklart följt av ett stort sammanbrott när Herr B lämnade mig och några mindre nu efter det. Det är väl det där dom kallar hormoner skulle jag tro...

Dessutom har det där som kallas Fars Dag helt försvunnit från mitt medvetande av olika själ. Har kommit på mitt ansvarslösa handlande och ringt Pappa Staffan och ursäktat mig.
Herr B fick såklart ingenting men kom med blommor till mig!!!!!! Jag har det bra jag...




Två stolta storebröder

Tack för alla era gratulationer!
Lillfisen mår jättebra och är en mycket vänlig själ än så länge. Vi myser ensamma nu när Herr B har fått tillbaka Wille och Linus och åkt hem med dom.
Jag verkar dock vara lite ostabil för närvarande, för fan vad jag saknar Herr B. Jag känner mig helt hopplös här utan honom.
Och jag som har sagt att jag vill stanna på BB så länge som jag bara får (man blir så härligt bortskämd här) vill bara hem till min Herr B.
Men om jag går och lägger mig snart och kramar ihjäl min Lillfis så kanske jag överlever tills dom kommer imorgon. Vi provar så....

Nu är artisterna klara för årets Melodifestival och det finns två saker som en sån som jag älskar med det;
1. Hela spektaklet börjar närma sig
2. Det bästa av allt, min kanske allra största idol ska vara med.... TORSTEN FLINCK!!!!!!

Kan ju bli ju hur skoj som helst det här

...har kommit och jag känner en kille som lär bli okontaktbar ikväll.
Så om nån har planer på att besöka eller ringa Wille ikväll....
Don´t even bother!

God morgon. Hoppas ni har sovit gott. Själv har jag haft en natt från helvetet igen. Jag har tagit två "riktiga sömntabletter och tre "dåsighetstabletter". Först när den sista var tagen kunde jag somna och fick till slut till hela fyra härliga timmar i drömlandet.
Jag vet inte var problemet sitter men jag har liksoma aldrig varit mottaglig för normala doser av saker som man stoppar i sig. Tur jag inte knarkar, har en liten känska att mina doseringar skulle bli ganska dyra....
Ska iaf skicka in Herr B till BB för att hämta en ny dos inför natten som jag hoppas blir den sista natten från helvetet. Det jag fick för att klara två nätter är alltså slut efter en natt!!!

Sen vet ju alla som följer denna blogg att inget, och då menar jag INGET någonsin blir som man tänkt sig med den här graviditeten så det där med att allt skulle vara avklarat imorgon får vi nog ta med en nypa salt... men vi hoppas!!!!

Nu ska jag smöra in mig igen. Hörs!

Det kliar fortfarande överjävligt och jag är bereddd att prova vad fan som helst nu. Hit me med era förslag....

Skitglad att Lillfisen ligger där han ligger så man slipper plågas av överjävliga klierier mellan värkarna...
Första tuben med kortisonsalvan är redan slut så nu måste jag till apoteket igen.
Det är tur att jag gillar att hänga på apotek!

Så, hemma från sjukhuset och för första gången med klara besked.
Men mest förvånande för lilla jag själv är nog att jag precis tackade nej till en igångsättning idag.
Doktor Tomas var "borta". Exakt vad som menas med "borta" vet jag inte. Fick istället träffa en kvinnlig doktor. Och jag som inte har mycket till övers för kvinnliga läkare är mycket glatt överraskad av denna. Hon klämde och kände och förklarade för mig så att jag denna gång äntligen fattar vad en igångsättning handlar om.
Hon sa att om jag ville så var kroppen tillräckligt redo för att klara en igångsättning idag men i mitt fall, där Lillfisen badar i mycket vatten, så finns en lite större risk för akut snitt då Lillfisen kan hamna på sne när man tar hål på vattnet.
Så detta, blandat med att halva min kropp håller på att klias sönder av mina naglar, gjorde att jag tackade nej idag men kommer tillbaka på fredag.
Skulle ju faktiskt ljuga om jag sa att jag inte tycker att det skulle vara häftigt att föda ett barn 11-11-11.

Så vi kan väl säga att det närmar sig lite grann iaf.
Nu ska jag ta tillvara på medicinerna som jag fick för att sova och det jag köpte mot klieriet, och sova ikapp lite mer än de två timmarna jag sov inatt.

Och försöka tänka på vad herr Wassdahl sa när han ringde igår; Bara resten kvar nu Mickan.....

Och jag som bara har fnyst och skrattat åt människor som har gnällt på att det är jobbigt att vara gravid.... Jag får väl ge mig själv en stor jävla smäll på käften.
När man går och kånkar på en 3a så finns det inget alls som känns fint, gulligt, sött, mysigt och uuuunderbart....
Kommer inte Ebba nu så kommer hon aldrig. För jag ger upp! Då får jag leva med en massa pojkar resten av mitt liv, för bli gravid en gång till... nej, finns bara inte på kartan!

Jag höll på att natta Wille när vi hade vårt nattisprat för idag. Jag berättade att på onsdag ska jag in till sjukhuset för att kolla till Lillfisen. Sen lät det ungefär så här;
W- Så att vi vet om vi kan plocka ut han?
M- Ja vi ska bla kolla om han kan komma ut snart.
W- Jaha vad bra. Då blir dina fötter och din rumpa mindre igen.
M- Mmmmm.....
W- Och din mage förstås. Fast inte tuttarna... för där ska ju hans mat få plats.

1½ timme kvar och jag stålsätter mig för att hämta hem mina små grisar från dagis. Jag skulle behöva besöka ICA också men jag avvaktar och skickar dit Herr B när han kommer hem ist. OK/Q8 har en helt förvånande sjuk idé om att man inte ska sälja Dr Pepper där, så igår gick det sista Dr Pepper-förrådet från BB-väskan åt. Alltså behövs en påfyllning där.
Dagis är ungefär så långt jag orkar ta mig och ett av få ställen som har förmågan att kommentera mig och Lillfisen på ett coolt sätt (om dom gör det), och med komplimanger ist för dumma kommentarer.
Jag vet! Jag är fullt medveten om att människor jag möter inte menar nåt illa med sina kommentarer men jag önskar ändå att man kunde tänka ett steg längre innan man häver ur sig det som "bara måste sägas".
När jag får frågan; Men nu måste det väl ändå vara slutet va?! så är jag överygad att när dom ställer den frågan så VET dom redan svaret.
När folk frågar; Är du verkligen säker på att det bara är en där inne?! Så vet jag inte mycket mer än barnmorskorna men jag tror jag är ganska säker på att ingen fler har flyttat in sedan man såg EN bebis på det första ultraljudet för 22 veckor sedan.
När folk häver ur sig; Det ser tungt ut det där! Mäh, det här som är så lättsamt, rogivande och lustfyllt...
Men frågan som tar priset får väl vara; Men är du inte less nu?!
Men dålig gissning Einstien.... Jag tycker ju att det är skitkul att ha kroppen sprängfylld med vatten, en tung Lillfis att konka på, kämpa mig upp från sittande och liggande, vagga fram, andas tungt, se en fläskig kropp där jag vet att jag har sett muskler förut, se två tre hakor där det förut bara fanns en, vara en tråkig morsa till mina barn för att jag inte orkar med lekar som innehåller rörelser, en halv kropp som kliar vettet ur mig och en bebis som är mer än färdig att komma ut men som ändå hellre ligger kvar i magen och köttar på sig lite mer...
Så folk undrar om jag är less... Neheeej, inte ens lite. Märks inte det...?!

Idag är det skitliv igen. Lillfisen ligger kvar och jäser och ska han fortsätta på det här viset så lär han väl hinna leva och dö där inne...
Tack och lov är det söndag och jag får iaf roas i en halvtimma av Måns Möller i Time Out.
Tack för det TV4!

Ikväll har vi varit runt på gravarna med mamma och pappa och tänt ljus. Det var fint på kyrkogårdarna nu!
Sen kollade jag Så mycket bättre och sen slog jag av TVn och tvingade Herr B att spela kort istället. Tror att han surar över det, men det vill han inte medge.
Förlorade, det gjorde han också....

Nu går jag och lägger mig, 22.12 en lördagskväll. Tidigaste kvällen på många månader....

NattiNatti

Idag är, eller bara måste vara, min sista lördag som tjockis. Jag coh ungarna är hemma hos pappa och väntar på middag och Herr B. Han har varit i Åre hela dan och jag har hängt med mamma och pappa utifall nåt skulle ske. Då skulle pappa ta ungarna och mamma följa mig till BB i väntan på att Herr B skulle skynda hemåt.
Har haft en hel del ont i förmiddag och trodde nog Herr B skulle få åka hem men det avtog på eftermiddagen och har varit kolungt sen dess.
Igår fyllde Jossan 22 år och idag var vi och firade min Olloll som fyllde 87år. Undrar vilken dag Lillfisen ska slå sig in på en födelsedag..?


Wille och Tindra på en promenad idag

...heeelt obemärkt förbi.
Idag var Lillfisens beräknade arrival-datum. Det firade jag och Mammi i Åre. Hängde på apotek, gjorde lite Lillfis-shopping och åt en förbannat god lunch på Wersen´s.
Och som väntat, ingen Lillfisen. Ska han följa sina bröder så kommer han om en vecka från nu.
11/11 2011 skulle ju vara coolt... bara att knipa en vecka till!

Ska bara avsluta dagen med att göra samhället en tjänst och tala om att Helt Hysteriskt har börjat igen. Jag har ju väldigt många bra åsikter, men min åsikt om hur bra detta program är är nog den mest klara och mest skärpta åsikt jag har.
GOD NATT!

Så fort Bolibompa börjar närma sig sitt slut så somnar halva familjen, 4 gånger av 7, sisådär ungefär....