...och det känns hyfsat ok att tillbringa eftermiddagen med Prix d´Amerique. Drömmen var ju att njuta av loppet frisk och kry men nu får jag njuta hyfsat med en näsa som rinner och har snutits sönder till en röd, ond, ful knöl. Att ryggen inte mår speciellt bra nu skyller jag till stor del på mensvärk och hoppas att den underbara mannen kan massera bort skiten...
En söndag som kanske bara kan bli bättre!

Nu drar Mickan med familj på Mickans första familjs familjemiddag.
Pappa Staffan kom hem från Kanarieöarna igår och firar detta med att bjuda in sina döttrar, döttrarnas respektive, ena dotterns ungar (mina) och hans egen nya tjej (min mamma).
Lär bli som vanligt; kul, högljutt, skoj, bråkigt, skrattattackigt, skrikigt och underhållande.....

So long...

Jag vart så förundrad av min förstfödde igår. Av hans enorma pålitlighet. Jag är också väldigt undrandes över var fan det kommer ifrån....
Det började när Carro ringde för att prata med Wille. Vad dom sa har jag ingen aning om.
Men ett tag efter att dom lagt på så börjar följande ordväxling:
W- Jag får inte säga vilken hemlis jag och Carro har....
M- Nehej, men nu vart ju jag jättenyfiken
W- Ja, men du får inte veta våran hemlis...
M- Men du vet väl att mammor måste få veta allt va..?!
W- Jaha men då måste jag fråga Carro om jag får säga det bara till dig

Jag hjälper Wille att slå nummret och hör honom fråga om han får berätta hemlisen bara för mamma.
Nån minut senare lägger han på och säger glatt att han fick berätta....

Snacka om att ha en härligt trogen 4-åring! Dagis måste vara bra nu för tiden......




Vad det var för hemlis?
Wille skulle få rita på Carros bandage när det träffas nästa gång...........

Jag skulle så gärna vilja berätta vad jag har gjort idag för det var så jävla skoj/skönt/kul/härligt/fantastiskt/galet och allt det där...
Men jag ska inte för nån här lär väl se snett på saken och tycka Mickan är dummare än vanligt...

Förresten så är jag inte så säker på att det är helt lagligt heller när jag tänker närmare på svea rikes lagbok...

Den här familjen saknar Gunnar förbannat mycket. Men när han försvann så bestämde vi oss ganska snabbt för att skaffa en ny katt. Inte för att glömma Gunnar på något sätt, det var han alldeles för fantastisk för.
Men för att vi vill ha en katt i vårat hem.
Nu har vi precis fått hem en ny vän. En riktigt gosig hårboll som för tillfället håller på att vänja sig vid pojkarnas lite väl energiska kramar och pussar. Han är jättemysig och kommer alldeles säkert att göra ett utmärkt jobb som Gunnars efterträdare. Den här familjen är MYCKET nöjd i valet av efterträdare....



Våran nya vän Hjalmar

Hushållerskan Larsson har varit lite upptagen med husållsnära tjänster på förmiddagen och i detta ingår inte bloggning....
Men nu är jag klar så nu blir det gymmet, om min nacke nu klarar det. Vaknade med ont i nacken i vissa lägen, synd man ska ha så förbannat bräcklig kropp. Efter gymmet ska Majoren rasta Mickan på en promenad.

Och just ja.... Jag ska presentera en ny bekantskap ikväll!



Sista bilden som togs på Gunnar. Ungefär en vecka innan skitdagen med stor S.

Gymmet klart för idag. Till och med, vill jag tillägga, så vart det löpning på bandet efteråt...
Jag valde att avstå en löptur i naturen som är fylld med halka, blask och vattenpölar... jag vet, jag är lite fin i kanten jag...!

Imorse när jag och Herr B lämnade grabbarna på dagis så gick en flicka på dagis till sin ryggsäck och hämtade ett paket som hon gav till... MIG!
Där hade hon fint, helt själv, slagit in en teckning som hon hade ritat till mig.

Detta hade flickan lagt ned tid och energi på att göra bara för mig... Jag vart så glad!
Varför blir jag inte lika glad när Herr B har ritat en teckning till mig..?!

Wille ringde just till mig på jobbet för att säga god natt. Han hann även dela med sig av följande söndagsnöje;

W- Jag tänkte ringa till brandkåren. Jag höll på att slå 1 och 1 men sen ångrade jag mig...
M - Varför skulle du göra det då?
W- För att jag ville prata lite bara....

Söndagkväll, min favorit i veckan. Och bästa halvtimmen kommer nu när jag och Wille har våran alldeles egna halvtimme med Djursjukhuset... Bara jag och han!

Wille första dag i skidskolan gick ju strålers....

Jag tycker så fruktansvärt mycket lite om ett visst tågbolag. Tyvärr vet jag inte vilket, men det bör vara MittNabo-tåget, SJ eller Green Cargo som jag starkt ogillar.
Men jag lär ju aldrig få veta vilka som krossar oskyldiga små katter. Så sålänge får jag väl mycket starkt ogilla hela högen med rälsgående fordon.... familjekrossare är dom.

Familjen saknar sin Gunnar... Så jävla mycket!!!

Jag vet inte riktigt hur längesedan det var som Wille somnade med ett gosedjur i famnen. Men längesedan var det. Ikväll somnade Wille med ett hårt grepp om en mjukis.
Jag undrar varför..:(

...så söt han är den där Rybak!!!

Idag känns det tungt. Idag ÄR det tungt. Min lilla bäbis är borta och kommer  för alltid att vara borta.

Anette ringde i förmiddags och så mjukt och snällt hon bara kunde så berättade hon att hennes son hade sett en katt ligga brevid järnvägen. Anette gick själv och kollade och såg att det var våran älskade Gunnar som mött sin sista stund under ett tåg.
Gunnar var ju bara min lilla bäbis. Han skulle ha fyllt nio månader första februari, och nu får vi inte ens fira hans första födelsedag.
Herr B är på dagis och hämtar pojkarna och när dom är hemma så är det dags att dela den första stora sorgen för denna familj, med barnen.

Den känns så förbannat tomt utan våran femte familjemedlem. Vem ska jag nu sova med, laga mat med, gå på toa med, duscha med, se på tv med och gosa med. Gunnar var faktiskt med mig var jag än var. Min ständiga följeslagare och svans. Och jag kommer att sakna denna översociala katt nåt så förbannat.

Vilken jävla skitdag!

Imorgon är det dags för Willes första dag i skidskolan. Tre gånger har han åkt i vinter med oss, men vad kan vi om att lära ungar att ploga (glassbilen kallas det förresten för i våran familj)..? Så nu får ett proffs fixa steken istället.
Linus vill ju bara åka så fort som möjligt rätt ner i backen, så honom har vi gett upp hoppet om för denna vinter och hoppas på att han nästa vinter förstår att det underlättar att svänga lite iband... Så länge får vi alltså hålla honom mellan benen och på köpet får vi de mest vältränade lårmusklerna ni kan tänka er.
Om ni förresten vill ha effektiv träning för låren så är ni varmt välkommna att låna Linus en dag i backen!

Jag och Herr B är inne i en fanatisk period av kortspel. All ledig tid vi får över så spelar vi. Det är till och med så fanatiskt att vi kan spela SAMTIDIGT som vi kollar 2½ män... Vi ger alltså inte killarna och Bertha våran FULLA uppmärksamhet längre!
Och det här är ju en mysig och trevlig (eftersom jag alltid vinner) fluga som svept in på Strandvägen. Det är väl egentligen bara en bit som ibland kan irritera oss... vi är ganska begränsade i hur många spel vi kan!
Vi går runt, runt bland 500, chicago, vändtia och plump.
Nu förstår ni alltså att vi söker spel-hjälp. Finns här några likasinnade som är liiite mer varierande än oss????

Tacksam för svar!

...tydligen inte med friskhet i våran familj för tillfället....

...har bestämt att hon ska följa med oss till Turkland i sommar. Inte på det där härligt charmerande sättet där man frågar; "Vad härligt det såg ut på erat hotell, jag skulle vilja följa med, får jag det?"
Utan Jossan ringde och gormade; "Asså fy fan vilket grymt hotell ni ska bo på. Jag hänger också med. Jag kan betala min resa själv!"
Och vem kan säga nej till en sån gobit med talets förmåga..?! Inte vi ialla fall. Hon kan ju faktiskt till och med betala för sin egen resa...:)
Så idag ringde jag resebyrån för att kolla om man kan vara en extra vuxen på rummet under den andra veckan (då Jossan kommer), eller om hon måste ha ett eget rum. Var tvungen att prata med nån specialbokning och den skulle ringa upp senare idag.
Så jag ringer upp Jossan för att ge en lägesbeskrivning och blir borttryckt på telefonen. Jag suckar och gillar läget i ca 15 sekunder tills det piper i telefonen och Jossan har knappat iväg "Jag sitter på föreläsning, ringer dig sen. Puss"
Dessa åtta ord har hon knappat ner på, i runda slängar, 15 sekunder. Och det skrämmer mig! Nu är ju jag iof lite av en sms-motståndare, men mig skulle dessa ord ta åtminstonde några minuter att knappa ihop....
Och jag tror att det inte är friska fingrar som jobbar på deta här sättet, utan ohälsosamma skadade tummar som åtstadkommer sms i denna takt....

Här sitter jag i morgon-soffan och njuter av att vara ensam ett tag.
Linus är dålig, Wille är halvdålig och Herr B njuter bara av att få ligga och gosa och ha sovmorgon med dom. Så idag blir en dag med pojkarna hemma. Två, tre stycken... får se hur många dom blir under dagen!
Själv gick jag och sussaden 22.15 igår och det var en ny, skön upplevelse. Enda pissiga med det är att man missar nattens 2½ män... Svårt val var det att göra!
Men utan den långa skönhetssömnen så hade jag aldrig fått dessa sköna, pigga morgontimmar med lite bokläsning, lite kaffe, lite blogg, lite nanny, lite poker, lite fika och lite kvalitetstid med Gunnar. Hade kunnat brodera lite också om jag hade vaknat upp med några extra händer... men nu gjorde jag inte det...

Tröttare än tröttast är jag och Elin på väg till skidspåret.
Undrar om det är gånger som denna som ben bryts och skallar krossas?!
Jag kanske ska ringa mina kontakter på ambulansen och förbereda dom på utryckning till storskogen... Ge dom lite tid att hitta snabbaste vägen och så...

...har varit här, och fan hur det ser ut där han har dragit fram. Värre än mig och ungarna tillsammans... Huvva.
Tacka vet jag sotarn från ifjol. Det var en renlig, skitig man det...

...så är Dag Wassdahl en av de mest fantastiska människor jag känner!
Det bara är så...

...på väg till dagis, sjungandes på Staten och kapitalet!
Det bara är så....

...om inte snöskottning är min grej i livet ändå..?!

Årets  utlandsresa bokad och klar! Pegasos World! All Inclusive två veckor i maj....
Kan bli bra det här!


10 000 kvadratmeter (fattar inte hur man gör den där upphöjda tvåan på datorn. Plus att jag vill att Jossan ska förstå det som skrivs här också...;) stor pool, ska det va ialla fall.....

- Pappa, kan vi äta pytt i panna till middag?
- Ja, det kan vi väl göra
- Bra, för på Bolibompa igår så visade dom att man kunde hålla för näsan när man äter nåt som är äckligt. Så då kan jag prova att göra det idag.......

Idag är jag hemma med sjuk Wille. Vilket innebär att den mindre varianten fick gå ensam till dagis idag.
Det är liksom nästan aldrig problem av något slag att lämna av honom, men idag var det helvetet på jorden att lämnas på dagis utan storebror.
Klokt i detta läge vore kanske att för den lille inte nämna att sjuke storebrors dag kommer att dag består av piggelin, saft och Bolibompa/filmer....


Helst inte utan min storebror.....

...eller så är det skit samma!
Kanske tusen, eller hundra, gånger om dagen. Åtminstonde tio, så hörs följande ord där mina barn kan tänkas befinna sig och höra Shakira spelas;
Linus- Jaaa Vocka Vocka
Wille- NEEEJ, den heter Wacka Wacka säger jag ju hela tiden...

Moi och Herr B ska nu in och åka en långkörare på ÖSK (skidstadion, för er som inte har storkoll här i metropolen).

I´m livin on the edge!!!!!!

Jorå!
För att göra en lång historia kort. Överlever våran relation dessa skidturer så ska den nog tamigfan överleva allt annat ett liv har att komma med också.....

...ska jag och Herr B ut i längdspåret. Tillsammans! På samma gång! På samma ställe! Under exakt samma timmar!
Hans och Therese är änglar som tar emot kidsen för att vi ska kunna åka TILLSAMMANS!

Och jag känner min man och hans talang för att vistas på ett par skidor, så nåt varnar mig för att jag kommer att vara slutkörd när vi närmar oss hemmet i eftermiddag....
Jag verkligen HOPPAS att jag kommer att vara slutkörd när vi närmar oss hemmet i eftermiddag!

...kom förbi idag.
Nu har vi en grej på gång...
Min vän och jag!

Jag skäms ganska så bra för att jag inte har större vett i skallen än att komma ihåg att Miel skulle åka nån stafett-tävling för nån dag sen. Tror det var i Tyskland.
Lite mer skäms jag för att jag inte fattade att de tydligen hade vunnit den där stafett-tävlingen i Tyskland.
Och allra mest skäms jag för att Miel inte fick mitt allra varmaste gratulationsstöd.
DÄRFÖR får hon ett eget inlägg idag...

GRATTIS Miel... för att du är bäst! (lite dom andra tre också...)

...på dig!