Utan omtag

Gissa om jag gjorde den snyggaste, snabbaste och smidigaste fickparkeringen någonsin idag...?! Den var så snygg att det stod en farbror och tittade på hela förloppet. Han bara stod. Och tittade. Som förstenad. Jag tror nog att han aldrig varit med om något så snabbt och smidigt i hela hans liv. Antagligen ville han också berömma mig för den fina parkeringen. Antagligen kom hans blyghet i vägen.
Men herregud vad jag tror att han önskade att han vågade. Farbrorn var nog helt hänförd...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0