"Nån" somnade vid Limpans nattning...

Övningen med stadsgrabbarna gick fint som snus.
Lite bilder till folket

Nu tar Mickan sin väldigt pigga och utvilade kroppshydda och åker in till storstaden för varm rökdykning... Yeeha!

Idag var det husdjursprat på grabbarnas dagis. Barnen fick berätta om deras husdjur och Linus hade snabbt börjat att berätta om Hjalmar och att vi hade haft Gunnar men att han var död för att tåget hade kört över honom.
Sen hade han börjat gråta, han grät och han grät....
Vågar jag gissa på att Gunnar fortfarande finns i han lilla hjärta....

...några som har ringt och undrat över erbjudandet jag tvingades tacka nej till...
Ni kommer att få veta!
Inte idag, inte imorgon men det kommer.....

Finns det nån av mina fina läsare som har/känner några kids som håller på att tjäna in pengar till klass-kassan genom att sälja polkagrisar?!

Då vill Mickan köpa!!!!!!!!

...varför, men idag hade Wille fått för sig att Miel bodde med Erik Saade.

Tillfällig förvirring eller så tycker han inte att Fredric räcker till längre....

- Men den här var ju mycket bättre än Gunnar ju. Den här var ju glad.....



Ja, Hjalmar är en glad liten skit....

Nu är Miels skidskytte-cirkus över för denna gången och hon är därmed hemma för att stanna en längre tid. Och snart är hon här hos mig. Det var så längesen. Det ska bli så kul.
Welcome to the shit Miel!

Ibland blir saker helt enkelt inte som man trott.

Jag fick igår ett erbjudande som jag aldrig hade trott att jag skulle få. Hoppats, javisst många gånger. Men aldrig riktigt kunnat tro det skulle kunna hända mig.
Nu har det gjort det, och jag har skrattat och jag har gråtit.
Skrattat för att jag faktiskt har fått detta erbjudande, jag är stolt som fan över att ha fått det och, i min värld, är det här hur stort som helst.
Och jag har gråtit, tårar av glädje och stolthet men mest ledsna tårar, eftersom jag inte kan tacka ja till detta.
Andra saker i mitt liv hindrar mig från att göra det här och det känns förstås skittråkigt.
Men det är jag som bestämmer över mitt liv och jag har gjort mina val. Val som bla har lett till att detta inte går att tacka ja till för min del.
När jag har fått tid att smälta det här så kommer jag att vara mer än nöjd med hur allt har blivit ändå, det är jag övertygad över.
Men just nu så känns det bara som att jag har gått miste om en once ia lifetime-chans, och just nu suger det.....

Nu längtar jag ihjäl mig till när B ska upp till Umeå för sin operation. Dels att han äntligen ska få hjälp med sitt varma hjärta och dels av rent egoistiska skäl...
4 nätter på hotell, bara jag och pojkarna. Ingen matlagning, ingen städning. Bara mys och resturangmat med fisarna, DET längtar jag ihjäl mig efter.

...Tröttsson skulle kunna bli mitt nya namn. Då skulle i alla fall namnet stämma in på hur jag känner mig.
Allvarligt, att sova i princip dygnet runt är inte nåt stort problem att bemästra för fru Tröttsson just nu....

I lördags var det en sån där fantastisk dag i fjällen igen... Hela familjen var på topp och skidbenen höll ut hela dagen.


Pojkarna i liften


Wille mitt i ett hopp....


...och färdighoppad.


Wille och ego


Wille, fjällen och dagens klarblåa himmel

Det skulle kunna vara så att jag är ett av de mest trogna fansen av en TV-serie som heter "Celebrity Rehab with Dr Drew". Ett amerikansk program där avdankade kändisar är på drog och alkohol-avvänjning.
Jag tycker det är ett intressant program där det är intressant att följa de oilka deltagarna och se skiten till varför dom är där. Av alla säsongerna som gått så har jag förstås fastnat speciellt för vissa intressanta människor med olika tragiska bakgrunder.
En av dessa favoritdeltagare var Mike Starr, fd basist i Alice in Chains. Mest för att han verkade vara en varm, känslosam och omtänksam man som verkligen var riktigt nere i skiten när han kom in för avvänjning.
Läste nu att han har dött, antagligen av en överdos.
Mycket tråkigt, då man i förra omgången av serien hade samlat några av de före detta deltagarna, som efter programmet varit rena, att komma och inspirera dessa nya deltagare. Då var Mike med och han hade lyckats vara ren i ett halvår innan skiten tydligen gjorde plats i hans liv igen och till slut också tog slut på det.

Jag är medveten om att vi alla människor gör våra egna val i livet. Tyvärr så har vi alla inte styrkan eller viljan som krävs för att hålla våra liv igång....
Mike Starr hade tyvärr inte det

Carro fyllde år idag och hade önskat sig en boktårta eller en bastårta. Jag bestämde mig för att göra bastårtan. Kanske att den ser mer ut som en gitarr, inte vet jag... Känns som bas och gitarr, same same...
Fyra strängar har den iaf!

Idag har jag träffat en av de största. Tamigfan en av världens största. Och som den ishockeynörd jag är, en av mina stora idoler!
Och vi inte bara möttes, vi pratade också. Verkligen pratade. Delade åsikter och skrattade. Jag, lilla jag och stora han....
Ett avtryck i min livsresa har gjorts...

Det här var stort
Det här var riktigt stort!