Idag var det vatten för hela slanten som gällde.
Detta kom att oroa mig ett litet slag när jag vaknade till -7 grader.... Kul tänkte jag, speciellt då eftermiddagen skulle bjuda på livräddning i Storsjön... Men det artade sig och det hela slutade med bad i strålande sol... Fantastisk eftermiddag!

Förmiddagen spenderades på Storsöbadet där vi akulle avklara simprov, livräddningsprov, snorkelsim i torrdräkt och att hämta den stela oranga döingen på fyra meters djup....
Det var jättekul även om det märktes att jag aldrig har haft simfötter, snorkel och en klumpig torrdräkt på mig förut.... Jag hade en tendens att dra lite åt sidorna ibland och en liten tendens att glömma att bita ihop gapet ibland, vilket resulterade i en halv bassäng med pissvatten i svalget....Så nu är min mage rensad för återstoden av denna vecka!

Efter förmiddagens drabbning så hamnade jag i ett litet dilemma.... Jag vart lite småsugen på att hoppa in i bastun en sväng efter duschen. Men kände samtidigt att med tanke på att 10 killar antagligen skulle få vänta på mig ett tag UTAN bastu, så kändes det som att jag fick skippa mitt bastu-begär till förmån för deras skull....
För jag vill ju inget hellre än att vara dessa killar till lags... hmmm..;-)
Beröm fick jag iaf för att dom inte hade behövt vänta i mer än 10 minuter... Jag tror att det handlade om mindre tid än så... herregud, jag avstod ju bastun...;-)


On our way i den lättare torrdräkten, mer avsedd för sommarväder...


...och här har vi påklädning av den "vintriga" torrdräkten!


På eftermiddagen kallade vattenlivräddning i storsjön. Om förmiddagen var kul så var detta skitkul!!!
Vi fick börja att provbada torrdräkterna. De var lite svårsimmade och krångliga att vända sig i vattnet med och för min del liiite för stor. När jag simmade så åkte mina fötter upp till stövelskaftet, och då hade jag den minsta storleken....
Men allra bäst med dessa nya vänner var att kunna ligga på rygg och bara flyta... Kollade man bara upp i den klarblåa himmlen och solen så skulle man nästan för ett ögonblick kunna tro att man låg i medelhavet och skådade solen....
....tills nån orangeklädd galning kom och störde avslappningen med att träna livräddning....;-)

Vi roterad på de positioner som finns vid en insats så att vi skulle bemästra alla positioner. De som har de olika uppgifterna är;
Rökdykarledaren- Hålla koll på sambandet mellan rökdykarna (de kallas så även vid en sån här räddninginsats) och vara redo att hoppa i om det skulle krävas.
Rökdykare1- springer raka vägen från bilen, med livbojen, och simmar ut till den nödställda.
Rökykare2- får hjälp med att få ner Hansabrädan och ger sig iväg genom att paddla ikapp RD1 för att kunna dra upp den nödställda på brädan och sedan bli indragen av de som finns kvar på land. (Man fäster ett långt snöre i brädan innan man ger sig ut i vattnet som gör att man får snabb hjälp in igen.)

Som sagt, positionen som nödställd var nog allas favorit idag i den gassande solen...
Förutom för Peder då som skulle räddas av gruppens "Costanza", vilket säkert skulle kunna sluta i ett riktigt larm om det inte var för att dessa dräkter är i princip osänkbara....



Detta hade vi med lätthet kunnat ägna oss åt hela dagen... Sol och bad!


"Costanza" in action, innan han var framme för att "rädda" Peder så lyckades han nästan välta Hansabrädan och ordna en egen insats för sig själv....:-)


Killen längst bort är den nödställde, näsa person är RD1 med livbojen och närmast kameran är RD2 på Hansabrädan.


Här diskuteras hur vi ska fortsätta efter att Peder förstört paddeln.... den lille klanten!
Markusarna beslutade att vi skulle fortsätta med att använda armar eller ben som paddlar!
Gick ju det med!


Nöjd och glad efter en fin dag....



Ps. Ska berätta om "Costanza" vid ett senare tillfälle, men jag tror nästan att han förtjänar ett helt eget inlägg...

Det var längesedan jag var så trött efter veckans tre första dagar som jag är just nu.
Preparanden suger musten ur mig!

Titintills så har utbildningen varit jättebra. Våra lärare, brandmannen Markus och brandmannen Markus, är kanoners. Lugna, sansade och lättsamma.
Börjat av veckan har innehållit slangdragning av olika mer eller mindre avnacerade former.
Beräkningar på vattenåtgång av olika sammankopplingar av slangar (ingen har någonsin berättat för mig att man måste vara matematiker för att bli brandman... detta oroar mig lite. Det är ju inte så att jag var Einstein på mattelektionerna precis!)
Vi har sammankopplat olika stegar och varit uppe i det blå på klätteräventyr. (Nåt säger mig att jag inte har mycket till steg-vana då jag efter åtta meter tyckte att stegen blev lite vinglig, samtidigt som de andra påpekade vilken stabil stege det var... hmm, samma planet???)

I förmiddags var vi ner till Storsjön och körde motorsprutan. Den används när man har möjlighet att komma till en vattenkälla, te.x en sjö och kan pumpa vatten därifrån till motorsprutan och vidare till slangsystemen. Detta gör att man aldrig kan få slut på vatten och kan koppla upp så mycket slang man behöver utan att invänta nya tankbilar. Det här har jag faktiskt övat på med stationen så det här kunde jag utan problemos...



Motorsprutan (den röda) som suger vatten ur sjön med den svarta sugslangen



Peder, Niklas och Markus i hävaren. Östersunds hävare går 32 meter men pga blåst idag så kunde vi inte gå upp till mer än dryg 20 meter. (Förövrigt samma höjd som våran hävare i Krokom går.)



Drygt 20 meter över Östersund...


Sen var det dom beryktade burarna som skulle tas i bekrypning.... Om jag ska vara helt ärlig så har dessa burar oroat mig lite sen jag fick höra om dom.
Detta görs på vissa ställen som ett klaustrofobitest och är ett bra sätt att öva rödkykning i trång miljö där möjligheten att vända och röra sig obehindrat inte finns.
Det går ut på att man ska krypa igenom ett bursystem i galler i tre våningar där det finns luckor som ska öppnas och krypas igenom för att kunna ta sig upp och ner. Man får känna sig fram för att försöka att inte hamna i en återvändsgränd och behöva backa tillbaka. Burarna avslutas med en tunnel som är så trång att de som är lite större måste ta av sig luftpaketet från ryggen för att kunna åla sig igenom. (Jag och Niklas gjorde också  på detta viset, mest för att prova på att ta av sig luftpaketen i väldigt begränsat utrymme och för att prova att jobba med paketen skjutandes framför sig.)
Detta görs i helt mörker och med larmställ, lufttuber och andningsmask på.
Igår gjorde vi burarna som en kall rökdykningsövning, med "bara" becksvart mörker. Och idag var det varm rökdykningsövning i burarna. Då har vi en tempratur på 54 grader och luftfuktighet på 100 procent för att öka på värmekänslan.
Jag gjorde båda övningarna med Niklas och det gick bra för oss både igår och idag. Man blir ganska snabbt desorienterad i mörkret och att veta var och i vilken rikting man befann sig var inte alltid lätt. Vet inte om vi bara hade tur eller om vi faktiskt visste vad vi svarade när rökykarledaren frågade oss titt som tätt om vi hade koll på vilken våning vi var på....


En del av burarna ifrån kontrollrummet


Innan övning skulle vi arbeta upp pulsen med löpband och klätterstege...
Markus kontrollerar.


Jag och Niklas innan den varma övningen


Jag och Niklas EFTER den varma. Härlig igenomblöta och slutkörda.
Men nöjda efter en mycket väl genomförd insats.


Lite eftersnack och nerkylning


Och en utmattad Ted efter hans insats

Tack för alla fina gratulationer och presenter på min födelsedag. Jag har så fin familj och vänner....

Det enda jag önskar mig mer på min födelsedag är kanske ett litet, eller stort, larm!
Imorgon börjar jag och Peder Preparand-utbildningen och det skulle ju vara trevligt om man fick ett larm med lite arbetsinsats innan utbildingen.....
Peders villabrand som han åkte på 20.30 var dom hemma ifrån 05.30 dagen efter... Så han har ju fått arbeta lite i hettan... Men lilla jag då... jag får väl ta rollen som gruppens mest nollade...
Kanske iof att de andra som ska gå utbildningen inte heller bor i en by som överöses med bränder och trafikolyckor....
Vi har ju ialla fall väldigt mycket övningar med Krokoms Räddningstjänst....

Men nu ska B ta míg in till staden för en middag och sen vill jag hem till en filmkväll i soffan, så kanske att det här med olyckorna får bli en annan mans jobb.... under två veckor framöver ialla fall!

Sen var det dags att duka av tallriken från bordet när Wille berättar att på dagis samlar dom glas och bestick i tallriken och ställer det på vagnen (en sån stor serveringsvagn i två våningar).
Jag säger att han kan ju samla ihop sakerna i tallriken hemma också men ställa det på diskbänken istället för vagnen eftersom vi inte har en stor serveringsvagn stående i vårat lite mindre svensson-kök....
Vad svarar en 3-åring på det? Jo;
-Ja jag ställer det på diskbänken tills vi har köpt en vagn. Vi kan åka på vagn-affären imorgon och köpa en vagn till oss!

Yupp Wille det blir bra, så gör vi!!!

Då var Mickans första rökdykning avklarad. Men bravur, skulle säkert mina befäl säga om de fick chansen...
Vi började med en lektion i alla delar i luftpaketen och masken. Att sätta ihop och ta isär hela utrustningen och att allmänt fatta hur utrustningen används och sköts.

Sen var det påklädning och startdags!
Jag och Peder (som de rookisar vi är) fick börja med att springa i trapporna i slangtornet för att känna på andningen i masken med hög puls.
Sen fick vi gå in och rökdyka som de andra redan hade satt igång med. Det gick bra, det var en del dörrar som skulle passeras och några gångar som skulle krypas igenom för att hitta det vi sökte efter.
Sikten var inte mycket att hurra för så det var bara till att känna sig fram. Något föremål gick att urskilja med rökdykarlampan.
Vi hittade ganska snabbt det vi letade efter och kunde gå ut igen.

Så första rökdykningen gick kanoners och var jäkligt rolig, så var det med det!


Genomgång....



Mickan står snällt still och lyssnar....mönsterelev för en gångs skull!


Allt "småplock" som ska pusslas in i masken och luftpaketet



Jag och Peder efter slangtorn-racet...


Jag och "bevakaren" efter slutförd rökdykning....

Det är skitigt här hemma nu.
B verkar ha städvägran, så det fanns inte mycket annat att göra......


...än att leja ungarna!