Precis under min sorgeperiod ringer en vän jag inte träffar så mycket numera. Hon måste vara klok min vän som känner ända in till staden att Mickan är i behov av uppmuntran.
Ialla fall så ville hon träffas och jag berättar vilken perfekt dag hon valde för att berätta att hon saknade mig. Sen skäller vi ut varandra för att vi är så dåliga på att ringas, sen pussas vi över telefonen och så lägger vi på.
Mickan liiite gladare!

Sen går jag ut i trädgården och kollar in den megasnygga grillen vi köpte igår. Sen går jag till bilen och kollar in Willes nya bilstol vi köpte igår och försöker glädjas för hans skull åt att han ska få sitta framåtvänd i bilen från och med fredag då han fyller 4.
Liiite mer gladare!

Sen sist så har jag faktiskt också fått på mig träningskläderna så nu ska jag strosa till gymmet och bröla ut det sista och hoppas på att komma hem som en ny Mickan.....
...Ännu liiite mer gladare!