Ikväll var det föräldramöte på dagis.
Världens bästa Therese var hemma med pojkarna så båda jag och B kunde gå.... Tack och lov!
Jag är så glad att B var med så jag hade nån att viska och snacka skit med under tiden detta ganska ogivande och tråkiga möte pågick.
Fröknarna på pojkarnas dagis är kanon men att lyssna nån timme på rektorn som gillar att upprepa samma saker om och om igen kändes ungefär lika givande som att genomlida ett långlopp med Fredriksson på TVn.....
Sen att drygt halva tiden gick åt till att översätta varje mening som sades till ett annat språk (iraniska, irakiska, armeniska, afghanska???) eller vad det var för språk, gjorde ju inte att tiden flög iväg precis....
Är folk förresten medveten om hur många utrikiska ord det går på ett svenskt?! En två-tre stycken....minst! För varje mening som sades på svenska så tog översättandet av samma mening klart mycket längre tid..... Eller så passade tolken på att inflika att även han var fruktansvärt uttråkad...

Sen slog det mig också hur jävla tråkig majoriteten av alla föräldrar är.... Jag trodde alla var lika coola som vi och alla våra coola föräldrar-kompisar, men icke!
Tysta, osminkade, buttra, gråsuggor som inte verkar ha fått sig nåt av något på länge satt på rad, varvade av (tack och lov) några ljusglimtar som livade upp begravningsstämmningen...
Jag kan inte låta bli att slås av vad lillasyster Jossan sa till mig när jag hade fått Wille;
"Jag är så glad att du inte har blivit som många andra mammor blir när de får barn, som går och sunkar till sig och slutar vara fina bara för att de fått barn.... Bli aldrig det Mikaela!"
Och jag tror att jag hittils har levt upp till hennes önskan. Herregud, jag äger ju faktiskt ett par leggings, då är man en cool morsa ska ni veta... Det säger Jossan, och hon vet!

I vilket fall så tog mötet så småningom slut och vi gick hand i hand därifrån och undrade vad det hela egentligen hade handlat om.....