Efter våra åtaganden i staden igår så bestämdes att vi skulle stanna hos våran favorit-kina-tant! Denna tant och den fantastiska tjej som jobbar för henne är anledningen till att man går dit. Visst, maten är helt ok men det är inte anledningen till alla besöken....
Det var ett tag sen Wille var med till resturangen och tjejen där tyckte det var alldeles fantastiskt att se Wille igen. De gick igenom vad som hade hänt sen sist och planerade in en klubba efter maten. Hon var så glad att han var där!
Det skulle visa sig att jag och B inte var lika glada över detta faktum.
Det finns, insåg vi, en anledning till att vi oftast äter ute själva. Maten som han ville ha så mycket rördes knappt och att sitta på rumpan var helt plötsligt ett stort problem. Viktigare var att ha koll på de andra i resturangen och att leka med Olle (nyfunnen vän).
Men trots våran anorektiska son som inte ville äta och vår bulimiska yngre son som spydde upp all mat på heltäckningsmattan och sig själv, så hade de två vuxna hetsätarna en trevlig middag....


Hur tänker man förresten med heltäckningsmatta på resturang????