Nu är det nog, nu har jag hunnit ledsna ordentligt på detta evinnerliga regnande... tur man är simkunnig som det forsar ner här.
Det enda som får mig att se en liten ljusglimt i grådasket är tanken på Pappa Staffan och Eiwor på Canarieöarna..... Hur bra kan det vara?!
Solen som skiner så starkt att ögonen riskerar att skadas, solen som värmer så mycket att det känns som ett eldhav, havsvatten som gör att hela kroppen kliar, sandstrand där man inte kan röra sig utan risk för att fötterna bränns sönder, risk att bränna sönder skinnet för att man glömt eller inte orkat smöra in sig med det berömda skyddet, mat som man blir magsjuk av och alla dessa canarie-gubbar som jagar en värre än i en Die Hard-film.... Hur bra kan det va?!
Nej, då är det nog bättre här ändå...
Här kan man sitta framför en film med gott samvete, inte behöva bry sig om att vattna landet, höra mysljudet av regn utanför fönstret när det är läggdags, en anledning bättre än någon att inte lämna husets torra vrå för en löptur och känner man sig skitig så är det bara att klä av sig, gå utanför dörren, snurra runt några varv också är man renare än innan.....

Så vid närmare eftertanke.... Vem drog vinstlotten egentligen?!