Då närmar vi oss slutet... eller början, Lillfisen

Så, hemma från sjukhuset och för första gången med klara besked.
Men mest förvånande för lilla jag själv är nog att jag precis tackade nej till en igångsättning idag.
Doktor Tomas var "borta". Exakt vad som menas med "borta" vet jag inte. Fick istället träffa en kvinnlig doktor. Och jag som inte har mycket till övers för kvinnliga läkare är mycket glatt överraskad av denna. Hon klämde och kände och förklarade för mig så att jag denna gång äntligen fattar vad en igångsättning handlar om.
Hon sa att om jag ville så var kroppen tillräckligt redo för att klara en igångsättning idag men i mitt fall, där Lillfisen badar i mycket vatten, så finns en lite större risk för akut snitt då Lillfisen kan hamna på sne när man tar hål på vattnet.
Så detta, blandat med att halva min kropp håller på att klias sönder av mina naglar, gjorde att jag tackade nej idag men kommer tillbaka på fredag.
Skulle ju faktiskt ljuga om jag sa att jag inte tycker att det skulle vara häftigt att föda ett barn 11-11-11.

Så vi kan väl säga att det närmar sig lite grann iaf.
Nu ska jag ta tillvara på medicinerna som jag fick för att sova och det jag köpte mot klieriet, och sova ikapp lite mer än de två timmarna jag sov inatt.

Och försöka tänka på vad herr Wassdahl sa när han ringde igår; Bara resten kvar nu Mickan.....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0