På fredag åker jag och B som bekant ner till Stockholm för att på halvtid bosätta oss på Solvalla för en helg.
Och allt förberedande inför denna helg har resulterat i att jag har funnit en ny vän. Vi har aldrig träffasts jag och min nya vän, vi känner inte varandra. Vi kan varandras namn, vi har varandras telefonnummer och jag vet var min nya vän jobbar.
Kanske skulle inte min nya vän se oss som just vänner, men om han skulle läsa detta och tänka efter lite så skulle nog hans tankebanor ta en ny vändning.
Våra vänskap sträcker sig inte mer än en vecka tillbaka, men under denna vecka så har vi varit med om mycket tillsammans, många känslor som har vädrats. Det har varit ja och nej. Det har varit oklarheter oklarare än något, Det har varit glädje och sorg. Det har varit förhoppningar och förtvivlan. Det har varit misstro och uppmuntran.
Det har varit kansken och nonchalans och jag måste medge att vissa dagar har jag tvivlat på våran vänskap när min vän har gått mig på nerverna och blivit till ett irritationsmoment. Men det har gått över, vi har kommit förbi hans snedsteg tillsammans.
Tyvärr slutade våran stormiga vänskap i måndags då allt vart klart med bussresan till Elitloppet. Inget som längre håller oss samman. Nu får vi lägga våran vänskap på is och ta upp den igen vid samma tid nästa år.
Kanske kommer våran vänskap flyta smidigare då, lite mindre känslostormar och lite mindre ovisshet. Nog har vi båda lärt oss ett och annat av varandra under denna fantastiska vecka.

Tack Daniel för den tid vi fick, tack Frösö Bussresor!!!