Alla vänner och bekanta. Hoppas ni får en fin och god jul allihopa.

Här väntas Jossan in, som kommer vilken timme som helst. Jag ska ta en tur till gymmet i väntan på henne och grabbarna ska ut i snön och mysa.

GOOOD JUUUL i Sverige, Canarieholmarna eller var ni än är!

 

Kramar // Mickan

Herr B tycker att jag ska sluta droga...

Barnens Hus idag. Allvarligt, kan man ha en mycket roligare dag än så..?

Gissa om jag gjorde den snyggaste, snabbaste och smidigaste fickparkeringen någonsin idag...?! Den var så snygg att det stod en farbror och tittade på hela förloppet. Han bara stod. Och tittade. Som förstenad. Jag tror nog att han aldrig varit med om något så snabbt och smidigt i hela hans liv. Antagligen ville han också berömma mig för den fina parkeringen. Antagligen kom hans blyghet i vägen.

Men herregud vad jag tror att han önskade att han vågade. Farbrorn var nog helt hänförd...

B- Vi måste nog köpa ett X-box till Wille i julklapp

M- Jaha, varför då

B- Men det är ju det enda han pratar om just nu...

M- Mhhm????

 

Nu är det så att jag faktiskt aldrig har hört Wille dra igång ett samtal om ett X-box, så jag vette fan om Wille verkligen vill ha ett X-box...

Att pappan däremot utnyttjar sina barn för saker han själv vill ha... det tror jag mer på!

Jag och Beppe styr vår väg mot ett möte nu. Han är ganska viktig den här bebisen, då blir det lätt att man hamnar på viktiga möten...

Osså brukar det finns fika på möten. Det tycker jag och den viktiga bebisen om. Så, hej då!

Vardag, verklighet eller vad f*n du nu kallar dig.... Du tar knäcken på mig!!!!

Så här gjorde aldrig Sandö.... bara så du vet ditt lilla as!

 

Jag tänkte dra min Ernst-oskuld idag. Efter att vi klätt granen och druckit glögg så kände jag att det kanske kunde vara mysigt att se Ernst julprogram, lite pyssel och julmysigt sådär... Men han känns ju helt vriden. Framför allt så låter han helt vriden. Så nu har jag mutat Tv´n och kan fortsätta att se jul-Ernst, för utan ljudet var det faktiskt ganska mysigt....

Nu är Sandö slut. Den tiden är över. Utbildningen är färdig, jag har blivit godkänd och på måndag kommer jag inte att åka upp igen. Det är väl en sak att det känns tungt att komma tillbaka till det verkligheten igen. Att lära sig att laga mat på nytt, fylla en diskmaskin, plocka ur en diskmaskin, medla mellan en 6-åring och en 4-åring, byta blöjor, natta ungar, hålla koll på aktiviteter... allt sånt som man liksom har glömt under de senaste veckorna. Det kan man säkert vänja sig vid igen....

Men det är det här med saknaden. Jag saknar min klass som en tok, jag tyckte det var vidrigt att säga hej då i fredags. Vissa vet jag att jag kommer att träffa igen medans andra kommer man aldrig, hur mycket man än snackar om att det ska ske, att se igen.

Jag kommer aldrig att gymma med RG igen. Jag kommer aldrig att svära mig galen över Antons urkassa förmåga att dra konstiga regler om Chicago från Arjeplog igen. Jag kommer aldrig att ha överintelligenta konversationer över rökdykarradion med Tommy igen. Jag kommer aldrig att se Lars våldsgästa ett luciatåg igen. Jag kommer aldrig att få njuta av Elias och Henkes MacGyver-förmågor igen. Jag kommer aldrig att stå och se hela gänget blåsa i Drägern när det börjar bli dags att köra hemmåt på fredagarna igen. Jag kommer aldrig att skratta mig halvt medvetslös över Pers försök att uttala ordet Analkande igen. Jag kommer aldrig att lära mig så ingående av Magnus hur man nyper ett fruntimmer på tuttarna samtidigt som man gör henne försvarslös igen.

Jag ska, så mycket jag kan, aldrig mer i livet sträva efter att tillhöra en tilfällig grupp från olika delar av sverige....

Det suger när upplösningen kommer!

Gårdagen var tung när vi lämnade Sandö och klassen för sista gången, men humöret vart bättre då vi hade en superkväll med jobbet på nyöppnade Jazzköket i Östersund. Coolt ställe. Vi skulle äta en 6-rätters meny men jag är ganska säker på att det var några fler rätter än så... En massa olika öler till och några olika viner.

Fia Gullriksson, hon i vitt, och en av ägarna gjorde en kanonkväll för oss.

 

Det här med att vara en av få tjejer bland en massa killar, har jag lärt mig idag, det kan (och bör) utnyttjas.

När jag kom tillbaka till mitt rum efter kvällens gymmande så stod mina SMO-rumsgrannar och städade. (SMO= Skydd Mot Olyckor, de som läser till heltidsbrandmän. Red. anm.) Så jag passade på att ge en liten hint i förbifarten att de kunde ta grannkärringens rum när de var klara... Sen jag jag in och duschade.

Mitt i duschen börjar det att banka på dörren så jag duschar klart och öppnar och jovisst, där står dom. Den ene med en trasa och den andre med en dammsugare, sen tränger dom sig in och kör igång. Snabbt och ändå hyfsat effektivt. Fan dom bäddade tillochmed sängen......

Första dagen på slutveckan avklarad. 20 grader kallt, mycket friskare kan det inte riktigt bli.... Vi åkte på kem-larm som vårat första sen var det en seriekrock med 8 bilar då vi var tre styrkor på plats. Lite lunch sen var det vattenlivräddning, brand i byggnad och sist en trafikolycka.

Då var det dags.... Nu, snart, börjar våra larm, morgon till kväll. Oavbrutet (kanske nån matpaus i vagnhallen).

Igår träffade vi klassen som läser Räddningsledare. Dom har också sin eximinationsvecka denna vecka så vi kommer att åka med dom som våra befäl under alla larm. Det ska bli kul, hoppas dom har haft bra fröknar dom med..:)

Igår hade vi eximinationer i sökteknik, slangutlägg, uttag ur bil, L-ABCDE och lite annat.

Den lille stackarn vi hittade när vi hade sökteknik...

 

Imorgon bitti åker vi upp till Sandö igen, för sista gången!!!!! Jag saknar redan hela gänget och allt roligt som vi haft tillsammans. Både på övningar och kvällarna.

Nu är alla våra övningar över och hela nästa vecka ägnas åt larm. Larm efter larm efter larm.... jag ni fattar! Allt vi gör ska bedömas och förhoppningscis så lämnar vi alla Sandö med ett godkänt slutbetyg.

Bara det att jag vill inte lämna Sandö!!!!!