Kalla karlar

 Jag skickade ett meddelande till Danne, Sophies man, igår där jag sa att jag saknade Sophie. Tanken var kanske att få lite medhåll, lite gulligull typ; "Ja det gör jag med men vi får stötta varandra när saknaden bli för stor, hon kommer ju trots allt hem igen." Nån sånt hade jag önskat.
Nu vet jag att hans huvud är lite occuperat av en gammal Saab som han har fått att leka med men jag blev ändå lite knäckt när jag fick detta till svar; "Men hon har ju inte ens varit borta i en dag än..."
Hur kan han vara så känslokall.... vi snackar flera timmar här. Flera timmar hade hon varit borta....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0