Änglar finns visst...
Igår stötte familjen på lite logistikproblem. Med Herr B på jobbet och jag som skulle vara på stationen och leda brandmännens rullbandstester så hade vi ett problem i att våra barn inte är kapabla att vara ensamna under en hel dag. Då är man överlycklig för att man har änglar till vänner.
Vips, så kommer Sophie in och tar över ruljansen, lunchar Beppe, leker, går och hämtar på dagis, går och hämtar på skolan, går hem, leker och längtar efter att barnens mamma kommer hem.
"Jag fattar fan inte att du orkar det här varje dag", sa hon och vips, så såg man att hennes framtida planer på att någonsin skaffa barn var som bortblåsta.
Men dom hade haft det ganska mysigt, de äldre hade skött sig vid respektive hämtningar, sen är det är ju lite oturligt att dom just nu är inne i en bråka-och-tjafsa-med-varandra-om-allt-period och att Beppe verkar vara lite mammasjuk, ja det var ju kanske lite oturligt....
Men jag vet och är helt övertygad om att skulle jag fråga igen så skulle hon vara här som ett skott. Kan man hjälpa så gör man det, så tänker hon...
Summasumarum= Jag är så glad att Sophie har stormat in i mitt liv som en rolig lekkamrat, en människa att lita på och en räddare i nöden.
Kommentarer
Trackback
