Nu är jag ledsen, grinig, sur och lite ledsen. Men som tur är... helt obitter!
Idag hatar jag, av hela mitt lilla hjärta, oärliga människor. Människor som säger så fina och bra saker som ska hända, men som inte händer. Ingen som agerar! Inte någonstans. Inte någongång. Inte alls.
Är det nån som läser detta gegg som tycker om att tas för givet? Tycker ni att det är roligt att ställa upp och hjälpa till och finnas till hands utan att nån så mycket som ens säger tack? Eller visar att det betyder nåt?
Jag hoppas verkligen att jag själv visar min familj och mina vänner hur lycklig jag är att ha dom i mitt liv och att jag själv kan ge nån lite glädje och stöd nån gång ibland. Jag hoppas att jag har tackat er alla som har stöttat mig och hjälpt mig på olika sätt. Och har jag inte gjort det så ge mig för f*n en fet spark i arslet...

Nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv tillsammans med Beppe. Det är en ärlig liten rackare det.