Puh!
Nu har jag suttit i sammanlagt en halvtimme för att försöka komma fram till ultraljudsmänniskorna.
Under denna halvtimme har jag hunnit prata med växeln sju gånger, blivit kopplad till röntgen en gång, blivit kopplad till ett ställe som jag ärligt talat inte har en aning om vad det är för något en gång, blivit kopplad till en läkarsekreterare som var på lunch (vilken avdelning det var missade jag, kanske var det Hanna) och blivit helt bortkopplad från festen två gånger....
När jag till slut som fram, den enkla vägen, så var jag tok-matt och tom i bollen och mitt rätta bitterfittajag hade hunnit krypa fram. Så jag var nog en bit ifrån mitt bästa jag när jag fick prata med den stackars barnmorskan som fick mig på halsen, som jag förövrigt tror var pappas vapendragares fru.....
Puh, pust och stön!
Men resultat vart det ialla fall och imorgon ska vi äntligen få se Lillfisen!
Fisan menar du väl!
Ja, inte pratade du med mig inte! Skulle ringt, jag fixar allt! Ska ni ta reda på vad det är?
Tro mig Hanna, nästa gång ringer jag dig. Vi tar nog reda på vad det är om den inte har en snopp. Har den en snopp så får det vara en överraskning..;) B är ju övertygad om att det är en fisan, jag är övertygad om att jag är totalt okapabel att avla fram flickor....
Eller fisarna, jag tror att det måste var fler än en i den magen.
Therese, tror inte du vill ha tre extra huliganer springande hos er, fast det klart dom kanske kan växa till sig snabbt om vi får låna kuvösen ni skall bygga...
Sluta nu Therese, jag läste igår om familjen som hade två barn och sedan fick trillingar...!!!!
Just nu är detta mitt skräcksenario! Och som sagt, för eran skull så får vi hoppas på en. Kram
Blir allihop lika goa som dem som ni har, spelar antalet ingen roll för oss. Kram och lycka till!!
