Pojkarnas löpning gick med blandade resultat. Herr B var trött och missnöjd. Linus gav upp efter fem meter, kan ha varit två meter också men fem låter ju så mycket starkare. Och Wille gjorde ett kanonlopp. Han tycker det är roligt det där med att springa han... konstiga unge.
I Linus fall så verkar han ju inte vara dummare än att han förstår att man får fika även om man bara har sprungit två meter. Så hans "lopp" kan ha varit ren och skär super-taktik också.
Själv så är jag nöjd med min egen insats också. Hejjandet gick bra tycker jag och the candybag satt som klistrad i min hand, (i knät när jag körde bil).


Uppladdning. Nästan så att man kan skymta entusiasten i honom....


Här är det däremot glädje på hög nivå över att få lyfta benen


Äntligen fika och bästa att hålla hårt i närheten av andra



Mina kära små grisar



På nåt konstigt sätt så gick inga av dom bilder som jag var med på att lägga in. Kan inte förstå varför nätvärlden inte vill ha mig med. Speciellt eftersom jag var så sjukt snygg och fräsch och smal och brun och bländande och asläcker.... Synd ni inte fick se mig den dan då allt klaffade...