Jossan...

...har bestämt att hon ska följa med oss till Turkland i sommar. Inte på det där härligt charmerande sättet där man frågar; "Vad härligt det såg ut på erat hotell, jag skulle vilja följa med, får jag det?"
Utan Jossan ringde och gormade; "Asså fy fan vilket grymt hotell ni ska bo på. Jag hänger också med. Jag kan betala min resa själv!"
Och vem kan säga nej till en sån gobit med talets förmåga..?! Inte vi ialla fall. Hon kan ju faktiskt till och med betala för sin egen resa...:)
Så idag ringde jag resebyrån för att kolla om man kan vara en extra vuxen på rummet under den andra veckan (då Jossan kommer), eller om hon måste ha ett eget rum. Var tvungen att prata med nån specialbokning och den skulle ringa upp senare idag.
Så jag ringer upp Jossan för att ge en lägesbeskrivning och blir borttryckt på telefonen. Jag suckar och gillar läget i ca 15 sekunder tills det piper i telefonen och Jossan har knappat iväg "Jag sitter på föreläsning, ringer dig sen. Puss"
Dessa åtta ord har hon knappat ner på, i runda slängar, 15 sekunder. Och det skrämmer mig! Nu är ju jag iof lite av en sms-motståndare, men mig skulle dessa ord ta åtminstonde några minuter att knappa ihop....
Och jag tror att det inte är friska fingrar som jobbar på deta här sättet, utan ohälsosamma skadade tummar som åtstadkommer sms i denna takt....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0