Diskutionen är inte heller lätt med en katt....

Det är ju härligt att veta att Gunnar är hemma med mig när jag mår illa, så att jag inte helt komplett ensam.
Men faktum är att han skrämmer mig lite. Han beter sig som en galen stalker. Jag får aldrig vara i fred, klappar jag mig själv på kinden så blir han avundsjuk OCH svartsjuk, han kräver ALL uppmärksamhet och han piper och jamar om jag försöker slita mig en sekund för att andas...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0