Vad exakt är meningen med såna här skit-starter på dagen?
Har knappt hunnit vakna innan jag ligger och grinar för att Turkland är över, att jag knappt minns att jag varit där. Jag grinar för att jag känner mig äcklig för att jag inte rört fläsket på hela semesterveckan och heller inte veckan innan den, alltså två orört lata veckor. Är även ledsen för att jag börjar jobba inatt och inte får sova tillsammans med B på en hel vecka. Skvätter en tår för att jag inte orkar städa upp all skit som ligger överallt i huset. Gråter lite för en god vän som är i Afgahnistan och kanske blir dödad just nu. Sen grinar jag på över den lilla, lilla kattungen som vi hittade orkeslös och näst intill livlös i Turkland. Jag gråter för alla djur där som lever på gatan. Är också ledsen över alla krig i världen. Och när jag tänker på alla barn som far illa så brister det rejält.

Och sen ska man handskas med denna skitstart på dagen helt ensam. Här ligger jag förkrossad och ingen som finns här, det närmsta jag kom var ett samtal till B där jag fick sörja lite.


Om jag någonsin har kläckt ur mig hur härligt det är att vakna till en ny dag i livet så är idag dagen då jag snabbt och kvickt tar tillbaka det....

Jag återkommer, ska bara kolla upp nummret till den lokala psyk-hjälpen......