Adjö Gerd

Normalt glädjer det mig inte speciellt mycket när människor dör.
Men när min rara, fina Gerd lämnade in handduken idag så kände jag en stor lättnad.
En lättnad för att hon äntligen fick sin önskan uppfylld, en lättnad för att hon inte behöver gråta mer och en lättnad för att hon nu äntligen får träffa sin Lasse igen.
Jag känner en stor lättnad för hennes skull, själv tycker jag inte att det känns lika lättsamt....

Det kommer att bli en annorlunda sommar utan Gerd.


Vi ses i Nangijala om Astrid Lindgren har rätt!


Kommentarer
pappa

Du kan du, vad fint puss på er

2010-06-25 @ 09:42:49


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0