Sommardagis slut

Jag TROR att sommaren börjar ta slut. Och det tror jag som mest nu efter att jag har varit och lämnat grabbsen på dagis. Helt plötsligt, från en fredag till en måndag, så är all ordinarie personal tillbaka. Och det är ju bra, väldigt bra eftersom fröknarna på Polisvillan ÄR väldigt bra.
Det enda jag inte gillar med att sommaren är slut är att "sommar-fröknarna" är borta. Då tänker jag mest på S. En ung söt tjej som sminkar sig allt för konstigt för att passa en sån söt flicka. Man (har jag gjort) skulle lätt kunna ta henne för en lite halv-blåst tjej som bara irrar omkring. Men där (SKA medges) hade jag fel, fel, fel. Den här unga tjejen skulle med all säkerhet kunna styra detta dagis på egen hand. Hon har stenkoll på allt och alla och är nog den enda som har stenkoll på vad som hänt under HELA dagen, med ALLA barn. Hon är grym!
Tyvärr så är hennes sommar hos oss slut men hon kommer fortfarande att dyka upp titt som tätt som vikare.

Sen har vi Anders som har jobbat på Polisvillan i ett år och under hela sommaren. Men även där verkar det vara slut på hans vikariat snart. Tråkigt. Dels för att jag är en galen förespråkare av manliga dagisfröknar och dels för att våran familj och, hoppas jag, alla andra älskar honom. Han är stor som ett hus och jag tror att jag kanske skulle bli lite rädd om jag inte kände honom och mötte honom i en mörk gränd.
Framför allt Linus är tokig i Anders. Det är Anders hit och Anders dit. Det finns ingen fröken som Linus har bråkat med så mycket som med Anders. Det är inte bara en gång som jag kommit för att hämta grabbarna och Linus gråter, och med frågan om varför han gråter säger Anders utan tvekan eller ånger; "Jag och Linus har bråkat". 
Och det tycker jag är bra för det visar på att Anders inte ger med sig. Har han sagt en sak så är det ett faktum. Jag skulle nog tro att de kvinnliga varianterna ibland kan ge efter för ett gråt-stycke av tillräcklig längd. Dessutom daltar inte Anders med ungarna. Osså är han tokrolig.
Nu är väl kanske inte Anders den som man sitter och myser och kramas med i soffan efter uppvaknandet, utan mer den påhittiga token. Som Linus brukar säga; "Andes toki".

Men nåt säger det mig när den hårdaste gränsdragaren också är den mest omtyckta.....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0