Snipp, Snapp, Slut

Sista dagen...

Idag har det bara varit rena insatser. Vi har under dagen fått olika larm.
Min grupp fick dagen första larm. Drunkningstillbud i Storsjön, någonstans mellan Jamtli-bryggan och helikopterplattan.
Vi kom snabbt och smidigt iväg och insatsen gick bra och snabbt. Micke som spelade drunkningsoffer var väldigt nöjd med insatsen och hur han blev räddad. Markusarna var också nöjda, hoppsan hejsan!

Nästa larm att gå var en singelolycka med två människor fastklämda i bilen.
Första människan vart det ett snabbt uttag på. Dvs, läget var akut och han måste ut ur bilen så fort som möjligt.
Den andra skulle det göras ett säkert uttag på, han hade rygg och nackskador och var därför tvungen att stabiliseras ordentligt i rygg och nacke med kev-väst och nackkrage. Därmed var även bilen tvingad att klippas och rutorna att krossas för att komma åt den fastklämda skadade.
Markusarna och skadade Micke var nästan nöjda med denna insats......

Klippningen påbörjad


Taket är borta och Kev-västen på i ett "säkert uttag"


Snillen spekulerar, duon går även under namnet Markusarna

Dagens sista larm var en två-vånings villabrand där två människor fanns kvar i huset.
Denna insats gick skitbra och Markusarna hade inte mycket att klaga på, inget alls faktiskt!

Det var skönt att det gick bra idag för gårdagens varma rökykningsövning gick käpprätt åt helvete...
Jag var först inne som RD1 tillsammans med Nicklas och vi sökte igenom korridor och ett rum på nedervåningen utan resultat. Sen hittade vi trappan och gick upp på övervåningen där vi klargjorde att det var tomt.
Här började både mina och Nicklas knän att bränna när vi kröp, så pass att vi valde att ställa oss på fötterna trots att värmen är större ju högre upp vi kommer. Men här fanns inget val, golvet var stekhett. Orutinerade som vi ändå är så tänkte vi att det är väl bara att gilla läget.....
När vi hade gått ner för trappen igen så kände Nicklas att värmet tog ut sin rätt i form av yrsel så vi gjorde ett byte. Peder gick in som RD1 och jag fortsatte rökdykningen som RD2.
Vi fortsatte att söka av nedervåningen eftersom vi visste att det fanns en människa kvar i huset. Och vi förstod att det måste finnas ett rum kvar som vi inte hade hittat. Så vi sökte vidare efter ytterligare ett rum och vi vart mer och mer frustrerad av att inte hitta det vi sökte.
Vi tog ett break och satte oss ner i ca 1 minut för att försöka tänka till om vart det sista rummet kunde vara. När vi inte kom fram till något var vi tvungen att inse att vi var väldigt tagna av värmen och med info från Markusarna så var det bästa vi kunde göra att gå ut ur huset.
Vi insåg att det var dags att bryta men det kändes fördjävligt att gå ut utan att ha hittat den andra "människan". Kan inte ens tänka mig hur det ska kännas att missa en människa i en riktig brand när vi var så frustrerade över en docka... huvva, det är bara att hoppas att man inte behöver uppleva den dagen...
I vilket fall så kändes det som ett jävla nederlag. Markusarna var inte lika missnöjda som vi själva tack och lov. De tyckte vi hade gjort en bra insats men påpekade att vi borde ha rapporterat till insatsledaren när våra knän började svida. Tydligen så hade det blivit extrem värme i huset och det där var gränspuck på vad som är ok att vara inne i. Så nu har vi iaf fått känna på en extremt varm rökdykning....
Det andra dom påpekade var att den minuten som vi tyckte vi hade funderat över var det sista rummet låg, var i verkligheten 3-4 minuter lång...... Mmmm, man inser inte riktigt hur mycket värmen, tillsammans med hur fysiskt krävande rökdykningen är, tar ut sin rätt i huvudet. Det är här det är viktigt att RD-ledaren har koll via radion på statusen på rökdykarna.
I efterhand så var det en jäkligt bra lektion vi fick där inne igår och det var en skön känsla när dagens insats flöt på så snabbt och bra.

Annars tillbringades gårdagens förmiddag med taksäkring och repilering. Hans och Ulf tog hand om oss i dom lektionerna och det var skitkul, speciellt repileringen.


På väg ner.....


...repileringen var sjukt kul.....


...taksäkringen var inte helt tråkig den heller!


Och det hela slutade med att Kjell kraschade och dog....:-)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0